Artiklar > Äventyrliga dagen - femte äventyret

Äventyrliga dagen - femte äventyret

Text och foto: Sören Kjellkvist

Äventyrsberättelse december 2015:


Dagen är kort och för att ta till vara på dagsljuset dyker jag upp hemma hos Jakob redan 05.00 på morgonen. Efter att ha packat iordning hans utrustning för dygnet beger vi oss iväg. Vi färdas längs med Vindelälven och har stämt möte med Anders Sandström (ordförande för Friluftsfrämjandet i Umeå) vid ett 30 meter högt isfall.

Allting är inramat av ett ljuvligt vitt vinterlandskap och temperaturen visar på - 19 grader och det knastrar under skorna när vi närmar oss. Topprepet sitter redan på plats och vi börjar med att göra upp en värmande lägereld och koka kaffe.

Anders visar och går igenom nödvändig utrustning samt ger Jakob en kurs i klättring och kamratkontroll.

En stund senare är Jakob inknuten i repet och börjar kämpa sig uppåt, efter stor möda och helt slutkörd i musklerna når han toppen och belönas där av en fantastisk utsikt och solen som precis stiger över horisonten. Vi turas om vid isfallet och isskärvorna som lossnar regnar ner i solgnistret. Det var en magisk upplevelse.

För att hinna innan det blir mörkt hoppar vi över lunchen och skyndar oss vidare till Enhörningens hästgård, vi ska ut och rida! Där möter vi Arne som äger och driver hästgården.

Han tar oss med till hagen där vi får hjälpa till att tränsa och sadla hästarna. Jakob får ett snällt halvblod och jag en Nordsvensk, den svenska ursprungsrasen. Hästarna är pigga och sugna på att komma ut.

Turen går genom tallskogar, rullstensåsar och dödisgropar. Trots att Jakob har minimal ridvana lär han sig snabbt och det dröjer inte länge förrän vi galopperar fram i fältsits. Fartvinden biter i kinderna och en aning nedkylda återvänder vi till hästgården just som det sista ljuset lämnar dagen. Vi avslutar eftermiddagen med varm choklad, lussebullar och samtal framför vedspisen. Arne berättar om att också han upplevt sin del av mobbning under skolåren och att det för honom var en självklarhet att ställa upp, att hjälpa till och bidra till Jakobs Äventyrliga dag!

Nu var det så dags att bege sig ut på mörkervandring längs med Isälvsleden.

Att pulsa fram i snön gjorde att vi snabbt fick upp värmen. Stjärnfall, samtal och glimmande rimfrost förgyllde turen. Målet: en vandringsstuga som Friluftsfrämjandet har hand om. Väl framme fann vi fyra britsar och en vedkamin. Till vår förtret tog det nästan två timmar innan vi fick drag i skorstenen och röken hamnade utanför stugan istället för inne, men sent omsider kunde vi belåtna och mätta krypa ner i våra sovsäckar.

Friluftsfrämjandet Umeå har skidåkning som sin största verksamhetsgren och som grädde på moset passade de på att ge Jakob en överraskning. 1 årskort i liften, skidhyra och privatlektioner med instruktör i deras skidbacke. Hur underbara är inte Friluftsfrämjandet! 

// Sören Kjellkvist

 - Äventyrliga dagen har varit en underbar upplevelse som fått mig att se ljus i mörker. Tystnaden och friheten i kontrast med mänskliga samtal, naturen och framförallt vetskapen om vad det innebär att vara människa har gett mig obeskrivligt mycket kunskap och makt att bestämma över mitt liv. Jag känner mig tacksam och glad att "lilla" jag fick möjlighet till ett äventyr ut i den svenska vildmarken och den frihet det innebär att lufsa i naturen. Jag önskar fler ungdomar får den möjlighet jag fick som människa. Tack Sören och tack alla sponsorer! // Jakob Lindén


Åtgärder vid mobbning:
Mobbning är ett samhällsproblem som drabbar 60 000 barn och unga varje år. För att stoppa mobbning krävs det att vi alla engagerar oss, från högsta beslutsfattare till privatpersoner.

Med mobbning menas upprepade kränkningar mot en person under en längre tid. Det finns många olika sorters mobbning som t.ex. fysisk, psykisk eller verbal mobbning. Vanligast är verbal mobbning vilket t.ex. kan handla om taskiga kommentarer.

