Låkkatjåkka till Abisko
- Trådstartare såg
- Start datum
Från E10 upp till stationen är det nog inte lika många som går som de som går Björkliden - Låkta ToR.
Jag skulle vilja slå ett slag för vägen E10 - Låkta - Måndalen (det förfallna vindskyddet i Kåppas) och sedan till Björkliden via Rakkasjåkka (eller ännu hellre åt andra hållet för att slippa backen upp från E10).
Låkta ligger högt så det kan vara mycket snö/vatten om man går i början av sommaren.
/M
Jag skulle vilja slå ett slag för vägen E10 - Låkta - Måndalen (det förfallna vindskyddet i Kåppas) och sedan till Björkliden via Rakkasjåkka (eller ännu hellre åt andra hållet för att slippa backen upp från E10).
Låkta ligger högt så det kan vara mycket snö/vatten om man går i början av sommaren.
/M
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Gick bl.a den turen i somras från Rallarvägen upp till Låktatjåkka (ca 700 meter stigning) och sen vidare via Måndalen och ner till Björkliden. Fick gå över några stora snöpartier fast det var i mitten av Augusti. Ett snöparti strax efter Låktatjåkkastugan var även väldigt isigt så höll på att åka kana ner i en liten sjö. Men vandringsstavarna räddade mig. Det förfallna vindskyddet i Kåppatjåkka stod kvar och verkade helt att rasta i (Gick förbi då det var upptaget redan)
Annars en trevlig tur. Inte mycket folk och inte heller mycket till djur och växtliv högt uppe. Såg bara en stor Korp. Blockterräng, men inte svårt att vandra. Mer åt platt skiffer-aktig sten än stora stenblock. Kanske mer svårare att hitta rösena ibland.
Ner mot Björkliden och innan bron gjorde jag misstagen att fortsätta på norra och västra sidan av Gohpasjohka på nån liten stig. Annars ska man vada över innan. Kollade inte kartan ordentligt utan malde på neråt och fick då klättra utefter berget i snår med väldigt brant ner i jokken bredvid mig. Man lär sig.
Annars en trevlig tur. Inte mycket folk och inte heller mycket till djur och växtliv högt uppe. Såg bara en stor Korp. Blockterräng, men inte svårt att vandra. Mer åt platt skiffer-aktig sten än stora stenblock. Kanske mer svårare att hitta rösena ibland.
Ner mot Björkliden och innan bron gjorde jag misstagen att fortsätta på norra och västra sidan av Gohpasjohka på nån liten stig. Annars ska man vada över innan. Kollade inte kartan ordentligt utan malde på neråt och fick då klättra utefter berget i snår med väldigt brant ner i jokken bredvid mig. Man lär sig.
Väcker liv i denna tråd då jag planerar att gå vägen från Låktatjåkka förbi Måndalen och vindskyddet i Kåppatjåkka (men från andra hållet) nu till helgen. Enligt J.Karlssons utsaga här så var det i augusti förra året väldigt isigt på något snöfält med risk att halka ner i en sjö. Har någon en färsk rapport om denna dalgång? Någon som kan vittna om statusen denna augusti 2024? Finns det isiga snöfält? Någon som har tips på hur man förbereder sig för sådana isiga snöfält, ta med sig broddar?
Jag vandrar med lätta trailskor som troligtvis har riktigt dåligt grepp på isiga snöfält så blev lite orolig över detta vittnesmål från ifjol. Mina egna erfarenheter av snöfält sedan tidigare är att de kan vara mjuka och därför lite tunga att gå genom men har aldrig upplevt detta med is och halka.
Jag vandrar med lätta trailskor som troligtvis har riktigt dåligt grepp på isiga snöfält så blev lite orolig över detta vittnesmål från ifjol. Mina egna erfarenheter av snöfält sedan tidigare är att de kan vara mjuka och därför lite tunga att gå genom men har aldrig upplevt detta med is och halka.
