turrapport
Hej igen,
Nu var turen avklarad och tänkte (fhv) glädja med en rapport.
Turen startade i Vallbo kl 10.00. Packningen bestod av ungefär 2*5 kg (mestadels mat, lättare ombyte samt första förband). Både yr och smhi hade lovat ihållande regn till kl 20 men vi klarade oss bra förutom två st ordentliga skurar a 1 timme.
Vallbo-Anaris (20 km)
Turen börjar med en snäll skogsterräng i ungefär en mil. När man når Storån så blir det lite mer uppförsbacke men fortfarande väldigt skön vandring. När vi kom upp på kalfjället så sprack det upp och vi passade på att ta första matpausen (köttbullar och pasta). Det var oerhört mycket mygg så vi var bara glada att det blåste en hel del. Vandringen uppe på kalfjället bort till Anaris höll väldigt hög klass förutom de sista 3 km i rätt sank myrmark.
Vi hade tänkt handla lite i stugan men värden var ute på tur så vi tog bara en kort paus och satte på oss regnkläder för oroväckande mörka moln närmade sig väldigt snabbt.
Våra kroppar kändes väldigt fräscha ännu (det skulle ändra sig senare
)
Klockan var nu ungefär 16.00
Anaris-Lunndörren (19 km)
Ösregnet smattrade hårt på våra kläder när vi vandrade upp emot Hälladalen. När vi hade gått ca: 5 km så sprack det åter igen upp och vi passade på att ta fram köket igen. Den här gången blev det Gulaschsoppa med extra pasta. Här var det ganska blöt terräng men än så länge höll kängorna borta vätan. När vi kom till sträckans högsta topp (ca 1200m) så var det en magnifik utsikt och vi hamnade dessutom bredvid en renflock på 100-talet djur som höll oss sällskap ett par timmar. Vandringen ner mot pyramiderna var lite jobbigare än nödvändigt men väl nere så var det värt all slit. Vilka läckra vyer, helt fantastiskt.
När vi nådde lunndörren så var kl 22 och vi stötte på turens första möte med en människa. Vi unnade oss lite chips (vi hade missat att packa salt) och en Cola och utbytte lite snack med den trevlige skåningen som var värd där.
Kropparna var fortfarande i bra skick och fötterna torra. Den enda gången på resan som huvudet var lite tungt var dock när vi insåg att vi bara gått halvvägs och natten började närma sig.
Lunndörren-Vålåstugan (17km)
Vi gick 2 km och sedan dags för matpaus. Nu började mina fötter kännas lite. Vi åt viltgryta (torkad) som i ärlighetens namn var rätt äcklig. Ett par timmar senare stötte vi på 4 killar som tältade och satt vid en brasa. Vid det här laget hade blötan trängt in genom fötterna så det var skönt att ta en paus och snacka lite med dom. Vi hade gissat på att vi hade 4-5 km till Vålåstugan men de sa att det bara var 3.5 km. Skönt tänkte vi då. Över 1,5 timme senare når vi en skylt som säger att det är 4km kvar. Då var vi arga både på oss själva som inte kunde uppskatta bättre men även på stackarna i tältet
Det var ett tydligt tecken på att vår vandringshastighet hade minskat avsevärt.
Vålåstugan nås ungefär kl 03.00. Kropparna och huvudet känns fräscha, men jag började inse att de sista milen till Vålådalen kommer bli smärta för mina fötter.
Vålåstugan-Vålådalen (20 km)
Solen tittar fram igen och det blir ganska kallt. Det gör att vårt matstopp (bullens pilsnerkov, tradition) blir kort. Kropparna och huvudet känns fortfarande bra, men fötterna och framförallt trampdynan smärtar vid varje fotisättning. Vi hålls vakna av riporna som flaxar iväg från buskarna när vi närmar oss dom. När vi bara har 5 km kvar så är det i vilket fall väldigt skonsam vandring vilket känns skönt. Väl framme i vålådalen så åker mina kängor av på 5 sekunder. Bilen står dessvärre i Vallbo så det måste lösas. Jag föreslår taxi men min kompis tycker vi ska gå dit. Det slutar med att han går de sista 7 km (jag är imponerad) medan jag vilar ut på en parkbänk.
Vi nådde Vålådalen ganska precis 23h efter att vi hade startat.
Slutsats/erfarenheter
-8 mil är för långt för mig. (6 känns mer lämpligt om jag kommer göra om det)
-Även om vi tog hyfsat många pauser borde vi nog haft längre pauser
-Det är underbart att vandra i sommarnatten på berget.
-Huvudet och kroppen hade kunnat vandra mer, det var fötterna som var begränsningen
mvh
Andreas
