Åkteknikfråga

Har ett litet teknikproblem som jag vet att många har och som man irriteras av eller struntar i. Det handlar om det skrapljud som uppstår vid grillans isättning i isen. Jag kan åka tyst med det kräver en extra insats som jag inte orkar vidmakthålla då jag tar i eller då jag är trött.

Finns det ett tunt snölager på isen så kan man se att de flesta spåren börjar med en liten utåtriktad 'krok'. Rimligen är det skenans bakersta del som 'hasar' på isen innan hela skenan 'biter'. Mitt eget skrapbotemedel är att dröja en aning med isättningen tills foten har avslutat inåtfasen och alltså kan sättas rakt ned i isen Jag tycker mig också märka att tendensen till skrap minskar om jag 'sitter' lite djupare i knäna och skenans vinkel mot isen därigenom närmar sig 0.

Hastighetsåkarna t.ex. åker helt ljudlöst och därmed också effektivt. Min skraptendens finns där oavsett om jag åker med fast häl, med glappgrilla+hälretur eller BC-bindning med 'hängskena'.

Svårt att förklara ett dynamiskt skeende i ord men jag tror att de flesta känner igen fenomenet. Jag har inga problem med att avsluta skäret utan skrapljud dock. Men det är ju ett helt annat problem. På sjuttiotalet var mina söner intresserade av hastighetsåkning på Östermalm och de fick då lära sig åka tyst så det måste rimligen finnas en teknik att tillägna sig.

Synpunkter...... någon?

T
 
Inbillar mig att sen

isättning på ytterskär gör det lättare att placera glidfoten i färdriktningen och undvika skrapljud. Har du skaffat Mårtens Ajnes bok Torbjörn? Han har en del intressanta figurer i åkteknikavsnittet och Henrik Tryggs fina bilder på Caroline Palmertz ger också bra åkkänsla.

Glappbegränsare/återfjädring minskar också risken för skrap.

En annan bok är denna http://books.google.se/books?id=eCXgUEldHnMC&hl=sv&sitesec=reviews

Thure
 
isättning på ytterskär gör det lättare att placera glidfoten i färdriktningen och undvika skrapljud. Har du skaffat Mårtens Ajnes bok Torbjörn?

Thure

Nu har jag tillgång till Mårtens bok och även den åkinstruktionsvideo som gjordes i samband med SSSK:s ledarträff 2012.

Vad jag inte riktigt hade insett var betydelsen av att hålla grillan så nära isen som möjligt under återhämtningsfasen och ansättningen av det nya skäret. Det gäller att 'smyga in' griilan lågt och bakifrån. Inte från sidan och uppifrån!

Detta underlättas förstås av så lite skridsko som möjligt framför foten - kort nos alltså. Jag (vi) åker redan bättre men det blir nog var sitt par 'kortisar' till nästa år.

Kul att kunna utvecklas trots väl tilltagen ålder!
T
 
Med

lite olika tekniker för olika förhållanden och utrustningar är man bättre anpassad.

Med lågt sittande ryggsäck kan man jobba med kortare skär och mindre halvcirkel bakåt och åt sidan med luftfoten jämfört med tekniken utan ryggsäck. I besvärliga fören mindre ytterskärsteknik.

Thure.
 
Nu så!

Med hjälp av intensivstudier av holländsk hastighetsåkning på Youtube har jag nu lyckats tillägna mig en åkteknik som åtminstone påminner om 'riktig' skridskoåkning. Kraftbortfall på grund av stigande ålder gjorde detta nödvändigt.(jag har läst någonstans att man förlorar 1 % av sin fysiska potential för varje år efter 35) Mer fart för samma kraftinsats och mer njutningsfylld åkning är lönen för mödan. En positiv bieffekt är insikten att man kan lära om och utvecklas även som äldre!
 
skenans vinkel mot isen

Vilken vinkel ska skenan ha vid skärets isättning? Min vänsterskridsko vill gärna glida iväg. Om jag extreminställer skon på fotplattan (flyttar ut skenan maximalt) gär istället balansen förlorad. Provade med normalinställning avtåpartiet och extreminställning av hälen. Gick inte alls att åka med vänsterskridskon då.

Hallå admin, vänligen radera min oavsiktliga dubblering!
 
skenans vinkel mot isen

Vilken vinkel ska skenan ha vid skärets isättning? Min vänsterskridsko vill gärna glida iväg utåt i periferin. Om jag extreminställer skon på fotplattan (flyttar ut skenan maximalt) gär istället balansen förlorad. Provade med normalinställning av tåpartiet och extreminställning av hälen. Gick inte alls att åka med vänsterskridskon då.
Krävs kraftig stakning för att överhuvudtaget komma framåt.
 
Kul att du återkopplar så här i efterhand torpet. Har du några länkar till de holländska instruktionsfilmerna?
 
Det finns mycket - sök på Youtube - 'Schaatzen' (skridskor) eller 'natuurijs' t.ex. Så kommer du igång och kan hoppa från länk till länk. Mycket givande och på köpet lär du dig lite holländska. Trevligt att ha om kanalerna fryser där nere.
 
Vilken vinkel ska skenan ha vid skärets isättning? Min vänsterskridsko vill gärna glida iväg. Om jag extreminställer skon på fotplattan (flyttar ut skenan maximalt) gär istället balansen förlorad. Provade med normalinställning avtåpartiet och extreminställning av hälen. Gick inte alls att åka med vänsterskridskon då

Det är svårt att beskriva skridskoåkning i ord - det händer så mycket på en gång. Här får du en bra länk där allt syns väl. Såå snyggt.

Stanna filmen då och då. Kör den gång på gång - seeing is believing!

https://www.youtube.com/watch?v=6-tUn9yr3PY
 
Tack Torpet!

Väldigt stilig höghastighetsåkning måste jag säga. Långfärdsskridsko är och förblir trots allt någonting helt annat för många av oss..
Idag åkte jag och en kompis en knapp mil på lilla sjön Varpan intill Falun. En fin tur! Någon vänlig själ hade plogat upp ett alldeles utmärkt spår. Nu smälter snön dessutom raskt i blåsigt väder med drygt fyra plusgrader.
Genom att förhöja bindningens insida med 5mm tjockt hårdgummi, lyckades jag eliminera vänstergrillans tendens att glida iväg utåt vid skären. Extra kraftigt hålfotsstöd motverkar fötternas eljest svåra pronering.
Med idel innerskär och framförallt kraftfull stavåkning, som räddar balansen, gick det att hålla ett hyggligt "promenadtempo" under turen. Ett stort framsteg för min del! Tempot är ungefär, vad som var allmänt i långfärdssammanhang på gillbergarnas tid. Numera kör jag på Skyllermarks blå med lös häl och stadiga Rossignolpjuck.
Du Torpet - jag har emellanåt en känsla av att Du och jag vistas i helt olika skridskoverkligheter.
 
Inte många åker som visas på videon, jag menar bara att det kan vara bra att veta vad man kan sträva mot. Jag förmodar att du har varit hos en ortoped för eventuell medicinsk hjälp eller hjälp med någon form av stödförband. Ett alternativ vore kanske att låta en skomakare bygga upp ett rejält vriststöd kring kängskaftet. Min äldste son hade vrister som kokt spagetti innan han med hjälp av ett par riktigt långskaftate kängor kunde öva upp styrkan. Ett alternativ, hemska tanke, vore att låta skålslipa dina skridskor. De borde då 'tåla' en betydande vinkel mot isen utan att tappa greppet. Nöden har ingen lag!
 

Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...