Förra helgen vandrade jag i belgiska Ardennerna tillsammans med 11 andra personer. Många var långdistanslöpare, så inte jag. Just när vi skulle vända och gå tillbaka nedför till startplatsen började det ösregna, En stund senare var åskvädret väldigt nära. Då gick vi på en bilväg, rätt smal men ändå med körfält i bägge körriktningar.På bägge sidor om vägen fanns tät skog. Ledaren blev väldigt stressad och ville ha oss alla in i skogen i stället för att stå på öppen väg, detta för att minska risken för blixtnedslag. Vi fortsatte gå i skogen tills åskvädret avlägsnade sig lite. Då gick vi återigen på vägen.
Fundering 1: Hade vi inte kunnat fortsätta på vägen hela tiden? Eftersom vägen var smal och slingrig upplevde inte jag det som en öppen plats, som man ju skall undvika.
En stund senare ökade åskvädret på nytt i intensitet. En av långdistanslöparna tyckte det vore bättre att springa i stället för att gå, detta för att snabbare komma undan ovädret och ner till samhället igen. En rätt stor grupp sprang i förväg, fyra av oss plus ledaren fortsatte gå i rask takt.
När alla samlats på restaurangen i byn diskuterade vi åskvädret. Han som tog initiativ till löpningen tyckte att man egentligen borde stoppat bilar och skickat iväg oss fyra långsamma personer i den för att vi skulle komma undan ovädret snabbare och därmed minska risken.
Jag blev väldigt förvånad över detta. Jag är som sagt ingen långdistanslöpare, men jag upplevde inte heller att jag var speciellt långsam. Valet att fortsätta gå gjorde jag dels för att jag var rädd att få slut på krafter eftersom jag inte är van löpare, dels för att jag bedömde att olycksrisken i nedförsbackarna och det kraftigt rinnande vattnet hade ökat för min egen del om jag sprungit i stället för gått. Jag hade inga problem med att orka gå, inte heller med kyla. De andra tre hade inte heller några problem med att klara gåendet.
Fundering 2. Hur skall man tänka i detta fall? Ledaren lyssnade på vår diskussion utan att säga så mycket själv. Vandringen uppåt tills vi vände tog ca 1 h 45 min, ner 1 h 15 min.Jag vet inte hur mycket tidigare löparna kom fram, men tidsskillnaden kan inte ha varit så stor, kanske 20 minuter kortare exponeringstid för åskväder? Var åskvädret så farligt att man borde ha avbrutit vandringen och stoppat bilar åt oss "långsamma"? Borde alla 12 ha försökt liftat eller var det ändå relativt ofarligt eftersom vi inte gick i speciellt öppen terräng?
Fundering 1: Hade vi inte kunnat fortsätta på vägen hela tiden? Eftersom vägen var smal och slingrig upplevde inte jag det som en öppen plats, som man ju skall undvika.
En stund senare ökade åskvädret på nytt i intensitet. En av långdistanslöparna tyckte det vore bättre att springa i stället för att gå, detta för att snabbare komma undan ovädret och ner till samhället igen. En rätt stor grupp sprang i förväg, fyra av oss plus ledaren fortsatte gå i rask takt.
När alla samlats på restaurangen i byn diskuterade vi åskvädret. Han som tog initiativ till löpningen tyckte att man egentligen borde stoppat bilar och skickat iväg oss fyra långsamma personer i den för att vi skulle komma undan ovädret snabbare och därmed minska risken.
Jag blev väldigt förvånad över detta. Jag är som sagt ingen långdistanslöpare, men jag upplevde inte heller att jag var speciellt långsam. Valet att fortsätta gå gjorde jag dels för att jag var rädd att få slut på krafter eftersom jag inte är van löpare, dels för att jag bedömde att olycksrisken i nedförsbackarna och det kraftigt rinnande vattnet hade ökat för min egen del om jag sprungit i stället för gått. Jag hade inga problem med att orka gå, inte heller med kyla. De andra tre hade inte heller några problem med att klara gåendet.
Fundering 2. Hur skall man tänka i detta fall? Ledaren lyssnade på vår diskussion utan att säga så mycket själv. Vandringen uppåt tills vi vände tog ca 1 h 45 min, ner 1 h 15 min.Jag vet inte hur mycket tidigare löparna kom fram, men tidsskillnaden kan inte ha varit så stor, kanske 20 minuter kortare exponeringstid för åskväder? Var åskvädret så farligt att man borde ha avbrutit vandringen och stoppat bilar åt oss "långsamma"? Borde alla 12 ha försökt liftat eller var det ändå relativt ofarligt eftersom vi inte gick i speciellt öppen terräng?
Oddsen att få en blixt i skallen på en väg i skogen känns ju förvinnande liten.
