Klargörande 1: Jag är ingalunda UL-ingenjör.tjonsson; sa:Jag fortsätter med en dåres envishet att argumentera mot denna moralrelativism. Jag kan nämligen inte tillåta att UL-ingenjörer har tolkningsföreträde i moralfilosofiska frågor.
Varför tycker ni det är fel att man kör över lodjur med en skoter? Har er mamma konstruerat den moralen? Är det Gud som påstår att det är fel? Nej, ni påstår det och gör värdeomdömet objektivt genom att tänka det. Det är fel att plåga en annan varelse och kommer att vara det i alla världar och alla tider; sålunda: värdeomdömet är objektivt!
Sedan kan man påstå att människan inte har någon fri vilja, utan styrs av kemiska processer eller någon gud. Men den dagen du påstår att du själv inte upplever att du har någon fri vilja, då existerar du inte. Medvetandet, oavsett om det är givet av Gud eller en synapsdans i skallen, är reellt för dig och därmed också den fria viljan (en variant på Descartes: jag tänker alltså är jag). Och i och med att vi har ett val, måste vi fälla värdeomdömen: är det rätt att köra över lodjur med skoter eller inte? Och de flesta här, förutom den ironiska generationen (företrädd av Rungá), fördömer detta beteende med all sin kraft. Och då ni gör det då håller ni det för objektivt.
Någon som påstår något annat? Bör man få köra över lodjur i Finland? Frankrike? Etiopien? Ska man få göra det om tio år? Femtio år? Hundratusen år? Om det finns lodjur på Mars, bör vi skeppa över skotrar och köra över dem där? Nej, det tycker ni inte, och därmed är ni värdeobjektivister.
Klargörande 2: Jag tillhör den ironiska generationen (men man måste vara mer än tio år för att förstå ironi lär det sägas...)
Så nu förstår även tjosan eller vad fanken han heter varför jag argumenterar som jag gör!
Är det värdeobjektivism att önska att andra gör som jag vill? Jag trodde det kallades despotism eller nåt sånt, men kärt barn har många namn!
Och min moral är definitivt delvis formad av mina föräldrar (till vilka min mamma räknas), även om en stor del är omprovat på senare tid, tror jag i alla fall. Huvudsaken är att man är beredd att prova den där sk moralen då och då. Även om jag upplever en fri vilja, upplever jag även ofta att åsikter mm påverkas eller t o m planteras i medvetandet av andra människor och andra människors livsberättelser, och däri sitter min fria viljas begränsning. Inte ens subjektivt är min vilja helt och hållet fri, eftersom jag upplever att den begränsas! (vilket iofs inte stör mig nämnvärt, ve den som utsattes för min Fria Vilja!).
Att jag påstår något gör det väl inte objektivt? Om du kan bevisa motsatsen, så ligger jag bra till för div Nobelpris mm, eftersom man inom vetenskapen oftast eftersträvar objektiv kunskap. T ex att Västerbottensost är godare än Grevé.
