Nej, det är ju ett generellt systemfel, alstrat på rent ideologiska grunder. Jag åker tåg hyfsat ofta men kan inte minnas någon enda helt strulfri resa de senaste åren.
Systemfel definitivt, men jag tror nog att det handlar mer om ointresse och (politisk) bekvämlighet än ideologi.
Som resenär har jag ju ett väldigt enkelt behov.
Jag befinner mig vid punkt A. Vid en viss tidpunkt behöver jag befinna mig vid punkt B.
Jag struntar blankt i vem som äger tågen, vem som servar dom, vem som betalar lokförarens lön, vem som fördelar spårtider, vem som smörjer växlarna och byter lampor i signalerna.
Jag förväntar mig att den som tar emot mina pengar för att hjälpa mig från A till B vid en viss tid också tar ansvar för att jag faktiskt kommer dit.
Jag fattar naturligtvis att järnvägstransporter är mer komplicerade än att bara hoppa in i loket och dra i en spak. Jag fattar att det finns en massa saker som kan trassla och att lokföraren eller tågvärden inte kan rå för att det klivit upp en älg på spåret etc.
Men säljer du en biljett från Lund till Göteborg så är det din förbaskade skyldighet att se till att jag faktiskt kommer fram.
Är tåget trasigt så är det din förbaskade skyldighet att ha reservtåg.
Har du "personalbrist" så är det din förbaskade skyldighet att ha tillräckligt många anställda för att klara vabbruari.
Drabbas dina avgångar av signalfel och växelfel så är det din förbaskade skyldighet att åtminstone kräva så dryga skadestånd av trafikverket att du kan hålla dina resenärer skadelösa.
etc.
Allt detta borde vara självklarheter. Det är lagstiftningsbara problem. Men intresset finns inte.
