Kungsleden är inget problem
Jag gick Kungsleden (Abisko till Hemavan) i augusti 1999, så jag summerar några erfarenheter. Först tiden: jag gick på 11 dygn med drygt 30 kg utgångspackning, kanske 15 när jag kom fram. En hyfsat vältränad person kan alltså gå leden på under två veckor utan att omvandla vandringen till en prestation, men den som njuter av att ta det riktigt lugnt får räkna med upp mot tre veckor. Rekordet skall ligga på 8 dygn eller något ditåt.. Mitt tempo innebar att jag gick cirka 12 timmar per dygn, småraster inräknat. Det blir cirka 3 1/3 km i timmen. På Vildmarksleden utanför Göteborg håller jag cirka 4 km i timmen med full packning och på landsväg cirka 5 kilometer. Räkna alltså med att tempot på Kungsleden blir 3/4 av tempot på en sörländsk led eller 2/3 av tempot på landsväg.
Sedan provianten: Jag hade med mig proviant för 14 dagar, men köpte till några paket cigaretter och lite choklad på vägen. Notera gränsen 14 dagar, vill man ha med sig nog med mat för ännu längre tid så börjar det bli tungt på riktigt, i synnerhet om man som jag avskyr frystorkat. Mitt viktigaste råd är att du skall äta många, små mål istället för få stora. Det är viktigt för blodsockret och därmed för humöret. Framför allt: ät alltid innan du blivit hungrig och drick alltid innan du har blivit törstig. Själv åt jag fyra lagade mål varje dag och (minst) tre mellanmål. Huvudmålen var antingen pasta- eller risbaserade. Mitt viktigaste mellanmål var en sörja bestående av 100g havregryn, 50g torrmjölk, 50g socker, lite cacaopulver och pulverkaffe utrört i sådär 4 dl vatten. Det låter inte speciellt gott men fungerar utmärkt i praktiken. Som helhet var dieten bra (d.v.s. den höll mig på gott humör), men nästa långvandring skall jag komplettera med "Runes kaka", en hemgjord powerbar för maratonlöpare. Recept: koka 1 del socker, 1 del sirap och 1 del vispgrädde som om det var knäck du kokade. När massan stelnar lagom bra (testa med sedvanligt vattenprov) blandar du den väl med 7 delar havregryn i en skål. Forma sedan blandningen till en lagom tjock kaka, som du låter stelna lite innan du skär upp den i lagom stora bitar. Det verkar som om bakplåtspapper fungerar bra som förpackning.
Sedan förberedelserna: Min viktigaste förberedelse var att jag övningsgick på leder hemomkring i ett par månader. Mot slutet gick jag sex mil var fjärde dag med full packning. Översätt det till en tumregel: se till att du orkar gå minst 50% längre när du övningsgår än vad du planerar att göra dagligen när du går på riktigt. Det gör att du vet att kropp, kängor, mat o.s.v. trivs bra ihop.
Så utrustningen: Jag hade kängor och det fungerade bra i augusti, trots rejält med regn. Det är klokt att ta med sig utrustning för enklare vad, även om det är osannolikt att man behöver det (Leden är välhållen, men det händer att spångar går sönder). Räkna med att sova i tält åtminstone någon natt söder om Kvickjock. Själv sov jag i bivacksäck hela tiden och det fungerade utmärkt.
Sist lite om leden: Leden är alltså välhållen och genomgående lättgången, men var noga med orienteringen söder om Kvickjock. Det skall vara många som går fel där beroende på att några markeringar kan vara lite förvirrande (leden är delvis ändrad så man kan råka gå på gamla markeringar). Ett mindre bekymmer är att det är många vatttendrag som kräver båt. På flera (alla?) ställen kan man ro själv om man vill, men det är betydligt enklare att åka motorbåt. Det kostar dock någon hundring eller mer varje gång (kommer inte ihåg exakt).
