Lång tråd ni har fått ihop, och rätt så spretig också... Nåväl, jag nöjer mig med att fokusera på termen alpin stil. Och det bör kanske påpekas att hela nedanstående resonemang baserar sig på mina erfarenheter, det jag läst, hört och vad jag anser vara en relativ konsensus (möjigen bortsett från detta forum) kring termen.
Termen myntades som ett sätt att definiera en "renare" stil av bestigning (dvs. den syftar på själva klättringen och inte vägen dit) av stora berg. Stilen och begreppet var en reaktion på de stora expeditioner till de större bergskedjorna som med hjälp av en "belägringstaktik" arbetade sig upp för bergen med hjälp av fasta läger och rep på berget som gjorde det möjligt för klättrarna att arbeta högt upp på berget, men att ta sig ned till basläger för att sova och vila inför toppattacker osv. (expeditionsstil).
Reaktionen - alpin stil - som såvitt jag vet föddes någon gång under senare delen av 70-talet, var en "återgång" till en mindre organisatoriskt och logistiskt orienterad stil. Tanken är i korthet att klättrarna, utrustade med den utrustning som behövs för turen ifråga, ger sig av från baslägret, klättrar turen (inklusive eventuella bivacker) och kommer ned. Man sätter alltså inte upp några fasta läger längs vägen, man går inte upp och ned för att fylla på förråd, vila osv. Berget klättras i ett svep "single push".
Att tala om alpin stil i när man klättrar alperna är inte riktigt relevant eftersom motsatsen expeditionsstil inte används där (förvisso kan det kallas någon form av expeditionsstil när man utnyttjar hyttor osv, men det är knappast vad folk i allmänhet menar med expeditionsstil).
Termen myntades som ett sätt att definiera en "renare" stil av bestigning (dvs. den syftar på själva klättringen och inte vägen dit) av stora berg. Stilen och begreppet var en reaktion på de stora expeditioner till de större bergskedjorna som med hjälp av en "belägringstaktik" arbetade sig upp för bergen med hjälp av fasta läger och rep på berget som gjorde det möjligt för klättrarna att arbeta högt upp på berget, men att ta sig ned till basläger för att sova och vila inför toppattacker osv. (expeditionsstil).
Reaktionen - alpin stil - som såvitt jag vet föddes någon gång under senare delen av 70-talet, var en "återgång" till en mindre organisatoriskt och logistiskt orienterad stil. Tanken är i korthet att klättrarna, utrustade med den utrustning som behövs för turen ifråga, ger sig av från baslägret, klättrar turen (inklusive eventuella bivacker) och kommer ned. Man sätter alltså inte upp några fasta läger längs vägen, man går inte upp och ned för att fylla på förråd, vila osv. Berget klättras i ett svep "single push".
Att tala om alpin stil i när man klättrar alperna är inte riktigt relevant eftersom motsatsen expeditionsstil inte används där (förvisso kan det kallas någon form av expeditionsstil när man utnyttjar hyttor osv, men det är knappast vad folk i allmänhet menar med expeditionsstil).
