En billig kikru

1. i fråga om Glenns situation anar jag snarare frustration över undermålig kvalitet på Moraknivarna.

2. Men Moraknivar håller högsta tänkbara kvalitet, det finns få verktyg som är så slitstarka och hållbara, om de vårdas rätt.

3. Pengar är inte allt, miljöpåverkan ska vägas in också, vilket alla friluftsmänniskor värda namnet borde ha i åtanke.
1. Fast så tolkar jag inte hans inlägg. Han pratas ju inte om kvalitén som sådan utan om den extra ansträngning som det medför att slipa dagens moror. Så här skriver han ju:

"Jag jobbar på byggen där de gamla mjuka och lättslipade stålen är borta till förmån för just andra typer av svårslipade ståler. Jag är rätt trött på de nyare stålen då de är svåra att slipa upp så vi kastar våra mora knivar efter någon månads användning, det tar så lång tid att slipa upp dom."

Jag antar att han vet att ett hårt stål inte samtidigt är ett undermåligt stål.

I själva sakfrågan har han dock fel. De modeller som MoS tillverkar idag är antingen mjukare eller lika hårda som tidigare. Vad jag vet så finns det inte en enda modell som har fått ett hårdare blad. Rätta mig gärna om jag har fel :).

2. Alltså det beror på hur man ser på saken. De är självklart svåra att slå ur prisvärdhetsaspekten ;). Däremot finns det ju knivar som är ihopskruvade på ett bättre sätt och som dessutom stoltserar med avsevärt förnämligare material.

3. På den punkten kan jag förstås inte säga emot :).

~Paul~
 
Visst är det vansinne att slänga fungerande saker, men gosse vad det slängs moror...

Personligen så tror jag att de är för billiga - man tar bara en ny, spelar liksom ingen roll. Och för en byggare kostar de väl ca noll kr.

Sålunda, för att spara miljön - enbart handgjorda knivar i tusenkronorsklassen på våra byggen! :)
Fast att de är billiga är själva förutsättningen för deras popularitet och stora volymer, vilket i slutändan ger pengarna tillbaka i form av högre vinster.

Som sagt, man kan aningen sälja på volym eller på snäva, exklusiva och därmed dyra serier ;). Jag tror dock att man på MoS vet vad man sysslar med ;).

~Paul~
 
Här är ett exempel på kniv som jag inte kan förmå mig att kasta i "soptunnan". Det är gåva från en bekant. Den följde med ca 10 andra knivar i samma skick.

Som synes så är det ett jättejack på det stället där man normalt anbringar kraft i samband med vissa skär. Synd eftersom det dessutom handlar om ett laminerat blad. Jag kan därför inte slipa ned fasen utan att bli av med själva kärnan som är ungefär lika bred som jacket :(.

Jag skulle visserligen kunna ta ned bredden överlag men eftersom jag saknar bandslip (nej, jag har fortfarande inte fått igång den :() så är det inte värt ansträngningen.

~Paul~
 

Bilagor

  • Min ärvda och slitna Frosts laminatkniv.jpg
    Min ärvda och slitna Frosts laminatkniv.jpg
    30.8 KB · Visningar: 1,764
  • Min ärvda och slitna Frosts laminatkniv, 2.jpg
    Min ärvda och slitna Frosts laminatkniv, 2.jpg
    18.1 KB · Visningar: 1,616
Hugg i skjutspik ger dylika skador, har ett par nävar laminerade Moror men liknande skador, alla donerade. De brukar klara sig vid slip och brynövningarna.
 
Hugg i skjutspik ger dylika skador, har ett par nävar laminerade Moror men liknande skador, alla donerade. De brukar klara sig vid slip och brynövningarna.
Ja, det ser onekligen ut som att man har stött på en spik eller liknande. Precis som du skriver så är det ingen fara med framslipningen av en fin egg. Den rakar armhår utan att nudda huden. Det sista jag gjorde var nämligen att strigla den på rem mättad med 3 µ pasta.

2140/Arne är ett kanonstål.

~Paul~
 
slipa moror

Jag såg att det diskuterades moror och slipa dom. Det svåraste nu för tiden är att det nästan aldrig
finns slipstenar på byggena.
Alltså tar jag aldrig med egna knivar, stämmjärn och absolut inte någon av mina Hjärtumyxor.
Men att moror inte är hårdare nu än förr tycker jag inte stämmer.
På den tiden (70 talet) när jag började på byggen var morakniven något man vårdade ömt,
skulle man råka vara lite "våldsam" med den kröktes bladet. Dagens moror håller att
bända hårt med men bladen bryts itu. Så något är ju ändrat till det sämre, det är min uppfattning.

Hemma ligger stämmjärn, yxor och ett bryne, brynet i oljebad.