Alltså, inte så värst brant lutning men ett tjockt is-lager täckte snön just då så hade lite problem att ta mig över. Inte särskilt stort is-område heller men var ju inte särskilt lockande att kana ner i sjön. Tror du fixar det bra om förhållanden är som förra året och du kanske har ett par stavar med dig. En fin vandring i kargt landskap men man får hålla kollen på stenrösena ibland. Inte alltid de syns så bra på hög höjd vid Måndalen.
God tur!
God tur!
Bilagor
Tack för att du återkom till tråden och utvecklade mer i detalj hur det var förra året. Mycket hjälpsamt med kartbilden också. Jag kommer ha stavar med mig men går ensam och kommer inte vilja göra något dumdristigt så som att ge mig ut på en lutande hockeyplan. Men så illa låter det inte som att det var.
Det är väl vanligtvis flera snöfält att passera denna väg, var det ett enda som du upplevde problem med förra året eller återkom halkan på flera ställen?
Det var bara det här som var is-halt då. De andra områdena var mer snömodd än is och inga problem att gå över. Inget speciellt brant heller.
Det jag skulle ha på vandringen är en kart-app i mobilen om det blir dimma. Är ju ingen markerad led utan mest lite rösen man följer och i sten-terrängen på hög höjd var det som sagt ibland svårt att se vart man skulle gå. Men jag är nu inte så väldigt erfaren fjällvandrare.
Ser ut så här på hög höjd strax innan Måndalen.
Det jag skulle ha på vandringen är en kart-app i mobilen om det blir dimma. Är ju ingen markerad led utan mest lite rösen man följer och i sten-terrängen på hög höjd var det som sagt ibland svårt att se vart man skulle gå. Men jag är nu inte så väldigt erfaren fjällvandrare.
Ser ut så här på hög höjd strax innan Måndalen.
Bilagor
Senast ändrad:
Tack! Ja en kartapp med offlinekartor och GPS har jag redan fixat. Har förstått att det inte är ovanligt med dimma i de här trakterna och som du skriver är det ju inte officiella leder så jag är beredd på att det inte är självklart hur stigen går överallt.
Nu är jag hemkommen ifrån min fjällvandring som bland annat gick genom Gohpasvaggi, Kåppatjåkka vindskydd, Måndalen, Harpasset och tänkte att jag kan ge svar på den fråga jag själv ställde. Det finns inte en enda meter snöfält kvar i år, allt är helt och hållet bortsmält så risken att något snöfält är isigt är obefintlig. Vandrade i de dalgångarna 30-31/8 2024.
Det är för övrigt en fin vandring. Vindskyddet är i ok skick och funkade bra som lunchstopp när det blåste hårt ute. Jag vadade Gohpasjohka lite drygt 900 möh och det var ett enkelt vad. Lite svårt att hitta stigen på andra sidan efteråt men när jag väl hittade den var den enkel att följa, ganska bra rösat. I måndalen blev det dimmigt och jag var mycket tacksam för de rösen som fanns, även om jag några gånger hade svårt att se nästa. Väldigt stenigt som förväntat i Måndalen och Harpasset.
Det är för övrigt en fin vandring. Vindskyddet är i ok skick och funkade bra som lunchstopp när det blåste hårt ute. Jag vadade Gohpasjohka lite drygt 900 möh och det var ett enkelt vad. Lite svårt att hitta stigen på andra sidan efteråt men när jag väl hittade den var den enkel att följa, ganska bra rösat. I måndalen blev det dimmigt och jag var mycket tacksam för de rösen som fanns, även om jag några gånger hade svårt att se nästa. Väldigt stenigt som förväntat i Måndalen och Harpasset.
Är hem kommen från en 3-dagars tur i de trakterna.
Eftersom jag vandrade 2022 från Björkliden via Gophasvággi/ Måndalen ner via Latjnasvággi till Kårsavággi ville jag vandra en annan väg. Hade för övrigt rätt mycket snö kvar i Måndalen i mitten av Juli 2022 och kom inte över till Hoigganvággi som det var planerat.
