#3966
Undrar hur länge den här tråden kommer att överleva. Vi närmar oss fyratusen inlägg så det mesta av svenska och svensk-norska fjällkedjan är väl avklarad nu eller?
Några har påpekat att det börjar bli för svåra bildgåtor. Dom har nog både rätt och fel.
/Hans
Tack Hans för att du tar upp en viktig aspekt på tråden!
En synpunkt här annars är själva idén om hur vi tittar.
Det intressanta med den här tråden är faktiskt att den förändras utifrån det. Dels att fler frågor ställs kring själva identifierandet utav en utlagd bild, men givetvis även att nu, fler frågor ställs om hur den utformas av oss som deltager.
Ett ‘
schematiskt‘ tittande’ utifrån panorama bilden, dvs. ‘Utsikten ifrån en topp och ut mot ett landskap’ tror vi är enkel, detta tittande vill vi gärna gissa på i och med att ett sådant tittande kan erbjuda oss något att referera till- dvs. En annan topp, en jokk, en sjö eller något annat kategoriserat naturbegrepp. Där önskar vi att kunna minnas, referera eller identifiera.
Tvärt mot det tittandet, står det andra tittandet. Där det som då ska identifieras ter sig i princip omöjligt då vi inte finner några svar eller har någon begrepp om vad vi ska titta på. En sten, ett snöfält eller en slät bergsvägg.-
Vi säger då: ’Det har kan vi inte gissa på’ Det är ju bara en sten eller rentav en snöfläck..inget annat. Till och med bara dimma med inget på!
Det är alltså en gradskala detta, där de betydelsebärande elementen går
ifrån att saknas till att de
blir väldigt tydliga.
Fjällbilder skiljer sig inte ifrån andra bilder, och perceptionspsykologiska regler gäller således även för dessa.
I mitt arbete som polis och då förhörsledare har jag förundrats ofta över den mänskliga förmågan att minnas identifiera och göra skillnad, dels mellan begreppen: “identitet och individualitet” av ett objekt. ‘ Hade personen glasögon på sig eller var han rödhårig och hur vad han klädd- exempelvis. Det kanske sedan visar sig att det var pappan på bilden, och han bär alltid glasögon, men barnet som ska svara vet inte att pappans färg kallas rödhårig...
Vi identifierar dels med vårt seende men även utifrån det vi vet. OK!
Så till om tråden håller på att brista. Jag tror inte alls på det. Om dom som deltager är med och formar tråden utifrån deltagarnas egna förutsättningar kommer något sådant aldrig hända.
Som jag tidigare påpekat så ligger det lika mycket ansvar på den som lägger ut en bild som på den som gissar. Tänker man lite utifrån det perspektivet behöver inget gå snett här.
Avslutningsvis. Ovanliga bilder är oerhört intresseväckande och precis som Hans säger så ska man försöka se det här som något berikande, stimulerande. Människan är en nyfiken varelse.
Tänk bara på en sak här. Det är bilder vi tittar på! Vi är inte ute i naturen.
