Kängor eller trailskor?

[veni]

Hej,
jag har i hela mitt liv fått höra, je tyngre packning desto stabilare kängor.
Vid en diskussion i en friluftsgrupp för kvinnor på FB kom jag i clinch med en kvinna som säger motsatsen. Hon ifrågasätter valet av kängor, inlägg m.m och förespråkar typ barfota skor, lätta trailskor där foten ska göra jobbet oavsett terräng och packning. Hon menar styva kängor instänger fotens rörlighet och skulle vara på sikt skadligt. Hon la upp en video på Youtube om det rätta valet av skor vid vandring.
Själv har jag också märkt att fler och fler går över att vandra i trailrunners även i alpina terräng. Vid långdistansvandringar (så kallade “thru hikes”) går 90% i trailrunners typ Hoka one eller vad de nu heter.

Det jag undrar är att alla som vandrar i trailrunners har friska fötter?
Jag, som har diverse fotproblem som kollapsat framfot, hallux valgus och återkommande hälsporre, skulle man våga att pröva att vandra i trailrunners? Kan kvinnan ha rätt i att styva kängor är fel?
Vad är era erfarenheter?

 

[herbert.m]

Har vandrat i lättare skor hela livet, utvecklat problem med fotlederna!
Nu är det kängor som gäller vid längre promenader annars smärta.

Tycks vara en kontroversiell fråga, delvis är vi olika anatomiskt och genetiskt.
Sen tror jag kroppstyngden spelar också roll så det finns gott om variationer för att skapa olika uppfattningar.

Kan nog dröja många år innan vi får ett vetenskapligt svar.

Det är skillnad också på vilken typ av vandring man ägnar sig åt, tex en stor vältrampad led kan nästan jämföras med gå på väg och där är det skonsamt.
Annorlunda gå kilometer efter kilometer i en dal där marken lutar över 20grader eller i kraftig blockterräng med stigning.

Ifs så har jag aldrig varit extrem lättviktare, det hade kanske/troligen hjälpt med lättare packning. Personligen ångrar att jag inte började med kängor tidigare.

 

[Trolldryck]

Jag har alltid vandrat med tyngre kängor från Lundhags tills ett år tillbaka ungefär då jag kom över gruppen Vandra Fjäderlätt på Facebook. Där fanns oändligt med tips och nörderier om hur man bantar sin packning och utrustning.

Sedan dess har jag gått ner i packvikt och bytt till vandring med trailrunners. Fungerar utmärkt för mig hittills.

 

[skogsbaronen]

Jag är sugen på att testa trailskor till nästa år.

Positivt:
*Låg vikt på fötterna spar mycket på krafterna.
*Möjlighet att vada utan att behöva stanna och klä om. Detta innebär förmodligen också att man väljer bättre vadplatser, då det inte blir jobbigt att avbryta och byta plats.

Negativt:
*Gå med blöta fötter. Hur mycket det skiljer från svettiga och blöta fötter i kängor vet jag inte. Kallare lär det bli, men blir det för kallt? Går att lösa någorlunda med vattentäta sockor, men då börjar det bli både krångligt och kostsamt.
*Inget skydd för fotknölarna. Tänk halka och slå i fotknölarna i en vass sten.
*Krävs förmodligen gaiters för att slippa skräp i skorna.



Stabiliteten är jag inte orolig över.
Jag går i sladdriga jörnkängor just för att jag vill ha rörlighet i fotlederna. De är inte mycket stadigare än trailskor.

Jag tror starkt på trailskor (åtminstone på högfjället och under högsommaren), men jag antar att man måste testa för att se om nackdelarna är värda vinsterna.
Sen är ju frågan om ett par trailskor håller lika länge som kängor. Troligtvis inte. De är ju dock billigare, men inte så billiga....

 

[lorenzr]

Gick förra året för första gången i trailrunning skor efter att tidigare alltid har vandrat i stadiga kängor. - Och det var ett val jag inte har ångrat.

Hade omkring 16 kg packning, gick en del över relativt hög fjäll, periodvis mycket sten o blockmark. Delvist kallt och ruskigt regn.
Men inga problem alls. Ffa vid ojämn stenig underlag upplevde jag att det var mycket lättare att gå.
Ullstrumpor håller värmen även om de är blöta. Vill man ha torra fötter så finns det vattentäta strumpor, så som Sealskinz m. fl.. Sådana är både varma och håller rätt så torrt även i ösregn.

Jag har svårt att tänka mig att byta tillbaka till kängor.

