Havsörnen åter vid Vänern
Av: Christer Lindh
Havsörnen tillbaka i Vänern efter 100 år
Efter att ha varit försvunnen som häckfågel från Vänern i nästan 100 år är havsörnen nu tillbaka. Två lyckade häckningar genomfördes i år i norra Vänern och fyra ungar har kommit på vingarna.
- Detta är något vi arbetat för länge, en verklig milstolpe för vårt Projekt Havsörn, säger Per Rosenberg, ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen.
I mitten av 1800-talet var havsörnen fortfarande vanligt förekommande längs Vänerns stränder. Men det gick snabbt utför, fåglarna förföljdes och i början av 1900-talet var utrotningen ett faktum. När havsörnen fridlystes i Sverige 1924 återstod i Vänern bara ett enda havsörnspar, som dessvärre inte lyckades få några ungar innan de försvann i slutet av 1940-talet. Av Sveriges en gång rika havsörnsstam återstod 1950 bara ett mycket litet bestånd vid Östersjökusten och några spridda par i Lappland.
När Svenska Naturskyddsföreningen startade Projekt Havsörn 1971 var också beståndet vid Östersjökusten på fall. Miljögifter i havsörnens föda hade medfört att örnarna inte kunde fortplanta sig normalt. De flesta häckningsförsöken misslyckades helt och blev det någon unge var det oftast bara en, mot normalt två.
- Läget var fullständigt ohållbart, säger Björn Helander, ledare av Projekt Havsörn. Hade vi inte kommit igång med motåtgärder hade hela beståndet kollapsat.
Inom projektet har havsörnarna noga följts och redan efter några år gav stödåtgärderna i form av konstgjorda bon och vinterutfodring resultat - minskningen avstannade. Men det tog 15 år innan havsörnarnas fortplantningsförmåga började att förbättras och ytterligare 10 år innan den närmade sig den normala.
- Det var ett ställningskrig under många år där det gällde att behålla beståndet i väntan på att miljögiftshalterna i Östersjön skulle minska, som ett resultat av de förbud som införts. Det som räddade havsörnen under denna period var vinterutfodringen. Genom att mata örnarna kunde vi öka överlevnaden av ungfåglarna och stabilisera stammen, säger Björn Helander.
I slutet av 1980-talet började Östersjöstammen växa på allvar och även breda ut sig inåt landet. Men utbredningen västerut har gått långsamt. Det var först i mitten av 90-talet som man insåg att det till och med borde vara möjligt att snart få tillbaka havsörnen till Vänern. Efter ett intensivt arbete även av ÖRN -72, havsörnsprojektets samarbetspartner i Västsverige, är havsörnen nu tillbaka i Vänern.
- Att åter få se havsörnen häcka vid Vänern är en stor seger för projektet. Nästa stora utmaning blir att få tillbaka havsörnen till Västkusten. Projektets slutliga mål att få tillbaka havsörnen inom hela sitt naturliga häckningsområde i Sverige verkar äntligen vara inom räckhåll, säger Björn Helander. Men det kommer att kräva en fortsatt vinterutfodring och fler konstgjorda bon. Bristen på skyddade områden med bra boträd är idag ett av havsörnens största problem. Där har länsstyrelserna en viktig framtidsuppgift.
Efter att ha varit försvunnen som häckfågel från Vänern i nästan 100 år är havsörnen nu tillbaka. Två lyckade häckningar genomfördes i år i norra Vänern och fyra ungar har kommit på vingarna.
- Detta är något vi arbetat för länge, en verklig milstolpe för vårt Projekt Havsörn, säger Per Rosenberg, ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen.
I mitten av 1800-talet var havsörnen fortfarande vanligt förekommande längs Vänerns stränder. Men det gick snabbt utför, fåglarna förföljdes och i början av 1900-talet var utrotningen ett faktum. När havsörnen fridlystes i Sverige 1924 återstod i Vänern bara ett enda havsörnspar, som dessvärre inte lyckades få några ungar innan de försvann i slutet av 1940-talet. Av Sveriges en gång rika havsörnsstam återstod 1950 bara ett mycket litet bestånd vid Östersjökusten och några spridda par i Lappland.
När Svenska Naturskyddsföreningen startade Projekt Havsörn 1971 var också beståndet vid Östersjökusten på fall. Miljögifter i havsörnens föda hade medfört att örnarna inte kunde fortplanta sig normalt. De flesta häckningsförsöken misslyckades helt och blev det någon unge var det oftast bara en, mot normalt två.
- Läget var fullständigt ohållbart, säger Björn Helander, ledare av Projekt Havsörn. Hade vi inte kommit igång med motåtgärder hade hela beståndet kollapsat.
Inom projektet har havsörnarna noga följts och redan efter några år gav stödåtgärderna i form av konstgjorda bon och vinterutfodring resultat - minskningen avstannade. Men det tog 15 år innan havsörnarnas fortplantningsförmåga började att förbättras och ytterligare 10 år innan den närmade sig den normala.
- Det var ett ställningskrig under många år där det gällde att behålla beståndet i väntan på att miljögiftshalterna i Östersjön skulle minska, som ett resultat av de förbud som införts. Det som räddade havsörnen under denna period var vinterutfodringen. Genom att mata örnarna kunde vi öka överlevnaden av ungfåglarna och stabilisera stammen, säger Björn Helander.
I slutet av 1980-talet började Östersjöstammen växa på allvar och även breda ut sig inåt landet. Men utbredningen västerut har gått långsamt. Det var först i mitten av 90-talet som man insåg att det till och med borde vara möjligt att snart få tillbaka havsörnen till Vänern. Efter ett intensivt arbete även av ÖRN -72, havsörnsprojektets samarbetspartner i Västsverige, är havsörnen nu tillbaka i Vänern.
- Att åter få se havsörnen häcka vid Vänern är en stor seger för projektet. Nästa stora utmaning blir att få tillbaka havsörnen till Västkusten. Projektets slutliga mål att få tillbaka havsörnen inom hela sitt naturliga häckningsområde i Sverige verkar äntligen vara inom räckhåll, säger Björn Helander. Men det kommer att kräva en fortsatt vinterutfodring och fler konstgjorda bon. Bristen på skyddade områden med bra boträd är idag ett av havsörnens största problem. Där har länsstyrelserna en viktig framtidsuppgift.
Källa: SNF
Logga in för att kommentera