Denna gången skulle rutten gå från Björkliden till Låktajåkko, Harpasset och via Guoblavággi ner till Kårsavággi. Tredje dagen enkel vandring till Abisko.
Riktig så blev det inte.
Jag startade i fint väder från Björkleden men allt högre upp ökade vinden. Strax innan Låktajåkko var det ingen markering (verkade att något hade rasat för ledstången låg omkull i riktning mot jokken) och jag kom ner där jokken rinner. Såg stationen uppe och insåg att jag måste upp för branten vilket inte var det lättaste. Kan säga att personen innan mig vilken jag träffade på stationen gjorde samma misstag.
Unnade mig en våffla och gick vidare. Kände mig frestat att stanna för det doftade så gott när de förberedde maten för de 5 kvällsgäster som inte hade kommit fram än.
Nåväl trots blåsten hade jag bestämt mig att jag skulle tälta i Harpasset. Mitt relativt nya tält hade aldrig utsatts för någon vind. Perfekt att testa det vad det skulle tåla. Jag letade efter den omtalade skyddade tältplatsen med halvbyggd mur som jag sett en bild i något inlägg på Utsidan. Men hittade inte just den men stannade till vid en annan fin tältplats där det låg lösa stenar i en ring. Uppenbart hade folk tältat där tidigare. Jag lyckades att pitcha tältet och förankra det väl i blåsten. Platsen var inte skyddat men kände mig hyfsat trygg ändå. Tältet klassas som ett 4-säsongs tält. Men att sova var inte att tänka på och oroligt lyssnade jag till den tilltagande vinden. Efter ett tag kunde jag inte avgöra längre varifrån vinden blåste, den kändes överallt och tältbågarna böjde sig åt alla håll. Kände att något var fel när ytterduken blåste upp på ena endan. Kikade ut och kände efter, tältpinnarna hade inte rykts loss. Men ena tältbågens ende hade borrat ett hål i kanalens ende och kanalen åkte upp och var inte förankrat i själva tältpinnen längre.
Klockan var då efter midnatt och jag bestämde mig för att bryta camp, slängde alla lösa grejer i ryggsäcken och ställde den bakom en omkring 20 cm hög „stenmur“. Att ta ner tältet var inte lätt, vinden drog i tältet och jag nästan drogs med. På något sätt lyckades jag att „vika“ ihop bågarna och lägga tältet platt på marken bakom antydan av en stenmur. Ryggsäcken på. Nu var bara tältunderlaget kvar att hämta vilket var fäst med tunga stenar.
Jag tog det till platsen men vinden måste ha fått tag i det innan jag hann att stoppa ner det i säcken. Jag la mig med alla kläder på i sovsäcken på det platta tältet. Tack och lov ingen regn och inte så kallt.
Sova, nej det kunde jag inte men kunde „njuta“ av en fin soluppgång😉.
Jag packade ihop så fort det blev ljust. Vinden var inte lika starkt längre. Målet var Guoblavággi men var för trött för att ta fram mobilen och kolla var jag gick, följde istället de tydliga rösen vilken ledde mig in i Latjnasvággi. Nu kände jag igen mig i alla fall. En fin väg men brant mot slutet.
Fick dock höra av andra vandrare som gick bägge vággis att Guoblavággi är ännu värre mot slutet.
Fick veta att det blåste omkring 26 m/s, alltså storm. Svårt att säga just där jag tältade. Om någon vandrare råka hitta ett HMG groundsheet i Harpasset så kan hen höra av sig till mig.
Off topic, men hur mycket vind borde ett tält tåla i ett oskyddat lägge?
Eftersom jag vandrade 2022 från Björkliden via Gophasvággi/ Måndalen ner via Latjnasvággi till Kårsavággi ville jag vandra en annan väg. Hade för övrigt rätt mycket snö kvar i Måndalen i mitten av Juli 2022 och kom inte över till Hoigganvággi som det var planerat.
