Artiklar > Från skånska träd till Juvsöyla

Från skånska träd till Juvsöyla

Av: MArtinV

Jag har sysslat med klättring från och till i sju år. Jag började klättra inomhus när jag var yngre. Nu går jag en linje med inrikning klättring på gymnasiet . Jag har därmed tillräcklig kunskap för att klättra utomhus på egna säkringar.  All som går på gymnasiet måste göra ett projektarbete. I mitt projektarbete ville jag gå vidare och bredda min klättring ytterligare, genom att lära mig isklättra. Min först bekantskap med isklättring var när jag var på Banf Mounten filmfestivalen i Lund 2009, där ingick en film om isklättring i Svenska gruvor. Sen dess har jag läst artiklar i bland annat Bergsport och diverse kataloger om just isklättring.

Jag valde att jobba med följande frågeställning i mitt arbete:

 Kan jag på egen hand lära mig isklättra, så pass bra att jag kan ingå som andreman i ett replag med en isklättrarre på skandinavisk toppnivå vid flerreplängders isklättring?

För att öva skruvade jag upp träklossar på skolans inomhusvägg, vilket gjorde det möjligt att bouldra runt med yxorna och få lite känsla för dessa. För att få till lite mer klättring klättrade jag på björkar. Yxorna var rätt lätta att få i stammen men stegjärnen funkade inte alls. Jag lyckades inte sparka fast dem i träden. Det var ändå bra träning att klättra upp och ner på björkarna några gångar. När jag använde grenarna att sätta fötterna på funkade det fint.

 Det blev ganska kallt  i vintras och där med rätt mycket is i Skåne. För två år sedan blev det bra med is på klippa i närheten av skolan därför körde jag och en av lärarna, Fredrik Rapp ditt en torsdag i februari för att förhoppningsvis klättra lite is. När vi kom dit fanns det 5 olika linjer som gick att klättra alla med mer eller mindre is. Två av dem gick att klättra på enbart is de andra var mixade. När vi hade riggat topprep och jag började klättra kändes det inte alls som jag trodde att det skulle kännas. I träden hade yxorna lätt gått i och suttit som berget, här var det hårt att hugga och det regnade is när man högg. Jag hade trott att yxorna skulle sitta mer fast, det var mer som att man gjorde ett hål som man körde ner yxan i.

Jag tyckte klättringen gick ganska bra och det var roligt. Jag kom upp för allt utom sista linjen vid första försöket. Jag gick som andre man där det var som mest is och fick känna på hur det var att plocka ut isskruvarna. Vid denna klättring hade jag de nya isyxorna som jag lånat av C2Safety  men fortfarande skolans stegjärn för vandring tillsamans  med mina Lundhags kängor. Jag tyckte att det funkade bra men hade svårt att få fäste med fötterna.

  Mina nya kängor som inhandlade från C2 provade jag först när jag var ute med en klasskompis,Linus och övade på samma ställe. Kängorna funkade bra men de nya stegjärnen hade bara en tagg till skillnad från skolans två vilket gjorde de hela lite instabilare. Jag var ute två gånger och klättrade med Linus och varje gång så provade jag lite olika kläder. Första gången med Fredrik hade jag ett par vanliga friluftsbyxor och damasker vilket funkade bra, med Linus testade jag både softshellbyxor och skalbyxor. Det var varmt att klättra i skallbyxor vilket gjorde att jag senare velade om vilka byxor jag skulle ha.

 Efter cirka två månaders träning på hemmaplan var det dags att resa iväg och prova mina färdigheter i Rjukan. Jag hade via Fredrik fått kontakt med Andreas Klarström och han hade lovat att klättra en foss,isfall på norska, med mig i samband med Rjukan icefestival i slutet av februari 2012.

Dagarna innan jag skulle träffa Andreas i Rjukan var jag i Sälen och åkte skidor. Eftersom det enklaste var att ta bussen från Trysil till Oslo och därifrån bussen till Rjukan,  blev det en dags skidåkning i Trysil innan resan till Rjukan påbörjades.

 Dagen efter jag kommit fram hämtade Andreas mig och vi körde upp mot Krokan, på vägen stannade vi och hämtade Martin(en annan isklättrare). Han och Andreas skulle hjälpa Petzl att visa utrustning. En liten bit efter att vi hämtat honom öppnar sig dalen och man ser Juvsyöla som jag och Andreas ska klättra. När vi kommer up till Krokan hjälper vi Petzl att bära när grejer och sätta upp Banderoller. Jag hjälper även Martin att sätta upp två topprep, till en drytoling workshop.  