MVH Glenn
 
@supergeten:

Haha, ja, lite paradoxalt det där.
Det kanske är något för Mora of Sweden att ta till sig, göra en Lacoste: Höja priset med sådär en tretusen procent och vips, så är knivarna jätteexklusiva. :)
 
Senast ändrad:
Haha. Det kanske hade vart något men de flesta i byggsvängen tycker nog att mora-kniven numer
är en "griskniv".
Den gången dom började med gjutna plast-hantag föll mororna i aktning.

Det blev en slitosläng-kniv helt enkelt. Det kom rostfria knivar som man fick lägga ner mer tid till.

MVH Glenn
 
1. Fast så tolkar jag inte hans inlägg. Han pratas ju inte om kvalitén som sådan utan om den extra ansträngning som det medför att slipa dagens moror. Så här skriver han ju:

"Jag jobbar på byggen där de gamla mjuka och lättslipade stålen är borta till förmån för just andra typer av svårslipade ståler. Jag är rätt trött på de nyare stålen då de är svåra att slipa upp så vi kastar våra mora knivar efter någon månads användning, det tar så lång tid att slipa upp dom."

Jag antar att han vet att ett hårt stål inte samtidigt är ett undermåligt stål.

I själva sakfrågan har han dock fel. De modeller som MoS tillverkar idag är antingen mjukare eller lika hårda som tidigare. Vad jag vet så finns det inte en enda modell som har fått ett hårdare blad. Rätta mig gärna om jag har fel :).

2. Alltså det beror på hur man ser på saken. De är självklart svåra att slå ur prisvärdhetsaspekten ;). Däremot finns det ju knivar som är ihopskruvade på ett bättre sätt och som dessutom stoltserar med avsevärt förnämligare material.

3. På den punkten kan jag förstås inte säga emot :).

~Paul~

Det finns ju numera ett antal olika modeller, i olika stålsorter och laminerade.
De har ju också lite olika egenskaper. Jag tycker dock att de flesta Mora jag använt har varit rätt enkla att sätta en schysst egg på.
Kolstål tycker jag nog ändå bäst om.

Mjuka stål betyder för mig rostfria stål som de brukar använda i Rambo-knivar från Hobbex och liknande, och de är allt annat än lättslipade.

12c27 som MoS använder i vissa (?) blad är såvitt jag förstår ett av de bästa knivstål som finns, om än inte lika "berömt" som O1, D2, VG10 etc...

Tillverkarna av de exklusiva och dyra knivarna saltar priset bland annat för att de använder sådana exotiska stål, och de är bara marginellt bättre, vad stålet beträffar.

Sedan är förstås hantverket i sig värt den extra slanten, om man vill ha en fin kniv som håller länge.

/Joel.
 
Men att moror inte är hårdare nu än förr tycker jag inte stämmer..........................På den tiden (70 talet) när jag började på byggen var morakniven något man vårdade ömt,
skulle man råka vara lite "våldsam" med den kröktes bladet. Dagens moror håller att
bända hårt med men bladen bryts itu. Så något är ju ändrat till det sämre, det är min uppfattning.
Alltså jag misstänker att vi jämför äpplen och päron.

De flesta som körde med moraknivar på byggen på den "gamla tiden" körde med kolstål. De flesta som använder mororna idag (har en del kontakter inom bl a byggbranchen) har mer och mer gått över till rostfritt.

Dessa två ståltyper uppför sig helt olika förutsatt att härdningsgraden är densamma. Låt oss säga att du använder en rostfri morakniv i Sandvik 12C27 härdad till 58 HRC och böjer den kraftigt. När den når över gränsen för dess elasticitet så går den av (den når sin brottsgräns).

Om man gör samma sak med en kolstålskniv av samma hårdhet i klasserna 1050 - 1085 (ja, till och med 1095) så böjs den i stället för att gå av. Den förblir böjd. Utan att gå närmare in på ämnet så är denna skillnad baserad på den kemiska kompositionen i samspel med värmebehandlingen. Det är dessa stålsorter man kan finna i kolstålsmororna.

Det betyder att det är snarare stålets art än dess hårdhet som resulterar i antingen brott eller avvikning/böjning.

Dessutom. Om man jämför två likadana blad i samma ståltyp så betyder det inte att ett stål är sämre bara för att det går av lättare. Skillnaden ligger värmebehandlingen, varvid man har härdat stålet på ett sådant sätt att det är passande till dess potentiella arbetsuppgifter. Men som sagt, det har inte med kvalitén att göra.

Frosts rostfria är tillverkade i Sandvik 12C27, HRC 56-58 (sänkt under 2009, då den högre gränsen var 59). De i kolstål i Uddeholm UHB 20C (AISI 1095) kallvalsat och härdat till 59-61 HRC. En annan kolstålstillverkare som Frosts använder är tyska C.D. Wälzholz-Brockhaus GmbH CK 101 samt CK 95, kallvalsat kolstål, HRC 60.

Frosts laminerade blad är tillverkade i Uddeholm UHB 2140/Arne (AISI 01), HRC 60-62.

