Vandring i Mallorcas Sierra de Tramuntana: G221 genom historiska landskap

Det är tidig höstmorgon i Sóller på Mallorcas nordkust, när vi lämnar vårt hostel, tysta och förväntansfulla, och smyger ut genom stadens smala gränder. I en liten matbutik köper vi bröd, ost, nötter och något sött till turen. Sen fortsätter vi mot bergen som omger dalen, trampar snart uppför långa, ojämna stentrappor. Citronträd, låga murar och gamla kullerstensgårdar kantar vägen uppåt. Staden försvinner bakom oss, trappsteg för trappsteg, tills vi står ovanför och ser ner över Sóller. Apelsinlundarna, torget och kyrktornet, spåret för det historiska tåget mot Palma, allt ligger kvar nedanför oss.

Framför oss väntar tre dagars vandring igenom hjärtat av Sierra de Tramuntana, via Refugi de Tossals Verds och klostret i Lluc, till byn Caimari – en sträcka som inte bara går i ett av Mallorcas vackraste landskap, utan också följer delar av leden G221, även kallad Ruta de Pedra en Sec, "den torra stenmurens led". Det är Mallorcas klassiska långled, drygt 140 kilometer lång, som sträcker sig längs öns nordvästra bergsrygg från Andratx till Pollença. Namnet "Pedra en sec" syftar på en traditionell byggteknik som använts här på Mallorca i århundraden för att bygga murar, hus, terrasser m.m. – helt utan cement eller bindemedel.

Tidigt på morgonen i Sóllers smala gränder. Vandringen börjar.

Markering för långvandringsleden GR221: distans anges i timmar.

Trappsteg för trappsteg lämnar vi stan och kliver in i Tramuntana.

Landskap och kulturarv i Tramuntana – från havsnivå till högplatå

Sierra de Tramuntana reser sig längs nordvästkusten som en ryggrad av grå kalksten med gröna sluttningar. Bergskedjan är en följd av kollisionen mellan den afrikanska och eurasiska kontinentalplattan, och har bokstavligen rest sig ur havet. Det är en plats där tiden inte försvunnit, bara förvandlats. Terrasserade odlingar, byggda med torra stenmurar – pedra en sec – klättrar längs sluttningarna. Här har människor format landskapet i tusentals år: knotiga olivträd, åsnestigar som blivit vandringsleder och herdehyddor som byggts om till refugios – enkla, statligt drivna härbärgen som erbjuder vila, mat och tak över huvudet för vandrare. De fungerar som noder längs G221 – inte lyxiga, men praktiska, sociala och rotade i platsens historia. Där ska även vi tillbringa nätterna under vår vandring.

Mallorca är en av Europas mest besökta semesteröar, med över 10 miljoner turister per år. De flesta stannar vid kusten, särskilt i söder, där turismen sätter press på vattenresurser, lokalsamhällen och landskap. I Tramuntana ser det annorlunda ut. Här sker mötet med ön i lugnare takt. Visst är det många som vandrar här också, men det sker i annan form – till fots, längs gamla stigar mellan små byar. Vandringen kräver varken bil eller stora resurser och gynnar istället lokala värdar och producenter. Det är inte tyst, men långsamt. Ett annat sätt att uppleva Mallorca, präglat av landskapet och kulturen, inte turismen.

En vandring längs gamla stigar på Mallorca.

Kolningsläger: En gång staplades och brändes här träd under jord för att bli kol.

Många vandringsleder på Mallorca är gamla åsnestigar.

Vi är vana vid de skandinaviska fjällen, där horisonten är vid och vildmarken nästan total. Men här, i Tramuntana, är vandringen mer som att gå genom ett landskap fullt av historiska spår. Kolningsläger – cirkelformade, nedsjunkna ytor i skogen där trä en gång staplades och brändes under jord för att bli kol. Övergivna snöhus – någon gång byggda för att lagra vinterns snö; den pressades till is i djupa valv och bars ner till Palma för att kyla barer och kaféer långt innan elektricitetens tid. Små kapell gömda mellan träden och gamla vattenkanaler – qanats – som löper längs terrasserna och fångar det regn som faller. 

Åsnor bräker från sluttningarna, getter klättrar högt i bergväggarna, och små stenhusbyar ligger som draperade i landskapet, ofta omgivna av tystnad och doften av rosmarin och pinje.

