Bukfylla - Mättnadskänsla

Ett litet förslag på en 3-rätters under överlevnad

Förrätt
Myror a la naturelle eller rostad rot från bredkaveldun

Huvudrätt
Skogsgryta (gjord på finhackad vassrot, tuschlav, stensöta, krydda gärna med svamp enbär eller andra smakrika växter).

Efterrätt
Bär, supergott om man utnyttjar nödransonens choklad att doppa bären i

Som dryck till samtliga rätter så är friskt vatten med lite stensöta i (ger lite syrligare smak)


Släng in en fisk till huvudrätten som de kan tillaga i jordugn eller lax som spänns upp mot elden. Ben och rester kokas till en god buljong som intas som kvällsfika.
 
Ett litet förslag på en 3-rätters under överlevnad

Förrätt
Myror a la naturelle eller rostad rot från bredkaveldun

Huvudrätt
Skogsgryta (gjord på finhackad vassrot, tuschlav, stensöta, krydda gärna med svamp enbär eller andra smakrika växter).

Efterrätt
Bär, supergott om man utnyttjar nödransonens choklad att doppa bären i

Som dryck till samtliga rätter så är friskt vatten med lite stensöta i (ger lite syrligare smak)


Släng in en fisk till huvudrätten som de kan tillaga i jordugn eller lax som spänns upp mot elden. Ben och rester kokas till en god buljong som intas som kvällsfika.

Det här liknar tillsammans med de andra tipsen som ett lämpligt "matpaket" att lära sig samla in, och bereda, bra Johan ! och tack alla ni andra som ger mig era bästa tips !

Vet inte än hur jag lyckade få med vildpersiljan i växtfloran som ätligt alternativ... hoppas jag kan skilja ut rätt växter i verkligheten ochså...flera kan jag, men de är ju några nya, annars blir jag nog inte betrodd att ha ÖL matkurs nån mer gång..måste skärpa mig mera känner jag, inte ta det här för lättvindigt, det är tom skitjobbigt att va ute en vecka med enbart medhavd orensad strömming o mjöl, ägg samt kaffe på vintern, så nu måste jag fokusera....
 

Aktuellt

På turskidor mellan stugor – ny bok guidar till svenska fjällen

I över 30 år har Oskar Karlin skidat mellan stugor i den svenska fjällvärlden. Nu har han samlat kunskaper, råd och tips i en 400 sidor tjock bok.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

Vinn ”Turskidåkning” av Oskar Karlin!

Med sin nya bok vill Oskar Karlin inspirera fler att upptäcka den svenska fjällvärlden på turskidor. Här har du chansen att vinna boken!

”När isen ligger i skärgården släpper jag allt”

I mitten av november lade sig de första skridskoisarna i Stockholm. Vi har pratat med Pamina Falck, kommunikationsansvarig på SSSK, om säsongstarten.
Har hört att samerna i gamla tider åt innerbark från tall, och då inte som nödföda utan man återkom år efter år till så kallade barktäckter där man sködade tallbarken. Barken kunde då ätas som den var eller torkas och sparas... Har inte testat själv eller hört om det i "överlevnadssammanhang" men det borde funka...
 
Samer och bark

Kolla i Källmans bok Vilda växter som mat och medicin. Där har du info om bark, samer och andra folkgrupper som käkat bark.
 
Jösses, Mattias! Vilken suverän artikel!

Tack så mycket;)

I norrland finns det en hel del spår kvar på gamla tallar efter samernas barktäkt. Man högg inte ner träden för att ta barken som annars var det vanliga i resten av Sverige. Många av inventerade barktäkterna är tagna från nord eller nordöstra sidan av stammen av någon anledning. Innerbarken användes i fisksoppor mm och inte som barkbröd som var vanligt bland svenskarna.

/mattias
 
Tallar

Troligen finns det en växtfysiologisk förklaring till att man tog bark på nordsidan. Det innebär mest sannolikt att dels utsätts inte trädet för direkt sol som torkar ut veden och hindrar att den läkande kådan rinner ner längsstammen. Under ytterbarken på tallar (och granar) finns även ett skikt med fotosyntetiserande celler som skapar energi för lokal tillväxt av floem och xylem som är växternas "blodsystem". Genom att barken på sydsidan får vara kvar så klarar sig trädet bättre.

Det var inte enbart i Norrland som man fläckvis barkade tallar. Även i Dalarna finns detta vilket Linné beskriver i sin Dalaresa.
 
Jag tror inte rent näringsmässigt eller med avseende på trädets hälsa det spelar någon roll vilken sida man barkar en strimma. Huvudsaken är att man inte barkar för mycket då "ådrorna" går i trädets längdriktning runt hela trädet. Ringbarkar man dör trädet. Man barkade även av andra anledningar än att få barkmjöl. Ville man ha kådrikt virke delbarkade man träd eller ibland toppkapade dem, så kallad fetved. Användes också vid tjärbränning då det var lättare att processa och hitta tillräckligt med ämnen jämfört med att leta gamla tjärstubbar.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips