Är det bara jag som är ointresserad av Kebnekaise?

[oldtimer]

Jag har varit medlem av Utsidan sedan 2016, mest för att få kunskap och inspiration gällande fjällvandring.
Inte minst under de allra senaste åren (pandemin) har frågan om att bestiga Kebnekaise tydligen blivit en post på mångas bucketlist. Men inte på min, snarast tvärtom faktiskt.
Från mitt perspektiv har en bestigning av Kebnekaise mest jobbiga och/eller negativa förtecken: Lååång resa tor. Lååång och tydligen inte särdeles inspirerande, men jobbig, vandring upp o ner. Och sist men inte minst: Alldeles för mycket folk, när fjällvistelse för min del ska innebära lite "vildmarkskänsla" och helst inget tält inom synhåll från nattlägret.
Lockelsen består naturligtvis i
- att ha bestigit Sveriges högsta berg. Men jag har ju varit klart högre upp i andra länder/världsdelar, så "höjdargumentet" faller platt medan "Sveriges högsta" naturligtvis har viss lockelse.
- att utsikten från toppen är (kan vara!) vidunderlig, och känslan när man står på toppen närmast euforisk (särskilt efter alla strapatser). Så är det säkert, men lika vidunderliga och vackrare utsikter kan upplevas (har upplevts) på andra platser (t.ex. i Norge, Alperna).

Detta inlägg föranleds inte minst av alla frågor här på Utsidan kring tilltänkt bestigning av Keb, på vilka jag spontant inombords reagerat - vad ska det vara bra för/är inget för mig iaf. Så jag undrar, är jag helt unik i min inställning eller finns det fler än jag som inte omfamnar lockelsen/hypen kring Keb? Just curious.

 

[graylingman]

Enig med dig! Lockar mig inte alls.

 

[HasseQ]

Tycker det är ett vackert område, väl värt att besöka. Även dalgångarna runt omkring. Sen kan det ju vara mkt folk, som en del ser som en nackdel.
Har ingen förståelse för hypen att bestiga toppen... Jag vandrade Västra leden en gång, men kände mig nöjd när jag kom upp på Vierranvarri, fin utsikt därifrån. Kände inte för att gå sista biten med flera 100 hm ner, och sen upp igen & tillbaka.

 

[Järnoxen]

Jag instämmer till fullo. Visst skulle det vara lite kul att säga att man har varit på Sveriges högsta punkt men framförallt för att det är så mycket folk i det området så är det inte direkt något som tilltalar mig särskilt mycket, man kan ju få liknande upplevelser på många andra berg. Om man dessutom är som mig och inte trivs särskilt bra ovanför trädgränsen så finns det fler anledningar till att inte göra det än att göra det.

 

[hsp]

Var nära komma upp en gång men.Den störste och med god fysik hade höjd rädsla (vilket jag ej viste och få vill erkänna detta i förväg) och hela gruppen vände.
Även varit på Tolpargorni en gång på STF sommar färdledar kurs det var fint väder och minnet finns kvar .
Träffat många på tåget upp och ner till Abisko som skulle till Keb och kampa runt Turist men,det är för mkt folk i Sesong nu för tiden och lockar ej mig längre.
Behöver vara bra väder för att det ska vara lockande, planerade gå upp bakom keb 2 ggr på turen men dimma och regn på högre höjd gjorde att jag gick Norr över från A.T. och på väg hem 1.5 v senare vid kungsleden Norr om keb omr. var det samma väder igen.
Viktigast för mig är att köpa Biljett till S/N gräns på tåget och se på väder rapport på tåget och hoppa av där det ser ut att bli bäst väder och göra tiden i fjällen så bra som möjligt och ej att komma till vissa platser bara för att de är ´Populäraˋeller för att man planerat det i förväg.(stegjärn och isyxa fick ligga kvar i packningen och kom ej till anv detta år)

 

[lausvik]

En stockholmare var på semester i Lappland. I sällskap med några andra turister lyckades han bestiga Kebnekaise. När han framåt kvällen kom ner igen till fjällstationen, såg han en gammal same sitta på en bänk utanför. Han gick fram till denne och berättade om sin bedrift. Samen plirade mot honom utan att säga något. Stockholmaren besinnade sig då och sa:”Ja, farbror har väl varit uppe på toppen många gånger?"”Nej”, sa gubben. ”Aldrig.””Inte det? Det var egendomligt… Hur kommer det sig?” ”Har int’ haft ärende.”