Vandring genom Sóller och mot Refugi de Tossals Verds

Från höjden ovanför Sóller vandrar vi som en liten karavan genom olivlundar, där knotiga stammar kastar skuggor över stigen. Det skrattas och retas, gnälls och peppas. En klassisk tonårsfamilj på väg uppför ett berg – där blodsockret avgör tempo och stämning. Vyerna öppnar sig när vi närmar oss Coll de l’Ofre, ett bergspass som markerar övergången från odlad dal till högalpin kalkstensmiljö, och snart ser vi Cúber-reservoaren breda ut sig nedanför oss som ett turkost sår i det karga landskapet, omgiven av strama kalkstensberg. Lite längre bort ligger Gorg Blau, den andra reservoaren som tillsammans med Cúber försörjer en stor del av Mallorca med dricksvatten. Det är absolut förbjudet att bada här. Just idag, när solen steker och vattnet ligger spegelblankt, är det extra frestande. Vi är rejält sugna – men låter bli.

Vid Refugi de Cúber stannar vi för en tidig lunch. Vi sitter på en bänk och ser ut över reservoaren. Längre bort reser sig Puig Major – Mallorcas högsta berg. På toppen syns den vita radarkupolen, en amerikansk installation från kalla kriget. Ett surrealistiskt inslag i det dramatiska landskapet.

Terrängen blir tuffare. Steniga serpentiner leder uppför berget.

Paus med blick på reservoaren Gorg Blau och Mallorcas högsta berg, Puig Major.

Efter pausen börjar höjdmetrarna. Underlaget blir stökigare, och leden slingrar sig upp i steniga serpentiner. Det biter i benen. Vi stannar ett ögonblick, lutar oss mot stenar, både för att vila och för att ta in utsikten tillbaka över Cúber och Gorg Blau. Sen kliver vi genom en smal öppning i en mur. Framför oss breder en av vandringens höjdpunkter ut sig: den vidsträckta vyn över Tramuntanas hjärta. Det öppna landskapet vi kommer in i känns plötsligt råare, vildare. De mjuka sluttningarna bakom oss ersätts av klippformationer och stenfält. Branta passager kräver fullt fokus. Vid ett ställe är en kedja fäst i berget som stöd, och man behöver verkligen hålla i sig. Här märks att Tramuntana är berg på riktigt.

Ovanför stigen ligger resterna av ett flygplansvrak – rostiga metallfragment och blekta delar som smälter in i omgivningen. Det är spåren efter en tragedi, där en Cessna, som deltog i släckningsarbete vid en skogsbrand år 2005, kraschade. En stilla påminnelse om hur ogästvänligt det här landskapet kan vara när något går fel.

Genom en öppning i muren beträder vi Tramuntanas vilda hjärta.

Utmanande men väldigt vacker vandring i Mallorcas bergsvärld.

En av de brantaste partierna på G221 – klättring med hjälp av en kedja.

Nästan två mil och över 1 100 höjdmeter ligger nu bakom oss. Kroppen är trött, och längtan efter vila, mat och något kallt att dricka känns påtaglig. När Refugi de Tossals Verds till sist dyker upp mellan träden och stenblock, är glädjen omedelbar. En låg byggnad i sten, diskret insmugen i landskapet, med vinrankor som ramar in ingången. Förr var det en gård, idag är det en av Mallorcas mest kända refugios. Runtom ligger apelsinträd och stengärden, och i skuggan nära huset står några rastande hästar – ridning är en annan väg in i Tramuntana. Vi tar av oss ryggsäckarna, stretchar våra ben och sjunker ner på en stenkant med kalla drycker i handen. Kall öl för de vuxna, läsk för "barnen".

Vårt rum är enkelt men funktionellt – våningssängar, betonggolv och tjocka väggar som håller natten sval. Middagen äter vi i den gemensamma matsalen, tillsammans med andra vandrare på väg åt olika håll. Vid vårt bord sitter en tysk sextioåring som har gått olika pilgrimsleder i Europa och nu tar hela G221 från öst till väst. Två fransmän berättar att de speedhikar två till tre etapper om dagen. Vi äter, lyssnar och pratar om våra vandringsupplevelser, innan vi går upp till våra rum och somnar gott.

Efter två mil tuff vandring dyker refugio Tossals Verds upp mellan träden.

