Att lära sig av dödsolyckor på is

(...) Så fort vi kom upp ur vattnet så upphör känslan av kyla ganska omedelbart - men man måste va på det klara med att detta är en fantomkänsla. Kroppen fortsätter att kylas ner. I första videon sprang vi hem, ca 700 m, och även om vi fick upp känslan av tempen tillfälligt så fortsatte nedkylningen. När vi tog av oss kläderna hade pojke nr 1 haft blöta kläder på sig i -10 grader i ca 13-14 min. Vi satte oss alla i soffan i torra kläder, under täcket, o kollade på klippen o skrattade o hade kul, men vi kände kyla inifrån rätt länge. Jag kände mig kall i ca 2 h. (...)
Jag har liknande erfarenhet. Efter vinterbadet i lumpen skulle vi springa oss varma. Det blev ett jäkla springande för mig.... Framför allt tårna var svåra att få cirkulation i och gjorde extremt ont under en ganska lång tid, jag började bli desperat på slutet. Känslan infann sig också att "nu orkar jag snart inte springa längre eller göra fler armhävningar, och hur ska jag då bli varm?"
Vid hypotermi slutar musklerna att fungera. Hjärnan säger åt benen att springa, men de lyder inte. Vid svår nedkylning så är det alltså svårare att arbeta upp en temperatur igen. (...)
Stark igenkänning. Varit med om tillfällen (en nödbivack på en bergvägg, en alltför djup och långdragen vadning...) när den här fortskridande efter-nedkylningen troligen närmade sig farliga nivåer. Min kropp reagerade dessutom klart sämre än mina klätter- resp. vandringskamraters, som varit med om exakt samma påfrestning. Jag är väldigt noga med att anpassa min klädsel och packning efter de erfarenheterna.

Men jag fick alltså INTE den sortens efterreaktion vid de plurrningar jag beskrivit. Hade uppenbart inte hunnit bli lika nedkyld. Försöker dra slutsatser om kläder och packning även från den erfarenheten.
 
Ludvig_svensk: Precis. Barnen o jag pratade om det här med hur hjärnan funkar när man hamnat i vattnet, vid genomgång efteråt hemma i värmen. Vi konstaterade, o kunde skratta åt det, att d e så konstigt att hjärnverksamheten inte funkar på samma sätt när man hamnat i vattnet. Inte efter en stund, utan omedelbart.
Det finns en hel del saker som man måste veta, lita på, om man hamnar i en sån situation, och det är svårt att tänka rationellt just i den situationen - därför är innötning av denna infon väldigt viktigt.
Har man inte möjlighet till värme utifrån så kan en blandning av aerobiska och anaerobiska övningar vara av stor nytta. Men inte bara armhävningar, utan hela kroppen; benövningar, fotövningar, tåövningar, handövningar, osv.

Joanna: Nedkylning/hypotermi är så klart väldigt individuellt. Plurrningarna du beskrev var typ organiserade, va? D va iaf tänkt att du skulle plurra i vattnet. Effekten skiljer sig nog åt rätt mycket mellan långsam nedkylning i luft och plötslig och kortvarig nedkylning i vatten. Tror jag, är ej påläst ang.

Jag tror att en stor skillnad mellan organiserat plurr och plurrolycka är att vid en plurrolycka så hjälper nog kroppen till med en hel del adrenalin vid själva plurret.

Jag lyssnade på plurrolyckan i Sthlm, nån här på utsidan länkade till, där 14 pers gick genom isen varav två omkom. Det saknades jättemycket info i programmet, som ex dödsorsaken hos de två som dog (eller så missade jag det för höll samtidigt på me annat).
 
(...)Joanna: Nedkylning/hypotermi är så klart väldigt individuellt. (...)
Ja, den sårbarheten verkar väldigt individuell. Mina klätterkamrater i nödbivacken var helt oförstående. Utan vetenskapliga belägg är jag övertygad om att bristande insikt om den egna kroppens begränsningar är en komponent i många isolyckor. Att jag fått mina gränser testade har helt klart påverkat mina personliga säkerhetsrutiner. Grabbarna du övat med har ju också fått den kunskapen, men man får även tänka på detta förändras med åldern, oftast utan att man märker det i normala situationer. Jag är ännu mer känslig för nedkylning nu än när jag va yngre.
(...) Plurrningarna du beskrev var typ organiserade, va? D va iaf tänkt att du skulle plurra i vattnet.(...) Jag tror att en stor skillnad mellan organiserat plurr och plurrolycka är att vid en plurrolycka så hjälper nog kroppen till med en hel del adrenalin vid själva plurret. (...)
Både och - med insikt om min personliga sårbarhet vågade jag faktiskt inte åka långfärdsskridskor utan att ha provplurrat. Inte i bassäng, utan just under realistiska förhållanden. Jag har dock även plurrat "på riktigt", dessutom helt oväntat på tillsynes säker is. Det gick lika bra, men då hade jag ju övat.
 