 

[veni]

Jag har alltid vandrat med tyngre kängor från Lundhags tills ett år tillbaka ungefär då jag kom över gruppen Vandra Fjäderlätt på Facebook. Där fanns oändligt med tips och nörderier om hur man bantar sin packning och utrustning.

Sedan dess har jag gått ner i packvikt och bytt till vandring med trailrunners. Fungerar utmärkt för mig hittills.

Jag är också med i den gruppen och har bantat ner min packvikt, utan mat & dryck till ungefär 7 kilo, alltså fortfarande ej ultralight. Är ej överviktig själv men inte jätteliten heller. Vid min senaste vandring på Bohusleden kom jag upp med mat & dryck till kanske 12 kilo. En viss komfort vill jag ha kvar. Gick i ombonade Meindl kängor utan Goretex, 700g tunga (en känga). I fjällen går jag med en Meindl Island som väger ännu mer. Känns väldigt tunga men ändå alltid tyckt att det kändes bra.
Jag antar att du ha friska fötter, alltså inga problem. När du bytte nu till trailrunners kändes det lika bra efter en vandringsdag?

Kvinnan i den FB grupp är väldigt mycket på folk som vill diskutera kängor & inlägg med att övertyga de att använda lätta skor. Enligt henne behövs bara en sula för att skydda mot markkylan. Jag diskuterade det med min fotvård speciallist och hon kände till denna "rörelse" eller vad man ska kalla det. Hon blev i egenskap av hennes yrke inbjuden till möten. Enligt henne så agerar de som en sekt som inte tillåter en annan uppfattning. Alltså det går inte att diskutera och det är också min erfarenhet när jag försökte argumentera för kängor och inlägg vid problem. Men det är ju inte sagt att hon ha fel och jag rätt.
Finns det någon som har haft återkommande fotproblem och bytt från tunga kängor till trailrunners och blivit bättre?

 

[joanna]

(...) Finns det någon som har haft återkommande fotproblem och bytt från tunga kängor till trailrunners och blivit bättre?

Har inte problemfötter men upplever spontant skaderisken som mindre p g a bättre "markkontakt". Får betydligt mindre ont i mina risiga knän, när jag springer och går i utförsbackar i minimalist-skor utan "dämpning" och "drop".
Det enda som avhåller mig från barfotaskor på långvandring i blöta/kalla berg är kylan, som jag hittills inte hittat någon lösning på. Samt i vissa fall att jag behöver använda stegjärn.

 

[Sivsdotter]

Jag tänker att det är väldigt personligt. Jag går i arbetsskor på jobbet som är förvillande lika vandringskängor i tyngd och material och jag skulle aldrig gå i något annat där, men jag får problem i terräng med sådana skor. Mina fötter "brinner" efter ett par dagar och jag får en del andra bekymmer (dock ej skoskav). Jag har tendenser till det på jobbet också, men på vandring blir det olidligt. Det var en befrielse när jag bestämde mig för att kasta kängor överbord och gå över till trailskor. Jag är inte känslig för kyla och väta om fötterna heller ska sägas. Men det är jag det. Var och en blir salig på sin fason, och det enda man kan göra är att testa om man är nyfiken. Funkar det så är det bra, men gör det inte det så är det ju bara att fortsätta med det man hade förut.
På tal om hälsporre så är professionell hjälp det bästa. De kan råda om inlägg och tejpning och vad man ska tänka på i skor med dämpning och så. Det har ju inte med kängornas vara eller inte, skulle jag säga.

 

[G.Kraft]

Jag använder både och vid olika tillfällen. Tycker det är skönast med trailrunners när det är barmark och hyffsat varmt men ska jag stå mycket still (fisk) eller det är kallt åker skalkängor på. Ska jag springa så är trailskorna skönast i skog men på grus eller asfalt tycker jag mer konventionella löpardojor är skönare.

Förutsatt att man kan gå i trailskor utan besvär så är det klart att det känns mycket lättare. Så det är bara prova. Upplever att de håller ganska bra eftersom de inte har någon dämpning eller känslig mesh som fastnar och revas. Just dämpande material och ju en tendens att ge upp i kängor, det hände mina relativt lite slitna miendl

Gällande "väckelserörelsen" för trailskor så tycker jag man ser det fenomenet med allt som är lite nytt och banbrytande. Vissa personer som upplever att det fungerar för dem tror att det kan översättas till andra och blir närmast förbannade om så inte visar sig vara fallet eller om det kommer fakta som motsäger deras världsbild.