En gammal gård som blivit en underbar plats för att vila från vandringen.

Kvällspanorama över citronträden och Tramuntanas berg.

Vägen från Tossals Verds till Lluc – genom Mallorcas skogar och berg

Vi lämnar härbärget tidigt på nästa morgonen, medan luften ännu är sval. Stigen går genom dalgången och leder oss in i djupare skogar. Här är världen tystare, fuktigare, med tät växtlighet. Vi passerar gamla grindar, små gethagar och en stenviadukt som känns som hämtad ur en annan tid. Marken är mjuk av mossa och nedfallna barr, och vi går mestadels i tystnad.

Efter en stund klättrar vi upp på ett klippblock för paus – en plats att andas, äta och vänta. En holländsk vandringsgrupp rör sig högljutt framför oss, och vi låter dem passera och gå i förväg. Skönt att få ha landskapet för sig själv en stund.

Genom gethagar – många grindar måste öppnas och stängas på vägen.

Andas, äta och vänta på att den holländska vandringsgruppen har passerat.

Vi tar oss upp mot Coll des Prat mellan massiva stenblock.

När vi fortsätter uppåt ligger passet framför oss, en av vandringens högsta punkter – Coll des Prat, 1 205 meter över havet. Till höger reser sig Puig de Massanella, Mallorcas näst högsta berg, och vi passerar resterna av det gamla snöhuset Casa de Neu des Prat. Dimman hänger kvar i svackan mellan bergstopparna, och konturerna av stigen löses upp i det grå. Vid klart väder kan man härifrån se ända bort till vikarna och uddarna kring Pollença och Alcúdia.

Här uppe känns det som att befinna sig i en annan värld – tyst, fuktig och lite ur tiden. Vi går försiktigt, stegen dämpade av mjukt grus och våta stenar. Långa stråk av högt gräs svajar mellan stenarna – inte fjällens mjuka ris och krypande buskar, utan något annat. Killarna låter sig falla baklänges ner i det, som i en matta.

Nedstigningen mot Lluc börjar med en utsikt som är svår att slita sig från. Det gäller att hitta balansen mellan att njuta och att titta var man sätter fötterna. En lång, stenlagd trappa slingrar sig nedåt i serpentiner – steg efter steg huggen direkt i berget. Det är vackert, men kräver full koncentration.

I dimman: vandringens och G221:s högsta punkt, Coll des Prat (1 205 m).

Många utsiktspunkter kantar nedstigningen mot Lluc.

Dimman har försvunnit och vi blickar ut över Mallorcas bergslandskap.

Efter trapporna kommer skogen. Tät, djup och doftande av fuktig jord. Sista kilometerna känns oändliga: sväng efter sväng, kolningsplats efter kolningsplats, samma mörka grönska om och om igen. Det blir tystare. Tonåringarna börjar tappa tålamodet – humöret svänger och det som var familjens bästa vandring hittills är plötsligt den sämsta. Och så, utan förvarning, öppnar sig skogen mot klostrets parkeringsplats. Den första kiosken blir vårt mål. Vi slår oss ner med pommes, glass, öl och iskalla smoothies – som om klostret själv, eller någon där ovan, lagt ut precis det vi behövde. Guds gåvor, rakt från fritösen och frysen.

Klostret Lluc har i århundraden varit ett mål för pilgrimer. Det grundades på 1200-talet efter att en herdepojke sägs ha hittat en Madonnastaty i området – en legend som gett platsen sin religiösa tyngd. Genom århundradena har Lluc vuxit till Mallorcas främsta vallfartsort och blivit en knutpunkt för leder genom Tramuntana. Många vandringar – liksom vår – har haft just denna plats som höjdpunkt eller riktmärke.

Byggnaderna i grå sten sluter sig kring en innergård, och rörelsen här är lågmäld – några vandrare, en skolklass, några tysta turister. Det finns också enkla övernattningsmöjligheter här inne i själva klostret – men vi fortsätter vidare till vår refugi, Son Amer, som ligger på en kulle en bit bort från själva klostret. Den gamla gården har rustats upp till ett enkelt men välskött vandrarhem, omgivet av pinjeskog, med utsikt över dalen och Tramuntanas toppar.

