Hur får man gott omdöme?

[kr-val]

Efter en diskussion kring en plurrningsincident hördes följande kommentar:

En bra ledare har gott omdöme. För att få gott omdöme krävs erfarenhet. För att få erfarenhet krävs dåligt omdöme!

Jag kan själv se tillbaka på mina skridskoår och ser tydligt hur mitt sätt att åka ändrats från mer experimentell natur till mer medveten och sansad åkning. Känner även till andra personer som utvecklats på detta sätt.

Min fråga är om detta är nödvändigt. Kan man inte få gott omdöme på annat sätt?

 

[Palle_Z]

Skaffar man inte det goda omdömet på egen hand får man förlita sig på andra människors goda omdöme och göra deras åsikter till sina rättesnören.

Visst kan man göra det och det fungerar i många situationer men det gör att man begränsas lite eftersom man drar gränsen inte där man själv upplevt den utan där någon annan satt den. T ex så säger SLS goda omdöme att isen skall vara minst 10 cm tjock för att man skall ut på den.

Det bästa är alltså att själv uppleva situationer som ligger på gränsen men att göra det tillsammans med någon som är mer erfaren. Detta förekommer inom flera klubbar i landet, t ex SSSKs iskunskapskurser, Johan Porsbys iskunskapsturer och plurrningsövningar på "svåra" isar som flera klubbar har.

Alltså: Andras goda omdöme omgjort till ditt eget kan göra dig till en säker ledare men det är bara genom egna upplevelser som du lär dig var gränserna egentligen går så att du i din tur kan ge din grupp maximal upplevelse.

-Palle

 

[avslutatmedlemskap1004]

Jag tror det ligger mycket i det Krister säger. Att lära sig fel och misstag av andra är givetvis utmärkt, men ens egna misstag tror jag sitter bättre. Med dem VET man hur det är, det är inte nåt man har hört, dvs något man kanske kan tvivla på när det kommer till kritan.

Intressant filosofisk grej det där med utvecklingskedjan du pekade på Krister.

/ G

 

[thureb]

Testa själv och studera andra

För att utvecklas som självständig isbedömare så måste man välja ett eget spår och lära sig bedöma isen i farten.

Åk gärna ofta bakom en erfaren ledare och studera hur denne agerar. Fråga och diskutera olika alternativa färdspår och var man pikar och hur man väljer hastighet etc.

Man måste vara lite orädd för att våga åka först på oprövad is. Förr eller senare så blir det ett bad men om man koncentrerar sig på isens signaler och har en hög beredskap att vända eller sakta ned farten och börja pika när man får negativa signaler så går det att åka hundratals mil innan man ligger i spat.

Thure

 

[lowe]

omdömesutveckling

Jag vill gärna haka på det Thure var inne på, nämligen att omdömet växer om man släpper på regeln att "ledaren vet". Jag åkte kamrat- och privatturer i många år, innan jag följde med på klubbturer, och jag fann i klubbverksamheten att många förlitade hela sin skridskoupplevelse till, att ledaren kunde ta dem till önskad destination.När jag var ute på privatturer var det självklart att vi fördelade ledaransvaret, och med det följer att man inte bara "kan åka med". Så för mig är inte detta en ledarfråga, utan en fråga om att höja lägsta-nivån på hela sällskapet. Och först då kan man väl egentligen tala om bredd!? Att en grupp har en ledare, är snarare en organisatorisk finurlighet, men knappast en kunskapshöjande. Finurligheten ligger väl i, att klubbar får med sig ganska stora grupper med åk-sugna som inte har tillbörliga kunskaper, varför de måste ha ledarens kunskaper som säkerhetsåtgärd. Och det är naturligtvis kanon-bra!

 

[Stadan]

Re: omdömesutveckling

Att en grupp har en ledare, är snarare en organisatorisk finurlighet, men knappast en kunskapshöjande.

Alla klubbturer behöver inte ha en totalitär ledare. Som ledare är det möjligt att dels lära sig från de andra ofta mycket duktiga deltagarna och dels lära ut till nybörjare och mindre erfarna. Förhoppningsvis utvecklas man som skrinnare, från nybörjare till isräv. Jag tycker turer som blir till stor del ren transport är trista.

Jag tycker Kristers inlägg är intressant, jag tror också att det finns en fas i ens lärande då man måste testa lite gränser. Vad det innebär i praktiken är nog oerhört olika från person till person, det behöver inte nödvändigtvis innebära isflaksjumpning eller extrem tunnisåkning etc.

/Staffan

 

[lowe]

kunskapsutveckling

Stadan:
Ja, det behöver ju inte handla om totalitära ledare, det handlar lika mycket om att ge ifrån sig ansvar. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv, är nog det vanligare i intressesammanslutningar än att en person tar sig ansvar; det blir snarare en rimlig följd.

Utvecklingspsykologiskt har människan som mental konstruktion ingen avgjord slutstation för utveckling (om omdöme kan tillmätas utvecklingsmässiga poäng...), det är snarare en fråga om hur utvecklingspotentialen får utrymme i de sammanhang som detta är nödvändigt.