Denna gången skulle rutten gå från Björkliden till Låktajåkko, Harpasset och via Guoblavággi ner till Kårsavággi. Tredje dagen enkel vandring till Abisko.
Riktig så blev det inte.
Jag startade i fint väder från Björkleden men allt högre upp ökade vinden. Strax innan Låktajåkko var det ingen markering (verkade att något hade rasat för ledstången låg omkull i riktning mot jokken) och jag kom ner där jokken rinner. Såg stationen uppe och insåg att jag måste upp för branten vilket inte var det lättaste. Kan säga att personen innan mig vilken jag träffade på stationen gjorde samma misstag.
Unnade mig en våffla och gick vidare. Kände mig frestat att stanna för det doftade så gott när de förberedde maten för de 5 kvällsgäster som inte hade kommit fram än.
Nåväl trots blåsten hade jag bestämt mig att jag skulle tälta i Harpasset. Mitt relativt nya tält hade aldrig utsatts för någon vind. Perfekt att testa det vad det skulle tåla. Jag letade efter den omtalade skyddade tältplatsen med halvbyggd mur som jag sett en bild i något inlägg på Utsidan. Men hittade inte just den men stannade till vid en annan fin tältplats där det låg lösa stenar i en ring. Uppenbart hade folk tältat där tidigare. Jag lyckades att pitcha tältet och förankra det väl i blåsten. Platsen var inte skyddat men kände mig hyfsat trygg ändå. Tältet klassas som ett 4-säsongs tält. Men att sova var inte att tänka på och oroligt lyssnade jag till den tilltagande vinden. Efter ett tag kunde jag inte avgöra längre varifrån vinden blåste, den kändes överallt och tältbågarna böjde sig åt alla håll. Kände att något var fel när ytterduken blåste upp på ena endan. Kikade ut och kände efter, tältpinnarna hade inte rykts loss. Men ena tältbågens ende hade borrat ett hål i kanalens ende och kanalen åkte upp och var inte förankrat i själva tältpinnen längre.
Klockan var då efter midnatt och jag bestämde mig för att bryta camp, slängde alla lösa grejer i ryggsäcken och ställde den bakom en omkring 20 cm hög „stenmur“. Att ta ner tältet var inte lätt, vinden drog i tältet och jag nästan drogs med. På något sätt lyckades jag att „vika“ ihop bågarna och lägga tältet platt på marken bakom antydan av en stenmur. Ryggsäcken på. Nu var bara tältunderlaget kvar att hämta vilket var fäst med tunga stenar.
Jag tog det till platsen men vinden måste ha fått tag i det innan jag hann att stoppa ner det i säcken. Jag la mig med alla kläder på i sovsäcken på det platta tältet. Tack och lov ingen regn och inte så kallt.
Sova, nej det kunde jag inte men kunde „njuta“ av en fin soluppgång😉.
Jag packade ihop så fort det blev ljust. Vinden var inte lika starkt längre. Målet var Guoblavággi men var för trött för att ta fram mobilen och kolla var jag gick, följde istället de tydliga rösen vilken ledde mig in i Latjnasvággi. Nu kände jag igen mig i alla fall. En fin väg men brant mot slutet.
Fick dock höra av andra vandrare som gick bägge vággis att Guoblavággi är ännu värre mot slutet.
Fick veta att det blåste omkring 26 m/s, alltså storm. Svårt att säga just där jag tältade. Om någon vandrare råka hitta ett HMG groundsheet i Harpasset så kan hen höra av sig till mig.
Off topic, men hur mycket vind borde ett tält tåla i ett oskyddat lägge?
Jag tältade i Cuonjavaggis sydöstra del natten mellan måndag 9/9 och tisdag 10/9, det var mycket vind. Vinden bara ökade på nästa dag, det kändes att tältet inte skulle klara det så jag gick tillbaka till bilen på Abisko Turist och körde hem. Tältet är HB Akto, men det fanns ingen skydd för vinden, använde alla lösa stenarna för en mur men det hjälpte inte till mycket.