När vi anländer är det dagen före Allhelgonadagen, en helg som märks även här. Vid middagsbordet sitter en småbarnsfamilj från Palma som har tagit en enkel mini-semester i bergen, och på menyn står tumbet – Mallorcas klassiska rätt med potatis, paprika, aubergine och tomatsås. En liten nivå upp från den klassiska refugio-middagen – och serverad med mallorkinskt vin.

De urgamla stentrapporna ner mot klostret kräver full koncentration.

Snart framme. Klostret Lluc ligger inbäddat i skog och berg.

Dagens sista stentrappor – äntligen i mål vid refugio Son Amer.

Från Lluc till Caimari – genom Pas des Grau

Vid frukostbordet nästa morgon, pratas det om ovädret som har dragit in över södra Spanien. I området nära Valencia har det lett till översvämningar, olyckor och dödsfall – och nu rör det sig över Medelhavet. Det är osäkert hur det kommer att slå mot Mallorca, men varningarna är tydliga: undvik onödiga risker i bergen. Stora skyfall kan snabbt bli farliga i Tramuntanas branta raviner.

Vi bestämmer oss för att inte chansa. Ida och killarna tar bussen med ryggsäckarna till Caimari, medan jag springer den sista sträckan – utan packning, snabbare, med lättare steg, och med en känsla av att vilja slutföra det vi påbörjat. Det är bara en dryg mil till målet. Jag borde hinna fram innan det stora regnet kommer.

Vi lämnar refugion när solen fortfarande leker mellan träden, säger hejdå med en sista blick tillbaka mot klostret och pinjeskogen kring Son Amer. Det känns lite ovant att lämna familjen, men också lite skönt att springa ensam en stund. Jag svänger av från GR221 och följer nu en annan markerad led, GR222, från Lluc till Inca och sen vidare mot Artà.

GR222 leder från Lluc till Inca. Vid Pas des Grau går stigen rakt igenom kalkstenen.

Landskapet planar ut mot havet i söder. Bilvägen mot Inca slingrar sig genom berget.

Framme vid Placeta Vella Turismo de Interior – ett litet hotell i bergsbyn Caimari.

Den här sträckan är till en början en mindre grusväg som går nära den stora landsvägen söderut. Jag passerar Pas des Grau, en smal spricka i bergsmassivet, där stigen går rakt igenom kalkstenen. Ytterligare än överväldigande utsikt där man ser hur Mallorca planar ut mot havet i söder. Leden korsar bilvägen ett par gånger innan den svänger in i ett böljande kulturlandskap av olivodlingar, åkerlappar och fårhagar. Några får lyfter blicken och bökar när jag springer förbi, som om de hejar på mig de sista kilometrarna.

Efter en stund passerar jag ortsskylten och anländer jag in i bergsbyn Caimari. Smala gator, stenhus, små barer och affärer präglar byn med en stillsam rytm. På torget framför kyrkan gungar små barn, folk sitter i skuggan och samtalar. Jag har fortfarande en stund kvar innan bussen med familjen kommer, så jag går in på cykelcaféet Sa Ruta Verda – ett ställe med hälsosam meny och sportiga gäster. Här sitter medelålders landsvägscyklister i solglasögon och pausar mellan etapperna, medan deras dyra hojar står uppradade längs muren. Cyklingen är, vid sidan av vandringen, den andra stora rörelsen i Tramuntana.

Ovädret slår till och regnet öser ner över gatstenarna framför vårt fönster.

Blick över Caimari, en charmig liten bergsby vid Tramuntanas fot.

En idealisk plats att koppla av efter en lång bergsvandring.

När tankarna kommer ikapp

Med familjen anländer också de tunga molnen från ovädret. Himlen mörknar i takt med att vi når fram till vårt boende: Placeta Vella Turismo de Interior – ett fint litet designhotell i en gammal stenbyggnad. Precis när ovädret slår till, dundrande och intensivt, stiger vi in genom dörren. Regnet öser ner över gatstenarna framför entrén, vattnet skvätter upp vid varje steg, och luften är mättad av fukt. Vi kliver in i våra rum, drar av oss vandringskläderna och sjunker ner i det lugna. Senare går vi till bastun och tar ett dopp i den lilla poolen på innergården – där regnet fortfarande faller, i stora, tunga droppar som studsar mot vattenytan.