När det gäller fot/knäproblem har jag haft hälsporre vid ett tillfälle när jag trappade upp löpningen för fort och hade ett pass med mycket utförslöp på hårt underlag (med vanliga löpardojor). Har även ett opererat korsband som dock är ganska bra nu. Går jag en heldag i stan blir jag lätt trött i fötterna även med bra skor men det händer aldrig på vandring eller vid löpning. Kanske för att det är skittrist att gå på stan och jag mest står och väger på hälarna.

Har man problem med knä eller fötter tycker jag man bör testa både kängor och skor. Trailskor är såpass lätta att de kan användas som läger/vadarsko om man vill dubbla på första turen.

 

[blimp]

Jag anvander trailrunners (Altra Lone Peak eller La Sportiva Wildcat). De enda gangerna jag anvander nagot annat ar nar det ar sno och jag behover stegjarn. Som du sakerligen forstar sa ar jag ganska fortjust i trailrunners. De passar ganska bra da jag oftast vandrar: i branta berg, men fortfarande ofta pa en led. Marken ar ofta har torr forutom nar det regnar, det ar alltsa inte fragan om traskmark eller nagot liknande.

Jag vill pa inget satt rada dig, da skor, oavsett om det ar barfotaskor eller storskor ar valdigt inviduellt. Speciellt da du raknar upp lite fotproblem. Jag kan dock rekommendera dig att prova vandra med vanliga jogginskor, som du kanske redan har, for att fa dig en liten uppfattning om hur det kommer att kannas. Ga garna i blott vader ocksa, sa marker du hur dina fotter reagerar pa att vara blota.

Lycka till!

 

[Airfoil]

Alltså. Jag tillhör väl mumierna här på Utsidan.
Fram till 2013 var det gummistövlar.
Därefter relativt högskaftade kängor. Orsaken var att det var stenigt här och där i Padjelanta så jag fick lite ont i anklarna.
Jag har också med lättare packning gått i typ joggingskor och det funkar. Dagsturer i skogsmiljö
Nu senast i Gyllbergen var det kängorna igen, och det ångrar jag inte. Halt, blött, smålerigt och stenar+trädrötter i stort sett överallt och kängorna gjorde jobbet med glans. Hade relativt tung packning också, ca 16 kg då jag lyxat till maten med både pilsnerkorv och öl.
Tillägger att jag har ett litet allmänt värkproblen i vänster ankel (ev. lite artros där) men det gav mej inga bekymmer alls.

 

[smux]

I så fall är väl jag också en mumie som också började med gummistövlar för många år sedan;-)

Efter vissa fotproblem med efterföljande operationer av båda hälar för några år sedan har jag blivit mer noggrann vad jag har på fötterna, och det som funkat bäst för mig på fjällvandring i de blöta och steniga skandinaviska fjällen (oftast utanför led) är kängor. Jag har redan slitit ut ett par Meindl Island Pro (efter 12 år) och är nu inne på mitt andra par. Kan tyckas tunga men jag uppskattar stabiliteten med tyngre packning och att de aldrig gett mig några skavsår eller andra problem. Fotsvett har jag inget problem med, utan i värsta fall blir sockorna lätt fuktiga efter en vandringsdag i sommarvärme och torkar på en halvtimme, så GTX är inget problem för mig. Skinnkängor har däremot sina begränsningar vilket jag erfarig på sena höstvandringar när ständig fukt och låga temperaturer aldrig ger dem chansen att torka. För detta ändamål är det nog bara skalkängor som funkar, så håller på att komplettera min garderob med ett par Lundhags när jag hittar en modell som passar mina fötter.

För andra turer och vandringar i södra Sverige eller i torrare terräng använder jag alltid trailskor, ex Salomon eller dylikt. Att använda denna typ av skor på en fjällvandring i norra Sverige och vara ständigt blöt och kall är inget som vare sig mina fötter eller humör skulle uppskatta, men det är min personliga preferens.

Vad gäller "sekter" och dylik påverkan på sociala medier eller youtube tror jag man måste sila ganska noga. Det finns massor av mer eller mindre illa förtäckt reklam därute som vill tjäna en slant på att marknadsföra något, gårdagens dammsugarförsäljare har idag flyttat in på nätet och kallar sig idag "influencers". För många som har egen erfarenhet och kan testa nya idéer utifrån den erfarenheten är detta sällan ett problem, men risken är högre för de som saknar den erfarenheten och skall prova på friluftslivet för första gången och kanske är mest mottaglig för just den typen av påverkan. Att upplevelsen övergår i misär pga olämplig utrustning eller klädsel ger tyvärr ingen bra start.