Hej,
Känns som det på senare år allt oftare handlar om äldre personer som kommer vilse och försvinner.
En del återkommer, en del hittas, vissa hittas vid liv. Gissningsvis finns det dom som inte kommer med i statistiken, inte i närtid i alla fall. Att vara saknad eller inte betyder nog mycket.
Skulle vara intressant med lite bollande runt idéer, erfarenheter och tankar runt hur dels hur riskerna skulle kunna minskas i förväg, dels om hur äldre skulle kunna överleva och hittas vid liv i större omfattning.
Har ingen gräns på ålder, men för diskussionens skull, säg att det handlar om personer över 75 som kan ha nedsatt finmotorik, nedsatt syn och hörsel, kanske en kronisk åkomma eller två som kräver daglig medicinering.
Ja demens eller inte kan spela in så klar.
Tänker Sverige, men inte på urban miljö där jag tror man återfinns relativt snabbt.
Det kan handla om att man vandrar iväg från sitt hem och går vilse eller kör vilse med sin bil och får stopp ute i "ingenstans".
Man skulle man själv kunna göra och vad skulle anhöriga kunna göra?
25-30 000 personer anmäls försvunna varje år i Sverige och av dessa verkar barn och åldringar överrepresenterade.
Och ja, det är säkert så att en del håller sig undan,. Jag tänker alltså på de som inte håller sig undan samt de som är nyktra.
Jag vet också att en mycket stor majoritet av de som försvunnit återfinns och bara ett mindre fåtal förblir försvunna.
Tänker här på ett kortare tidsspann i form av en överlevnadssituation för 1 person utomhus där personen i fråga gissningsvis avlider av exponering snarare än svält. Väder, klädsel och medicinskt tillstånd spelar gissningsvis in.
Några tankar?
Känns som det på senare år allt oftare handlar om äldre personer som kommer vilse och försvinner.
En del återkommer, en del hittas, vissa hittas vid liv. Gissningsvis finns det dom som inte kommer med i statistiken, inte i närtid i alla fall. Att vara saknad eller inte betyder nog mycket.
Skulle vara intressant med lite bollande runt idéer, erfarenheter och tankar runt hur dels hur riskerna skulle kunna minskas i förväg, dels om hur äldre skulle kunna överleva och hittas vid liv i större omfattning.
Har ingen gräns på ålder, men för diskussionens skull, säg att det handlar om personer över 75 som kan ha nedsatt finmotorik, nedsatt syn och hörsel, kanske en kronisk åkomma eller två som kräver daglig medicinering.
Ja demens eller inte kan spela in så klar.
Tänker Sverige, men inte på urban miljö där jag tror man återfinns relativt snabbt.
Det kan handla om att man vandrar iväg från sitt hem och går vilse eller kör vilse med sin bil och får stopp ute i "ingenstans".
Man skulle man själv kunna göra och vad skulle anhöriga kunna göra?
25-30 000 personer anmäls försvunna varje år i Sverige och av dessa verkar barn och åldringar överrepresenterade.
Och ja, det är säkert så att en del håller sig undan,. Jag tänker alltså på de som inte håller sig undan samt de som är nyktra.
Jag vet också att en mycket stor majoritet av de som försvunnit återfinns och bara ett mindre fåtal förblir försvunna.
Tänker här på ett kortare tidsspann i form av en överlevnadssituation för 1 person utomhus där personen i fråga gissningsvis avlider av exponering snarare än svält. Väder, klädsel och medicinskt tillstånd spelar gissningsvis in.
Några tankar?