Med stillheten kommer tankarna. Det här var något annat än våra vanlig fjällvandringar – en torrare, mer medelhavspräglad natur med doft av pinje och rosmarin, och ett kulturlandskap genomsyrat av historia och vardag. Vi rörde oss där pilgrimer, herdar och bönder gått i generationer. Det var en fysisk utmaning, men också något vi gjorde tillsammans. En lågmäld pilgrimsfärd för oss som familj, där vi fick upptäcka Tramuntana – och något i oss själva.

Natur och friluftsliv på Mallorca

Mer information kopplade till vandringsleden G221, platserna längs vägen och andra friluftsaktiviteter på Mallorca.

Sierra de Tramuntana

Mallorcas bergsrygg, Sierra de Tramuntana, sträcker sig över 90 kilometer längs öns nordvästra kust och är upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Här finner man dramatiska kalkstensklippor, fridfulla dalar och ett landskap som format av både naturen och människan. Mer info: UNESCO – Sierra de Tramuntana

Långvandringsled G221 – Ruta de Pedra en Sec

G221, även kallad Ruta de Pedra en Sec ("torra stenvägens led"), är en 140 km lång vandringsled som går från Andratx i söder till Pollença i norr, genom Sierra de Tramuntana. Leden är ett historiskt landskap som passerar genom berg, dalar, byar och över gamla stenlagda vägar. Den följer gamla herde- och åsnestigar, vilket gör den till en unik vandringsupplevelse. Mer info: G221 – Ruta de Pedra en Sec

Refugios och Vandringsstopp

Längs G221 finns flera refugios – enkla härbärgen som erbjuder övernattning och vila för vandrare. I texten förekommer:

Refugi de Tossals Verds: En tidigare bergsgård, nu omgjord till en av Mallorcas mest välkända refugios. Ligger avskilt bland stenblock och vinrankor, omgiven av apelsinträd och betande hästar. Enkelt, funktionellt och naturnära.

Son Amer: En gammal finca, belägen strax ovanför klostret Lluc. Idag ett rustikt och välskött härbärge i pinjeskog med utsikt över dalen. Lugnt läge och bra utgångspunkt för dagsturer. och vandrare med fräsch mat, smoothies och lokal känsla.

De drivs av Consell de Mallorca och kan bokas via den officiella sidan.

Platser, café och boenden 

Klostret Lluc: Mallorcas främsta vallfartsort, vackert beläget i Tramuntanabergen. Här finns basilika, museum och körskola. Man kan bo i enkla rum eller lägenheter med kök – perfekt för vandrare och pilgrimer. lluc.net | santuaridelluc.com

Hostel Sóller: Charmigt och prisvärt vandrarhem i stadens hjärta – ligger bara ett stenkast från torget och är ett populärt val för vandrare. hostelsoller.com

Placeta Vella Turismo de Interior: Familjeägt boutiquehotell i CaimariLitet familjeägt hotell i en gammal stenbyggnad. Kombinerar rustik charm med modern komfort. placeta-vella.com

Sa Ruta Verda: Cykelcafé i Caimari. Populärt stopp för cyklister och vandrare med fräsch mat, smoothies och lokal känsla. rutaverda.com

Natur- och friluftsaktiviteter på Mallorca

Mallorca är en ö med stor variation för friluftsintresserade – särskilt i och omkring Sierra de Tramuntana. Nedan hittar du några av de mest populära aktiviteterna, med länkar till mer information. Samlad information hittar du på de officiella sidorna mallorca.es och seemallorca.com 

Vandring på Mallorca: 

Mallorca erbjuder ett brett utbud av vandringsmöjligheter, från kortare dagsturer till flerdagarsleder som GR221. Utöver Sierra de Tramuntana finns även fina vandringar i områden som Llevant, Artà och södra delar av ön. Många leder är välmärkta och går genom varierad natur med både kust, berg och jordbrukslandskap. Hiking and walking Guide 

Cykling på Mallorca

Mallorca är en av Europas mest populära cykeldestinationer, med vägar som passar både landsvägscyklister och MTB-åkare. Info för landsvägscykling och mountainbike

Ridning på Mallorca

Ridturer i berg, dalar och olivodlingar erbjuds av flera gårdar på ön – både för nybörjare och erfarna. Mallorca med häst

Fågelskådning på Mallorca

Mallorca har flera skyddade naturområden. Mest känd är S'Albufera, ett våtmarksområde med rikt fågelliv och leder. Mer info