Standard rostfri kniv från KJ Eriksson tillverkades i Sandvik 12C27M (Modified), HRC 58.

KJ:s kolstål var Uddeholm UHB 15LM (AISI 1080), DIN CK 75/80 (AISI 1080), HRC 58.

Vidare har Frosts modell 780 och 760 blad i något som teknikerna på företaget kallar för Triflex-stål. De är tillverkade i Uddeholm 20C med differentiell härdning.

Mora of Swedens nuvarande knivar (tidigare KJ Eriksson) har gått över till smalare profil och standard-12C27, samt sänkt hårdhetsgraden 1 - 2 RC. Man har dessutom slimmat ned godstjockleken så att den idag är densamma som hos Frostknivarna. Ett exempel är Mora 2000 som tidigare tillverkades i Sandvik 12C27M (Modified) men tillverkas idag i Sandvik 12C27.

Erik Jönsson knivar började tillverkas i slutet av 1930-talet. Firman började egentligen med att framställa redskap för hästindustrin, såsom selar och liknande. Erik bestred ryktet att firman skulle ha haft ekonomiska problem på 60-talet. Ryktet som undertecknad hört har tydligen inte varit nära sanningen .

Knivarna som tillverkas av E Jönsson idag är genomgående i fjäderstål (kolstål), närmare specificerat i SS 1778 (AISI 1078), dvs kolhalten ligger på runt 0,7 - 0,8 viktprocent av matrisen. Min gissning är att det handlar om Bofors-stål. De tillverkas på plats i Östnor men värmebehandlas av en annan lokal firma. Man tillverkade tidigare också rostfria knivar men som jag förstod det så har man av praktiska skäl gått över till endast kolstål.

Hultafors rostfria är tillverkade i japansk Aichi AUS-8 stål och kolstålsknivarna i SK-5 (AISI 1080). HRC för båda ~ 58.

Lindblomsknivar är tillverkade i kinesiskt SS/EN 715 rostfritt stål. HRC 58-60.

~Paul~

PS Dessa uppgifter är insamlade efter upprepade samtal och E-ppostkonversation med tekniker, bekanta och annat folk som representerar de inblandade företag eller firmor som har kontakt med dem
 
Senast ändrad:
1. Mjuka stål betyder för mig rostfria stål som de brukar använda i Rambo-knivar från Hobbex och liknande, och de är allt annat än lättslipade.

2. 12c27 som MoS använder i vissa (?) blad är såvitt jag förstår ett av de bästa knivstål som finns, om än inte lika "berömt" som O1, D2, VG10 etc...

3. Tillverkarna av de exklusiva och dyra knivarna saltar priset bland annat för att de använder sådana exotiska stål, och de är bara marginellt bättre, vad stålet beträffar.

4. Sedan är förstås hantverket i sig värt den extra slanten, om man vill ha en fin kniv som håller länge.
1. Graden av mjukhet har ingenting med specifikt rostfria ståltyper att göra. Det finns skitknivar både i rostfritt och i kolstål. Den största anledningen därtill består i kvaliteten på värmebehandlingen. Det är korrekt att ett blad i uselt stål är svårslipat och inte håller skärpa.

2. Återigen, vad menar du med bäst? Varje stålsort har sina svagheter och styrkor. 12C27 är ett bra stål men att säga att det är "ett av de bästa" är nog att ta i. Bäst till vad?? Du kan ju inte jämföra ett kolstål som O1 (Uddeholm Arne/UHB 2140) med ett rostfritt stål som 12C27. Det är ju helt olika stålsorter med olika användningsområden.

Samma gäller D2 och VG-10. D2 är ett semirostsfritt verktygsstål berömt för hög slitstyrka men med ett mycket ojämnt fördelar och stort korn. Dess egenskaper är därför mycker annorlunda jämför med 12C27. Återigen att säga att det ena är bättre än det andra är fel.

3. Så kan det förstås vara i vissa fall. Men det är ganska ofta så att de dyra ståltyperna verkligen är så bra som man hävdar. De är komplicerade att framställa och finns i små volymer. Därav det högre priset. Om det är värt det höga priset är upp till var och en att bedöma.

Jag äger ett antal knivar i de s k superstålen och framför allt i samband med köksknivar så är skillnaden påtaglig jämfört med mediokra blad. Det svettigaste jag använder är nog min Hiro Itou i Kobeco R2 stål. Trots en tämligen låg HRC-grad (62-63) så är slitstyrkan helt enorm jämfört med knivblad tillverkade i andra stålsorter och med samma HRC-grad.

4. Absolut.

~Paul~
 
Hultafors rostfria är tillverkade i japansk Aichi AUS-8 stål och kolstålsknivarna i SK-5 (AISI 1080). HRC för båda ~ 58.

DePaul, är du säker på detta? Enligt senaste Luna-katalogen (2011) så är hårdheten 57-59 för de rostfia hultorna och 58-60 för kolstålshultorna.
/Niklas
 

Liknande trådar


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.