Artiklar > Iggelbo - ett bortglömt naturreservat

Iggelbo - ett bortglömt naturreservat

Av: Hagel

Lördagen den 29 september bestämde jag mig och skogskamraten Hasse för att trotsa regnet och ta en middag ute i skogen. Vi bestämde oss för att åka till det kommunala naturreservatet Iggelbo vid sjön Tämnarens strand.

På väg mot Iggelbo konstaterade jag att molnen var nästan svarta och att regnet tilltog alltmer....nåväl, vi hade bestämt oss.

Vid avtagsvägen från landsvägen mellan Månkarbo och Östervåla sitter en stor och tydlig skylt mot "naturreservat". Men skylten vid nästa vägskäl syntes inte....vid närmar kontroll var den synbarligen vandaliserad och låg på backen. Det är tre vägar som delar sig här....man skall ta mittenvägen och efter ytterligare cirka 500 meter når man naturreservatets parkering intill en stor gammal lind som kamraten Hasse tog sig en närmare titt på.

Vi kunde konstatera att regnet nu fullkomligt öste ner och att det inte var aktuellt att ha några riktiga kameror framme. Vi fick använda kameran i min fukt och dammsäkrade smartphone...inte riktigt lika bra...men fungerar.

Vi tog stigen mot Förnäset, den udde som går ut i Tämnaren i bortre änden av reservatet. Stigen ringlade sig genom den fina blandskogen upp och ner över små höjder. Vi såg en hel del svamp och trädens löv varierade i alla höstfärger....ganska mysigt att vandra trots regnet. Det finns en hel del hasselbuskar, vilket är värdefullt.

Jag berättade för Hasse om att den här skogen i andra halvan av 1980-talet skulle avverkas, men att insatserna från idéella organisationer som Tierps Naturskyddsförening, Nordupplands Ornitologiska Förening, Friluftsfrämjandet och Månkarbo Byalag ledde till att Tierps kommun tog beslut om att göra området till ett kommunalt naturreservat.

Efter en liten stund kom vi fram till några små ängar mitt i skogen....de har fått det talande namnet "Jätteåkrarna". Dessa hävdas och varje sensommar kan man, om man vill, delta i slåttern av dessa. 

Att människor funnits och verkat här i långa tider visas inte minst av det gravfält som ligger på en höjd sydväst om "Jätteåkrarna".

Regnet fortsätter att som en påslagen dusch rinna över oss. "Regnsäkra" kläder gör att vi klarar oss hjälpligt men med den intensitet som der regnar börjar ändå fukten komma inkrypande här och där.

Efter ytterligare lite vandring kommer vi fram till en stor björksumpskog, här har emellanåt den trevliga mindre hackspetten häckat vissa år i någon ganska murken björkstam. Det finns många björkstammar här kan vi konstatera. Här har man uppfört en lång spång genom sumpskogen. Under höga vattenstånd på våren kan det annars vara problematiskt annars att ta sig ut till Förnäset. Även efter denns våta sommar behövs det en spång.

Hasse berättar att han förra vintern hade spår av lodjur på denna spång.

I andra änden av den långa spången kommer vi fram till en liten å....efter denna regniga sommar och höst fylld till brädden, där en liten träbro går över. Bron är i folkmun döpt till "Ottos spång". 

Detta efter Otto Karlsson som var ordförande i fritidsnämnden i Tierps kommun på 1980-talet då diskussionerna om att försöka göra denna kommunalt ägda skog till skyddad natur började. Föreningarna bjöd in politikerna till en vandring i området. Men när Otto Karlsson, som var en välbyggd man, kom fram till den dåvarande spången på platsen så sade han "jag väntar här". Anledningen kanske var att spången då bestod av tre halvmurkna stockar...varav den på mitten redan var av.

Dagens "Ottos spång" är dock så välbyggd att även Otto Karlsson skulle ha gått över, om han levat. Otto är tyvärr borta sedan ganska många år tillbaks.

Vi vandrar vidare efter dessa funderingar och kommer fram till områdets lilla ekbacke med ett par fina gamla ekar. Vid en gammal ek går alltid mina funderingar kring hur gammal...och vad har denna ek sett genom sina hundratals år.

Efter ekarna kommer vi upp på Förnäset och får sjön Tämnaren på båda sidor när vi följer stigen allt längre ut på udden. Vi har några gäss kackla på avstånd.

