Miljögifter och havsörnen
Trettiofemårigt forskningsprojekt visar:
Kroniska skador av miljögifter nära knäcka havsörnen
- Vår långvariga forskning om havsörnen ger ett skrämmande perspektiv på
långtidseffekterna av stabila miljögifter, säger Mikael Karlsson,
ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen och Christina Hallman, chef vid
Naturhistoriska riksmuseet.
Av: ulindh
det upptäcktes att fåglarna inte kunde få ungar. I samarbete med
Naturhistoriska riksmuseet undersökte föreningen örnarnas ägg och hittade
extremt höga halter av DDT- och PCB-substanser. Forskningsresultaten
bidrog till att PCB och DDT förbjöds under 1970-talet.
Men trots att DDT och PCB så småningom minskade i naturen tog det 25 år
innan havsörnarnas fortplantning återhämtat sig till nivåerna före 1950.
Den senaste forskningen visar nu att de havsörnar som utsattes för höga
halter av skadliga ämnen ofta fick kroniska skador. Ett exempel på det är
att örnarna länge fortsatte att lägga ägg med porösa skal, trots att
halterna av DDT klingat av. Följden blev att äggen torkades ut. Boven i
dramat visade sig vara DDE - en stabil nedbrytningsprodukt av DDT.
- Det här är såvitt vi vet första gången som kroniska skador av
miljögifter påvisats hos viltlevande fåglar, säger Björn Helander som i 30
år forskat om havsörnen vid Naturhistoriska riksmuseet på uppdrag av
Svenska Naturskyddsföreningen.
Men bilden är mer komplicerad än så. Forskningsresultaten visar också att
skadliga effekter även från PCB under lång tid varit dolda bakom de starka
effekterna från DDE. När DDE under 1990-talet minskat mycket mer än PCB i
miljön, framträdde effekterna av PCB i form av fosterdöd i äggen.
- Forskningen om havsörnen visar tydligt hur komplicerade sambanden i
naturen är när man har att göra med stabila ämnen som lagras i djur och
människor. Därför måste ämnen med sådana egenskaper fasas ut så snart som
möjligt och Svenska Naturskyddsföreningen uppmanar miljökommisionären
Margot Wallström att se till att detta skrivs in i EUs nya
kemikalieregler, säger Mikael Karlsson.
- Havsörnen är ett kraftfullt exempel på vilka dramatiska effekter vi kan
få av vissa miljögifter. Om vi ska lyckas upptäcka skadliga effekter av
nya ämnen i tid måste vi skärpa övervakningen och satsa mer på långsiktig
forskning, säger Christina Hallman.
De kemiska analyserna har utförts vid Institutet för tillämpad
miljöforskning (ITMo) och Miljökemi, båda vid Stockholms Universitet.
Kontrollerna av havsörnsbeståndet ingår sedan 1989 i Naturvårdsverkets
nationella miljöövervakning.
Forskningsresultaten presenteras i tidskriften Ambio nr 5, 2002 sid.
386-403 (Kungl. Vetenskapsakademien, Stockholm)
Källa: SNF