En annan blänkare: Trial and error-konceptet har inget större vetenskapligt stöd för kunskapsutveckling, det är bättre att kalla det trial and afraid. Först då har man en relation som förklarar modifierat beteende.

 

[grodanbolle]

Re: kunskapsutveckling

Stadan:
Ja, det behöver ju inte handla om totalitära ledare, det handlar lika mycket om att ge ifrån sig ansvar. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv, är nog det vanligare i intressesammanslutningar än att en person tar sig ansvar; det blir snarare en rimlig följd.

Utvecklingspsykologiskt har människan som mental konstruktion ingen avgjord slutstation för utveckling (om omdöme kan tillmätas utvecklingsmässiga poäng...), det är snarare en fråga om hur utvecklingspotentialen får utrymme i de sammanhang som detta är nödvändigt.

En annan blänkare: Trial and error-konceptet har inget större vetenskapligt stöd för kunskapsutveckling, det är bättre att kalla det trial and afraid. Först då har man en relation som förklarar modifierat beteende.

Du måste vara beteendevetare av något slag. Frågeställningen går att tillämpa på vilket inlärningsområde som helt om man hårdrar det. Inom utvecklinspsykologin så finns det många teorier och mycket är oklart. Inte ens jag som är hyvsat insatt i detta ämne förstår vad du menar med det andra stycket. Någon annan som kanske kan översätta?

Om du ascocierar trial and afraid med operant betingning vilket jag tolkar det som så håller jag inte med helt. På vissa saker så är det så till en viss del men mycket inlärning sker genom observation vilket knappast skapar någon rädsla för bestraffning.

Min erfarneht är att trail and error är en av de effekivaste inlärningmekansimen men att den förfinas genom t.ex observation som då skippar flera led. Mao om man ser någon plumsa under vissa betingelser så är man nog försiktig vid samma betingelser trots att man inte har provat själv.

Angående kommentaren som är i ursprunginlägget så ställer jag mig frågande rent spontant men det kanske ligger något i det. Intressant!

En bra ledare är mao bla någon som tar lärdom av misstag och modifierar sitt bettende. Det finns ju en barriär mellan det kognitiva och det motoriska. Hmmmm

Det får nog räcka med hårklyveri nu.
[Ändrat av crazy 2004-04-27 kl 10:03]

 

[avslutatmedlemskap1004]

Re: kunskapsutveckling

Utvecklingspsykologiskt har människan som mental konstruktion ingen avgjord slutstation för utveckling (om omdöme kan tillmätas utvecklingsmässiga poäng...), det är snarare en fråga om hur utvecklingspotentialen får utrymme i de sammanhang som detta är nödvändigt.

Människan en mental konstruktion???

En annan blänkare: Trial and error-konceptet har inget större vetenskapligt stöd för kunskapsutveckling, det är bättre att kalla det trial and afraid. Först då har man en relation som förklarar modifierat beteende.

Jo, men "afraid" föregås väl här av error, dvs är en konsekvens av det???

Nu får du fördjupa dig i detta epistemologiska resonemang!

/ G

 

[grodanbolle]

Re: Re: kunskapsutveckling

Jo, men "afraid" föregås väl här av error, dvs är en konsekvens av det???

Nu får du fördjupa dig i detta epistemologiska resonemang!

/ G

Vi var uppenabarligen inte ensamma.

 

[lowe]

utveckling

Crazy:
(ja, jag är bet.vet)Vad jag avsåg att beskriva, var att vi är lärande varelser under hela vår livstid. Vår omdömesutveckling, eller -stagnation, förändras kontinuerligt.

Trial and error är icke baserat på observationer eller bredvid-lek, det ska följa på egna försök. Egna försök inom skridskosporten kan vara något riskabelt, varför trial and afraid lämpar sig bättre: Afraid därför att jag har sett hur det går för andra, eller Afraid för att det där vill jag inte ska hända mig igen.

Kunskap ska alltid vara integrerat och samspelande med andra erfarenheter och färdigheter, vilket inte överensstämmer med klassisk eller operant betingning. Tycker att vi då talar om instrumentering. (Antingen är vi långt ifrån skridskotråden, eller så är det här ingen specifik skridskotråd...).

 

[f91jsw]

Intressant tråd. Jag fördjupar mig inte i det akademiska snacket utan tar några exempel: först fallskärmshoppning. I det fallet är trial and error inte ett alternativ. "Afraid" är hela ideologin. I andra änden av spektret har vi väl fritidsaktiviteter som knyppling. Sedan är det bara att placera in sin favoritaktivitet på skalan. Långfärdsskridkskoåkning ligger väl närmare fallskärmshoppning, men lite mer utrymme för egna misstag finns det.

Själv känner jag inte igen mig i resonemanget att jag tog mindre risker som oerfaren. Kanske var för att jag som barn på isen alltid blev itutad riskerna och säkerhetstänkandet. Jag plurrade heller aldrig under mina första 20 år på isen. Under senare år har jag börjat ta mer kalkylerade risker på isen, om man med risk menar risken att bada kallt.

Johannes