Det är en härlig vy över Tämnaren som öppnar sig framför oss när vi kommer fram till Förnäsets vindskydd.

Vi packar ur ryggsäckarna och förbereder för tillagning av vår "vildmarksmiddag".

Regnet började sakta men säkert avta för att i princip upphöra.....ganska skönt.

Första rätten på meny Förnäset är våfflor.....våffeloset från elden är underbar!

Våfflorna intas med lingonsyt och grädde. Lingonsylten egengjord av Hasse hemma i Brännberget tidigare på dagen.

Nygräddad våffla med lingonsylt och grädde i Friluftsfrämjandets matkit med sjön Tämnaren i bakgrunden....kan livet vara bättre ?

Medan vi sitter och äter kommer flock efter flock av gäss in över sjön....det är hundratals kacklande röster.....som vinglar in över sjön över Förnäset. 

Efter en stund kommer också plogar med tranor....det märks att det är höst och flyttbestyr i fåglarnas värld.

Vi försteker lite kantareller inför nästa rätt. "Iggelboskogens hamburgare". Den består av en hamburgare av riktig köttfärs (obs ej frysta) stekta över öppen eld, toppade med stekta kantareller, senap/ketschup, räksallad och färskt hamburgerbröd a la Max.

Jag kan säga att de blev delikata och åtnjöts med behag i skymningen på Förnäset i värmen från elden....temperaturen denna kväll var runt + 10 grader.

Både jag och Hasse var nu mätta och nöjda....vi avslutade med att kaffehurran sattes på elden, kaffe och bulle....vad vi njöt!

Nu hade mörkret fallit över skog och sjö....vi packade ihop och förberedde återvandring. Sade tack till Förnäset för denna gång.

Med tända lampor för att se något i den mörka skogen vandrade vi tillbaks mot bilarna. Vi valde en annan stig tillbaks och kom genom en granskog med imponerande grova och höga granar.....vi hörde att trollen började vakna i skogens mörka skrymslen. 

Den stämning som finns i mörka skogen är utan jämförelse, bäddat för fantasifulla tankar.

Tillbaks vid parkeringen och bilarna så stannade vi och pratade en stund. Vi konstaterade att vi var mycket nöjda med kvällen....trots att inledningen hade känts sisådär med tanke på det myckna regnandet.

Tack till alla naturskyddskämpar som en gång arbetade för skyddet av Iggelbo. Tack till Tierps kommun att ni tog beslutet och att ni sköter om området.

Länk till Tierps kommuns sida om Iggelbo naturreservat

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-10-10 20:49   Anders_sthlm
Iggelbo.. Mmm?.. Ja allt är på ‘bo’ däruppe. Jag gillar verkligen de här trakterna kring Tämnaren. Det är totalt okända trakter för många i landet. Utifrån horisonten här i Stockholm kanske det är den närmaste vildmarken som finns, med knappt två timmars bilresa.
Fint tips och berättat om en sjö och storskog som flera borde se.
 
Svar 2012-10-19 16:16   Hagel
Idag finns det ganska mycket reservat runt Tämnaren...flera är värda besök.
 
2012-10-11 08:12   viktorpettersson
Se filmen Trolljägarna och så tar du en till sväng i skogen. Förhoppningsvis blir fantasin än mer påtagande :)

Bra skrivet!
 
Svar 2012-10-19 16:17   Hagel
Har sett den Viktor....skratt....men troll är något jag alltid närt en viss tanke till. Det förgyller tillvaron att låta fantasin vandra ibland. Tack för kommentarerna.
 
2013-02-03 01:06   Korallaven
Intressant att höra bakgrundsinfon om naturreservatet. Tur att ni hittade tillbaka till bilen.
 
Svar 2013-08-30 17:14   Hagel
Det kunde ha varit ett kalhygge med en tunn hänsynszon mot sjön Tämnaren om det gått enligt de ursprungliga planerna.

Det är givetvis en dubbel tillfredställelse för mig att gå i detta lilla reservat som jag var med och kämpade för att skydda.
 
2013-08-14 19:51   Tingelieng
Mums, färska våfflor ute i skogen! Jag måste försöka hitta ett gjutjärnsjärn på loppis. :)
 
Svar 2013-08-30 17:16   Hagel
Kan såga att godare våfflor har jag sällan smakat Tingeling.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Recept och artiklar

Kartan >Position

Fler artiklar i samma kategorier

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!