I förra helgen var jag ute fyra dagar på Östgötaleden. Även om det inte var så plågsamt som Rimforsa-Pinnarp förra året (med bl a bristande markeringar trots omdragen led) så tror jag inte jag vill göra någon sådan vandring mer. Skog, skog, skog blir enformigt! Jag saknar det alpina vandrandet, upp genom dalen, över passet ned i nästa dal, och ofta vatten, vatten, vatten. Och i fjällen är det åtmisnstone god tillgång på vatten och fria öppna vyer. I det här fallet fann jag bara det vatten jag kunde tigga mig till när jag passerade bebyggelse, och sjöarna jag tältade vid.
Jag övernattade vid tre vindskydd och hittade tältplatser jämte alla tre. Vid Stocksjön mellan Boxholm och Malexander finns hur mycket plats som helst. Vid första vindskyddet efter Malexander hittade jag en fin mossig plätt strax före skyddet. Där är det svårt att nå ända till vattnet med sina flaskor, men där är en spann fäst i ett rep, så man kan kasta ut spannen i vattnet och dra in vatten.
Skyddet nära Smedstorp är lätt att missa, eftersom
vägvisaren står lite vid sidan om vägen (kommer man söderifrån syns den inte) - och vindskydden är inte precis inprickade med precision på ledkartan - läget bör synas bättre på Terrängkartan. Där hittade jag också en fin lägerplats strax norr om vindskyddet, med en egen liten stig mot vattnet.
Jag älskar att tälta och sover fördetmesta bra i tältet, nio timmar blir det gärna, 20 till 5, så det var mörkt när jag vaknade och åt, men ljust när jag bröt mitt läger. Tältet var denna gång mitt Laser Competition, som med pinnar och allt väger 1,1 kg.
Sista dagen följde jag leden till Misterfall, c:a en mil, men där tröttnade jag, gick ut mot landsvägen och gick asfalt de 7 km till Kisa. Jag hoppades förstås på lift,men det förefaller mig som att Sverige och Norge är tröga liftarländer - i Spanien, Frankrike och Italien brukar det ofta gå mycket bra (i Norge har jag bara fått lift med tyskar!).
Bästa etappen var mellan Malexander och Smedstor, flera fina sjöar i början och sen lite öppet jordbrukslandskap på östra sidan om Sommen, med Smedstorp som avslutande höjdpunkt.
Men, Östergötland är nog fint lite här och där, men just vandring är inte så tacksamt. Av de lågvandringar jag gjort har nog Bergslagsleden varit bäst.
Nu ska jag ta hela vintern på mig att få ihop fina kontinentala turer till mitt livs 70:e sommar.
Jag övernattade vid tre vindskydd och hittade tältplatser jämte alla tre. Vid Stocksjön mellan Boxholm och Malexander finns hur mycket plats som helst. Vid första vindskyddet efter Malexander hittade jag en fin mossig plätt strax före skyddet. Där är det svårt att nå ända till vattnet med sina flaskor, men där är en spann fäst i ett rep, så man kan kasta ut spannen i vattnet och dra in vatten.
Skyddet nära Smedstorp är lätt att missa, eftersom
vägvisaren står lite vid sidan om vägen (kommer man söderifrån syns den inte) - och vindskydden är inte precis inprickade med precision på ledkartan - läget bör synas bättre på Terrängkartan. Där hittade jag också en fin lägerplats strax norr om vindskyddet, med en egen liten stig mot vattnet.
Jag älskar att tälta och sover fördetmesta bra i tältet, nio timmar blir det gärna, 20 till 5, så det var mörkt när jag vaknade och åt, men ljust när jag bröt mitt läger. Tältet var denna gång mitt Laser Competition, som med pinnar och allt väger 1,1 kg.
Sista dagen följde jag leden till Misterfall, c:a en mil, men där tröttnade jag, gick ut mot landsvägen och gick asfalt de 7 km till Kisa. Jag hoppades förstås på lift,men det förefaller mig som att Sverige och Norge är tröga liftarländer - i Spanien, Frankrike och Italien brukar det ofta gå mycket bra (i Norge har jag bara fått lift med tyskar!).
Bästa etappen var mellan Malexander och Smedstor, flera fina sjöar i början och sen lite öppet jordbrukslandskap på östra sidan om Sommen, med Smedstorp som avslutande höjdpunkt.
Men, Östergötland är nog fint lite här och där, men just vandring är inte så tacksamt. Av de lågvandringar jag gjort har nog Bergslagsleden varit bäst.
Nu ska jag ta hela vintern på mig att få ihop fina kontinentala turer till mitt livs 70:e sommar.
