Fjällvandrare utan kunskap

Nej Kveke, det var inte specifikt dina ord jag syftade på, så intressanta var de inte att jag skulle lägga dem på minnet. Det var en allmän reflektion ur mitt lärarperspektiv över ämnet eftersom flera har kommenterat saken. Däremot tycker jag, och detta är specifikt riktat till dig, att du kan lägga av med att tracka Karolina. Det räcker nu. Jag brukar läsa dina inlägg med intresse, du verkar överlag kunnig och erfaren och har ofta viktiga och relevanta tankar att bidra med, håll dig till det. Och hosta på du, se bara till att hålla avstånd så du inte smittar!
 
Svårt att veta vilka som har ljugit medvetet och vilka som bara har varit rädda, okunniga och klantiga. Dessutom skickas det ut otroligt mycket räddningsinsatser utanför fjällen också, som säkert kostar pengar, och hur ska man resonera när det gäller vem som ska betala för dem?

För att ta ett exempel, så gick min då 12-årige son vilse under en orienteringsövning härom året. När vi efter knappt två timmar ringde polisen, bara för att informera och få besked om någon hittade honom, var de på väg att skicka ut hundar och helikoptrar för att leta. Precis då dök han upp i ett bostadsområde i närheten, men det hade varit dyrt om de hade påbörjat sitt letande. Han var aldrig i fara, det var rätt varmt ute, skogen är inte jättestor, någon mil mellan vägarna som omringar den, så förutsatt att han inte var skadad så hade han hittat ut till slut. Men polisen tyckte att det var allvarligare än vad jag uppfattade det som. Jag kan tycka att de "onödiga" utryckningar som det har talats om i tråden i regel har varit minst lika nödvändiga som att ge sig ut med hela polisstyrkan här.

Att avgöra när det behövs och inte, det får vi som sagts tidigare hoppas de som tar emot larmsamtalet gör en första sortering på, men framkommer det senare att det uppenbart varit felaktigt så borde man kunna få betala tycker jag, oavsett i fjällen eller inte.
Minns en artikel om men man boendes ute i skogen som flera gånger larmade om bröstsmärtor och väl i stan tillfrisknade och undrade om inte ambulansen kunde släppa av honom vid bolaget istället. Händer det flera gånger kan det dels bli "vargen kommer" och dels kan någon med allvarliga sjukdom än abstinens behöva ambulansen.
En annan artikel (lokalt där jag bor) handlade om en man som ringde räddningstjänsten och frågade om det var eldningsförbud, vilket det inte var just då men han blev ändå avrådd från att elda den dagen då det blåste kraftigt och gissa om det brann på större yta än det var tänkt och vem som fick rykca ut och släcka.

Men visst, är man i verklig nöd, ska man givetvis larma och helst innan det gått helt överstyr.

/Patrik
 
Angående 112 har jag mina dubier då jag beställde ambulans efter en hjärtinfarkt och blev uppmanad ringa igen på måndag när jag påstods vara nykter. Nåväl det kom både jourläkare och ambulans och jag blev hjärtopererad samma dag efter lite tjat. Men jag var inte speciellt kaxig.
112 lär ha gott om fyllesamtal fredag till söndag, det borde kosta 10 000:-.

go tur
 
Vet inte vad som gäller generellt men det finns ju i alla fall ett fall från Jokkmokksfjällen där ett par fick betala 30000kr för att få följa med helikoptern. De var bara trötta.
 
Är tacksam för både fjällräddning och larmtjänst. Med flera livslånga sjukdomar förbereder jag mig extremt - men allt är inte kontrollerbart. Möjligheten att kunna få hjälp om det behövs är viktig för att komma ut. När sonen var liten hittade han en patronask i en källarruin. Ringde polisen, som kom ut med bombpatrull. Visst, dagmammans man, som jagar, hade nog klarat uppgiften den gången. Det viktiga är att inga andra barn hann börja leka med tändstickor i närheten. Härom året försökte brandkåren släcka en skogsbrand med ett flygfoto som ända karta. De var ytterst tacksamma att min man hade karterat området åt orienteringsklubben - troligen räddade det minst ett bostadshus. Menar att när det gäller måste vi alla hjälpas åt! Utan att moralisera alltför mycket, vi har så olika förutsättningar.
 
" Det är sånt här samhället är till för. Stor individuell frihet och kollektiv backup om det går åt skogen. På måndag är dom tillbaka på jobbet och kan via skatten börja betala av räkningen för äventyret. Om något år börjar dom gå med plus."
(läsarkommentar till DN-artikel om utflygningen av helt oskadda klättrare, som "bara" fastnat på Tuolpagorni)
 
Att vi har en räddningstjänst är storartat. Det innebär att andra kan komma att riskera liv och lem för att undsätta oss när vi råkat illa ut. Det som är värt att diskutera är hur man från samhällets sida ska förhålla sig till enskilda individers risktagande. Kanske borde de mest vettlösa tiltagen som utlöser räddningsinsatser vara straffbara? Kanske borde någon slags återbetalningsskyldighet införas?
 
Den som vill inskränka möjlighet till sjukvård och räddningstjänst, och kanske andra delar av välfärden? Får nog engagera sig politiskt.

Är personligen för välfärd och att alla ska ha tillgång till vård, skola och räddningstjänst.

Dessutom finns det väl inte visat att fjällräddningen har nån större verksamhet kring Vettlösa tilltag. Det är vad tråden ursprungligen handlade om, och det verkar fortfarande inte finnas något som pekar på att det är nåt större problem. Tvärtom verkar många insatser handla om sånt de flesta kan råka ut för.
 
Att vi har en räddningstjänst är storartat. Det innebär att andra kan komma att riskera liv och lem för att undsätta oss när vi råkat illa ut. Det som är värt att diskutera är hur man från samhällets sida ska förhålla sig till enskilda individers risktagande. Kanske borde de mest vettlösa tiltagen som utlöser räddningsinsatser vara straffbara? Kanske borde någon slags återbetalningsskyldighet införas?


Har du läst trådstarten?

I denna tråd bör man nog hänvisa till nått slags seriöst underlag till att vettlösa tilltag är ett seriöst problem för räddningstjänsten, innan man börjar föreslå lösningar.

Nån direkt statistik eller otvedtydiga uttalanden från fjällräddningen själva som pekar på att vettlösa tilltag skulle vara vanliga har inte dykt upp i tråden än, vad jag har kunnat se..

Samhällets förhållande till vettlösa tilltag tycker jag inte heller bör handla specifikt om fjällräddning. Det är ju en mycket större fråga än så och jag tycker det vore rimligt att behandla risktagande i friluftsliv, sport, trafik, djurhållning, matvanor osv osv lika.

Men som sagt, vem kan presentera seriösa källor på att vettlösa tilltag är ett stort problem?
 
Har du läst trådstarten?

I denna tråd bör man nog hänvisa till nått slags seriöst underlag till att vettlösa tilltag är ett seriöst problem för räddningstjänsten, innan man börjar föreslå lösningar.

Nån direkt statistik eller otvedtydiga uttalanden från fjällräddningen själva som pekar på att vettlösa tilltag skulle vara vanliga har inte dykt upp i tråden än, vad jag har kunnat se..

Samhällets förhållande till vettlösa tilltag tycker jag inte heller bör handla specifikt om fjällräddning. Det är ju en mycket större fråga än så och jag tycker det vore rimligt att behandla risktagande i friluftsliv, sport, trafik, djurhållning, matvanor osv osv lika.

Men som sagt, vem kan presentera seriösa källor på att vettlösa tilltag är ett stort problem?
Är fjällvandrare lika snarstuckna som jägare? Jag lämnar den här diskussionen.
 
Jag tycker detta är en diskussion som är värd att hållas öppen och levande utan svartvita svar. Det vore synd om nyanserade debattörer tappar lusten.

Min egen referens är Tatrabergen, där kombot högalpin terräng, knepigt klimat, kort restid från stora befolkningscentra och generell avsaknad av friluftstraditioner gör att många aningslösa och/eller övermodiga nybörjare hamnar med fel utrustning på fel ställen vid fel väder. Jag behöver inte gå till någon statistik för att veta att andelen av både helt onödiga tillbud och okynneslarm är ojämförligt högre än i fjällen.

Jag har fortfarande vänner i TOPR, den anrika ideellt grundade räddningstjänsten i Tatra, och vet hur de resonerar. De rycker av princip alltid ut, vid behov med sin helikopter. De är kloka och erfarna nog att inse att det, särskilt i skarpt läge, är omöjligt att dra den sortens "moraliska" gränser vissa i tråden är inne på, och att det är bättre (och ur alla synvinklar lönsammare) med en utryckning för mycket än en för litet.

De får väldigt ofta ge sig ut efter folk som inte haft med en tillstymmelse till acceptabel utrustning eller ens ok skor, ovana barn på skolutflykt som stukat foten, fått ont i magen eller aldrig sett höga berg förr och "fastnat" inför något stup, tanter i sandaletter och tonåringar med odödlighetssyndrom men utan pannlampa, som inte "hunnit" ta sig ner före mörkrets inbrott.

De kommentarer jag hört räddningskillarna/tjejerna undslippa sig internt i sådana lägen lämpar sig inte för tryck, men att skälla ut eller moralisera över dem de undsätter finns inte på kartan.

Räddningstjänsten är gratis för alla, polacker som utlänningar, och finansieras av dels skattemedel, dels frivilliga donationer.

Bara för att ge lite utifrån-perspektiv.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.