Efter någon timme började jag och Andreas att gå mot Juvsöyla. Eftersom vi gick från Krokan kom vi uppifrån. Vid utsteget tog vi på oss alla prylar och stoppade det vi inte behövde i Andreas Ryggsäck och det som vi behövde i min. Andreas tog min ryggsäck och knöt fast sin egen i ett träd. Andreas firade ner en bit innan han stannade. Vi snackade med Mathias Sherer(känd klättrare) som inte var glad över av att vi kom och firade ner när hans fru var på väg upp. På toppen stod jag och funderade på om de inte var lite kallt i bara mina tunna softshelbyxor.  Jag bestämmer mig därför för att de är det eftersom det blåser en hel del.Jag kravlar upp mot Andreas ryggsäck sliter up mina skallbyxor, ner med selen och på med byxorna. När jag trixat färdigt känner jag på repen att Andreas är nere och säker. Så jag klipper in mig och börjar fira neråt, försökte hälsa på Mathias och se glad ut. Han nickar bara. När jag kommer över kanten nickar jag mot Mathias fru och firar snabbt vidare.

Firar ungefär 50 meter ner till Andreas som gjort stand till höger nästan bakom pelaren. Vi firar cirka ytterligare 30 meter till en lång hylla precis under där själva klättringen börjar. Framför oss har vi tre Islänningar som klättrar en bit till vänster, när de två andremännen börjat klättra så klättrar Andreas upp till höger om dem. Medan vi står och väntar på dem kommer Mathias Sherer ner och tydligen är han på ett helt annat humör nu. Han pratar vilt och glatt med Andreas om vad han har klättrat och ska klättra både i Norge och Alperna.


När islänningarna kommit igång sticker Andreas upp höger om dem. De tar inte särskilt lång tid för honom att klättra de knappa trettio meter tillbaka upp till vår förra standplats. När Andreas är klar blir det min tur. De var kallt och blåsigt på hyllan så innan Andreas stack upp beslutade jag mig för att ha dunjackan kvar på. Nackdelen med detta var att jag fick klättra första repan med dunjacka på. Klättringen känns rätt så bra men jag blir snabbt varm. Efter ett tag börjar jag bli trött i vaderna. Tänker vad är nu detta, för har inte kännt de innan. Men klättringen flyter på utan större missöden upp till Andreas. Då jag kan sitta i lä inne bakom pelaren så får Andreas ta dunjackan i ryggsäcken.

 Nu blir de brantare, säger Andreas, sen sätter han en iskruv innan han kliver runt hörnan och ut på pelaren.  Nu ser jag inte Andreas över huvudtaget, jag sitter där och säkrar tills repet börjar ta slut.  De sista tio metrarna är jag rätt nervös, tänker att det inte kan vara över 60m upp, men jag har inte hört när Andreas skrikit. Efter ett tag visslar en kille andra sidan dalen på mig och jag förstår att det är dax att börja klättra. Jag monterar ner ankaret, stoppar tumvantarna innan för jackan, skruvar ut första skruven och börjar traverser ut på pelaren. När jag kommer ut på pelaren är klättringen väldigt luftig men fantastisk. Klättringen går bra men de känns fortfarande jobbigt i vaderna. En bra bit upp har jag lyckats trasslat in gummibanden till yxorna ett par varv med både det ena och det andra repet. Detta tar en god stund och ganska mycket kraft att reda upp. När jag kommer upp till nästa skruv får jag kämpa för att stå kvar medan jag skruvar ut den. Sista biten kämpar jag mig upp på ren vilja och klättrar antagligen ganska dåligt rent tekniskt, När jag kommer över kanten är jag helt utmattad och lyckas till och med halka på den inte så branta isen.

 Det har varit ett kul och lärorikt arbete. Jag har lärt mig väldigt mycket om isklättring, både skrivna och oskrivna regler. Bland annat hur utrustningstokiga isklättrare är.  Skillnaden mellan amatörer och proffs, de vanliga klättrarna tar på stegjärnen och rackar upp vid bilen medan proffsen tar på allt vid insteget eller där de blir nödvändigt. När man pratar med människor, märker man ur självklart saker är för dem som kan och hur lite den breda massan kan om isklättring.

 Jag vill tacka Fredrik Rapp som varit min handledare  under arbetet utan honom hade det inte gått att genomföra. Jag vill också tacka C2safety för utlåning av utrustning, stegjärn och isyxor.

 Det var väldigt roligt att åka till Norge och träffa Andreas Klarström som var mycket trevlig, engagerad, inspirerande och hjälpsam. Att få klättra med honom var helt fantastiskt, eftersom jag då fick klättra något som jag egentigen inte riktigt hade kapacitet till.

 Tack vare detta arbete har jag tagit ett stort kliv och en liten genväg in i isklättringens värld vilket gett mersmak för framtiden.

 

 

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-07-16 14:06   Yakherden
Kul att du klättrar is. Men var rädd om träden...
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!