 

[Malmstroem]

Jag känner igen diskussionen.

Min tid på Jägarskolan i Kiruna avslutades med en fältövning som bland annat innebar att vi gick upp på toppen av Keb.

Jag fick mer eller mindre tvinga upp en av mina skoterförare som vuxit upp i Nikkaluokta. Jag kommer fortfarande ihåg hans kommentar:

Nå jo, nog har jag sett det där berget i hela mitt liv. Men jag har aldrig känt något behov av att gå upp på det.

 

[fafner]

Jag har varit uppe ett par gångar sommar och vinter via östra, västra samt Nygrens. Jag måste säga att vinterbestigningen längs Nygrens led med efterföljande kamvandring i solnedgång är en av mina bästa friluftsupplevelser. Tätt följd av skidåkning och kamvandring på Toulpa.

Solnedgång sedd från Nordtoppen. Kamvandring och nedfart längst östra väntar.

En bit upp längs Nygrens led.

 

[madchicken]

Jag har varit uppe två gånger, via Nikka, har sin charm. Och stämningen på fjällstationen är fantastisk, många förväntansfulla som ska gå upp för första gången och flera som är nöjda med dagens topptur som de utfört tillsammans med sina vänner.
De gånger jag avslutat en veckovanding i området på fjällstationen så känner jag mig dock inte lika hemma, då är det som skilda värdar på upplevelsen man haft.

 

[avslutat_medlemskap_250127]

Jag har varit medlem av Utsidan sedan 2016, mest för att få kunskap och inspiration gällande fjällvandring.
Inte minst under de allra senaste åren (pandemin) har frågan om att bestiga Kebnekaise tydligen blivit en post på mångas bucketlist. Men inte på min, snarast tvärtom faktiskt.
Från mitt perspektiv har en bestigning av Kebnekaise mest jobbiga och/eller negativa förtecken: Lååång resa tor. Lååång och tydligen inte särdeles inspirerande, men jobbig, vandring upp o ner. Och sist men inte minst: Alldeles för mycket folk, när fjällvistelse för min del ska innebära lite "vildmarkskänsla" och helst inget tält inom synhåll från nattlägret.
Lockelsen består naturligtvis i
- att ha bestigit Sveriges högsta berg. Men jag har ju varit klart högre upp i andra länder/världsdelar, så "höjdargumentet" faller platt medan "Sveriges högsta" naturligtvis har viss lockelse.
- att utsikten från toppen är (kan vara!) vidunderlig, och känslan när man står på toppen närmast euforisk (särskilt efter alla strapatser). Så är det säkert, men lika vidunderliga och vackrare utsikter kan upplevas (har upplevts) på andra platser (t.ex. i Norge, Alperna).

Detta inlägg föranleds inte minst av alla frågor här på Utsidan kring tilltänkt bestigning av Keb, på vilka jag spontant inombords reagerat - vad ska det vara bra för/är inget för mig iaf. Så jag undrar, är jag helt unik i min inställning eller finns det fler än jag som inte omfamnar lockelsen/hypen kring Keb? Just curious.

I för sig tråkig bestigning från stugan, men du får alltid komma från andra håll och vandra kammen till maka är mycket spännande ( i mitt fall tre gånger). Och inte höjden som är värt upplevelsen)

 

[Stordrulen]

Det finns massor av andra fjäll att besöka i stället, blev än mer uppenbart häromdagen när dom visade lite om föreståndaren på den stationen på tv.

Hon fick gå och samla i hop kvarlämnade tält, sovsäckar, stolar mm kring stationen och matförpackningar, glasflaskor, godispapper och annat skit som låg i drivor högt uppe på fjället.

Varför skulle jag välja att vistas med folk med sådan skräpmentalitet på min semester som turisterna uppenbarligen har där......en del av av charmen med att vistas i vildmark är ju att få slippa människor som dessa.

 

[Elvah]

Helt enig.