Görauppeldgrejjeriryggsäcken?

Lite bensin på elden kanske, men vill gärna veta hur landet ligger.

Försöker banta och optimera min packning och nu funderar jag lite på hur man tänder eld.

Har man en så har man ingen, har man två har man en, har man tre har man två tror jag ordspråket lyder för att starta en eld.

Vilka tre ska man ha med sig?

Tre BIC-tändare separerade och vattensäkrade är mitt svar, hur resonerar ni?
11206112-A5A1-4B36-8EBC-AB499FB1515D.jpeg
 
Som vanligt är det av vikt att veta för vilken situation det avser; dagstur, helger, veckotur, ensamtur eller med medföljande samt om det avser i helt öde område eller om det kan förmodas träffas på andra människor dagligen.
En tändare, en vattenskyddad tändsticksask och ett tändstål lär vara heltäckande till 99,99% av tillfällena så länge det inte är flerveckorsexpedition ensam i total ödemarken.
Mitt tyckande, antagande och vad jag packar.
 
Fatwood kan man lära sig hitta i skogen så den fatwood klossen tas bort först. Förstoringsglaset känns som det kan stanna hemma. Ljuset funkar inte om det blåser så det skulle jag alternativt lämna om jag har extrem platsbrist. Tampongerna är ju vatten täta i sin förpackning men brinner lite väl snabbt och vaselinburken är för otymplig att ha med.

Mitt val.
Jag hade dränkt bomulls rondellerna i vaselinet och lagt några stycken i en vattentät påse.
Tänd stålet ska självklart hänga med. Sedan en tändare eller tändstickor som backup. Tar minimalt med plats.
 
Skippar också ljuset samt förstoringsglaset. Tändstål är inte så enkelt att använda utan träning men det går.
Förbered bommulsrondellerna som tidigare sagts.
Jag gillar också de små plastpåsarna eller vad man ska säga, som innehåller en vit massa och brinner skapligt länge.
Töre är kul att leta själv så klart, men har man andra alternativ med sig känns det onödigt.

//P
 
Som komplement till vad jag skrev i inlägg #4 så tycker jag det är sällan det alls finns anledning att krångla till saker för mycket.
Använder nästan alltid tändaren (finns ju en anledning till att de alls utvecklats), då och då använder jag tändstickorna och vid enstaka tillfällen tändstålet (mest för att ha kunskapen kvar för nödfall).
Tändpåsar är det komplement jag har med till verktygen. Använder dessa tämligen ofta, ibland i onödan till och med, för att de gör det så mycket snabbare och lättare när eld ska göras upp.
Jag är ju iofs ingen "riktig" prepper eller bushcrafter som tänker klara mig undangömd i veckor med det jag släpat med mig hemifrån.
 
I min eldburk har jag tändstål (mest för skojs skull), näver, paraffin (antingen vaselin eller ett värmeljus), några tamponger (brukar ha några i första hjälpen också, bra till mycket) … och kanske något mer. Längesedan jag öppnade den, brukar sällan behövas, så jag minns inte exakt.

Mest använder jag BIC-tändaren och vad jag hittar i skogen.
 
”Fatwood”

Törved heter det. Och ja, det är roligare att hitta sin egen.

Stämmer ju inte riktigt. Törved år kådrik ved som bildats av rostsvampangrepp. Fatwood syftar ju på all kådrik ved.

Bättre översättning är väll tjärved eller kådved. Har även sett att fetved förekommer. Kärt barn har många namn...
 
Det är nog så att det inte finns fullt ut vedertagna gränser mellan vare sig själva "produkterna" eller i språkanvändning.
Det lär finnas gränsdragningsproblem mellan vad som är kärnved och vad som är fetved för användning till exempelvis snickerier.
Törved, i min värld, är det som uppstått till följd av svampangrepp i tall och där veden är i princip fullmättad.
Detta nytillkomna (för mig i Sverige) "fatwood" gör jag tolkningen av som "allsköns produkter som på nåt sätt vill efterlikna traditionell törved).
 
Verkar som att du gillar att ha med dig eldstarprylar, och då väger det ju därefter.
Det är inget fel i sig. Ibland tar jag med mig stål och flinta. Helt värdelöst jämfört med modernare lösningar, men det är ju kul =)

Om målet är att göra upp eld på roliga sätt så är det ju bara att du packar allt möjligt.
Om målet är att kunna göra upp en eld på lättast (viktmässigt sett) möjliga sätt, då är det en annan historia.

Bäst är att lära sig var man hittar torrt tände. Jag har hittills aldrig varit i en skog där det inte går att hitta lite torrt tände. Det krävs ju bara en liten näverbit eller liknande. Det hittar man i regel om man börjar titta 100 meter innan man är framme.
Likaså lära sig hur man gör upp en eld med det bränsle som finns i naturen. Ris, kvistar, grenar, o.s.v. Klarar man inte det sistnämnda misslyckas man oavsett hur mycket tände man packar med sig.

Klarar man detta så är ett litet eldstål (ferro-stav) en väldigt bra kompromiss. Hyffsat lätt, outslitlig, vattentålig.

Jag har ett eldstål som sitter på min kniv, så det är normalt sett det enda jag har med mig.
När jag fjällvandrar har jag en vanlig liten tändare.
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...