Tragiskt. Med trådens rubrik - Att lära sig av dödsolyckor på is - i åtanke blir jag (utöver ledsen) direkt arg på textens aningslösa befästande av villfarelsen att det alltid hänger på istjockleken:
Jan Insulander Issäkerhetsrådet sa:
– Just nu är det tvåsiffriga plusgrader på flera håll i södra Sverige och isarna har inte hunnit växa sig jättetjocka. (...)
Citatet har passerat flera led med början i en TT-intervju, så jag hoppas att det inte är vad Insulander menade, utan att det blivit förvanskat på vägen till Expressen.
Just nu har jag i min närhet ett antal sjöar med typ 25 cm tjocka isar - med bitvis närmast obefintlig bärighet, där jag kunnat trycka ner de löst sittande iskristall-stavarna med fingerkraft. Det går inte att se på den vackert vattenbegjutna ytan, inte heller underfrätningar av allt det varma smältvatten, som strömmar in i tillflödena i den plötsliga vårvärmen.

En annan tanke är väl att man inte ska försöka sig på att hjälpa till, om man inte är säker på vad man gör (länk).
DN sa:
Några andra personer, som kom gående från ön Kanan, försökte hjälpa sällskapet att ta sig upp ur vaken, men det slutade med att de också åkte i vattnet.
Här verkar det ha gått bättre, tack och lov, säkert tack vare att det hände i ett storstadsområde och räddningsinsatsen kom snabbt.
 
Det låter som liknande is som de 14 som gick igenom som p3-dokumentären handlade om. Fruktansvärt tragiskt.

Joanna: citat i nyheter är bara höftade citat - det är ofta inte exakt det som sagts. Har själv blivit felciterad vid flera tillfällen o undviker sedan dess att bli intervjuad.
 
Vi var faktiskt i kontakt med räddningstjänsten här där vi bor, igår. Föreslog för dom att ha kurs eller liknande. Frågade oxå om denna kunskapen var något som räddningstjänsten hade kunskap om. Brandchefen svarade att alla kurser för allmänheten är inställda pga Kronan. Ang. kunskapen så var det första gången han hörde det och hade ingen aning om att det var något som fungerade. Han skulle vidarebefordra till utbildningsansvarig inom räddningstjänsten på kommunen för att ev utbilda brandmännen isf.
Skulle va värsta självtroendekicken för pojkarna att vara de som utbildar brandmännen.
Vi får se om det leder till något mer än kompisar som lär sig av oss.
 
Men hur man om vaken är liten då? och man inte kan ligga så där och sparka med benen bakåt. Om det bara är ett hål typ där kroppen åkte ner så finns väl inget utrymme?
 
Men hur man om vaken är liten då? och man inte kan ligga så där och sparka med benen bakåt. Om det bara är ett hål typ där kroppen åkte ner så finns väl inget utrymme?
Finns oerhört många typer av plurr. Hänger man med armarna på isytan är man praktiskt taget uppe redan. Fördela kroppsvikten brett först med armarna. Få upp ett knä och ett ben åla därifrån.

Thure
 
Men hur man om vaken är liten då? och man inte kan ligga så där och sparka med benen bakåt. Om det bara är ett hål typ där kroppen åkte ner så finns väl inget utrymme?
Om vaken är lite så är det troligen stark is runtom. Som ett sk vindhål? Man sparkar så högt som möjligt om isen inte går sönder. Om isen är svag sparkar man sönder isen. Tekniken är samma, se video (han tar sig upp ur ett hål nästan lika smalt som han själv)
 
Gillar inte att åka skridskor, misstänker att jag inte skulle kunna ta mig upp, och konsekvenserna är alltför allvarliga. Så jag skippar alla turer på is ! Finns så mkt annat att göra ---
 
Ok, samma teknik som att gå upp ur en pool då när man har badat, fast utan paniken?

Det verkar påminna om när man går runt i kajaken att paniken är ens värsta fiende. man ska ta det lugnt och agera metodiskt.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.