Det finns aldrig ett skäl till varför kränkningar eller mobbning uppstår. Mobbning handlar om komplexa processer där bakgrunden och anledningarna går att finna på flera nivåer. För att förstå en mobbningssituation är det viktigt att ha både ett individ-, grupp-, organisations- och samhällsperspektiv. Man bör även ha med sig ett normkritiskt perspektiv och tänka på de ”osynliga regler” som finns på olika nivåer i samhället. Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. De utbildar och stödjer skolor, förskolor och idrottsföreningar i hela landet. http://friends.se/


Motivering:

Allt sedan jag var liten pojke har jag varit tvungen att hantera utanförskap. Redan som femåring fick jag min första diagnos. Med svårigheter i socialt samspel kombinerad med motorisk försening. Det gjorde att jag lätt hamnade i konflikter med barn och blev utesluten för att jag hade svårt att läsa av sociala koder. Den motoriska förseningen gjorde dessutom att jag inte självklart “platsade” i pojkars lekar på fotbollsplanen. Första gången jag lyckades delta på en organiserad sport var i 8:e klass då jag började i en karateklubb. Där bedömdes jag inte efter jämnåriga utan efter det jag faktiskt klarade av, och jag kunde stegvis börja erövra mina rörelser och känslor, genom bältets olika färger. Till slut, efter något år, tyckte jag att rörelserna blev för svåra och jag slutade. I femman blev jag bokstavligen utburen ur klassrummet på grund av “bristande beteende” trots att jag hade en assistent på heltid. Jag började i en liten specialskola, även där blev jag delvis utfrusen. Då jag var sämst på att springa och alltid förlorade så blev “straffpresenten" att de andra killarna fick skjuta hårda skott rakt på mig när jag stod i mål. I högstadiet började jag ta droger för att hantera min ångest och de utanförskap jag upplevde. Allt oftare var jag helt ensam när jag till slut blev helt redlös. Situationen blev ohållbar då maria pol och polisen allt oftare fick rädda mitt liv. Jag hade dock fortfarande drömmar. Jag såg därför fram emot att börja på gymnasiet. Där upplevde jag 6 månaders kontinuerliga kränkningar och misshandel. Det var som att några individer tog sig rätten att makulera mina drömmar. Jag blev blå under ögonen och sov knappt. Jag fick inte vara duktig i skolan då mina plågoandar på gymnasiet försökte förstöra allt för mig. Men mobbarna misslyckades och fick stå till svars för sina handlingar. Ingen ”såg” vad som skedde i skymundan. Jag blev slagen, sparkad och förnedrad. Jag tvingades genomföra skymflekar och blev till slut också piskad och torterad i mitt egna rum. Jag vågade inte berätta för någon av rädsla för att bli än mer straffad och utfrusen av gruppen. Till slut sniffade jag eller ”boffade” ett lösningsmedel en fredagskväll när jag var lämnad ensam i mitt rum, på internatskolan där jag befann mig. Jag hade kunnat dö om jag inte fått hjälp med akutfärd till sjukhuset. Det gjordes anmälningar till polisen och några lades ned redan i förundersökningen. De två återstående gick till rättegång och där vann jag och min familj. Inga pengar i världen kan ersätta ett uppriktigt förlåt, vilket jag inte fått än idag. Men jag har ändå förlåtit för jag vill gå vidare, jag vill inte hata och känna ständig bitterhet. Traumat var akut. Jag omhändertogs av myndigheter och flyttades först till ett jourhem där jag blev knivhotad, jag flydde genom skogen en natt. Jag fick komma till ett annat jourhem och flyttades sedan till ett behandlingshem i Norrland. Under vistelsen på behandlingshemmet levde jag med drömmen om att snart resa jorden runt och upptäcka världen och värden med livet. Jag gick ut skolan i Boden något år senare med bra betyg. Jag erbjöds aldrig samtal med psykolog för att bearbeta mitt trauma under min tid på behandlingshemmet. Fråga mig inte varför. Vad jag vill säga till er alla med den här enkla texten om händelser som tämligen påverkat mitt liv. Mobbare, politiker, poliser och myndighetspersoner. Säg inte - hen kommer aldrig att bli något - hen är dum i huvudet, missanpassad, efterbliven, lat eller sinnessjuk. Eller: ”tiden läker alla sår, ryck upp dig grabben, du har typiska tonårsproblem”. Du vet inte vad den människa du möter har för kunskap, erfarenhet eller livshistoria. För det är en in i ryggmärgen allvarlig myt att tiden skulle läka alla mina sår. Jag kämpar bitvis med min svåra ångest, jag påminns om mina trauman. Påfrestningarna är med mig, men jag får lära mig att hantera motgångarna och hitta strategier för att hantera vardagen. Att leva hade blivit så mycket enklare om jag bara fått professionell hjälp tidigare. Det finns hopp och just du kan göra karriär oavsett bakgrund. Sverige är ett fantastiskt land med möjligheter och jag är tacksam att jag föddes i Sverige. Jag är tacksam över att jag fått möjligheten att möta så fina människor som jag möter varje dag. Lås inte in dina plantor i en glasburk, du kan lyckas och du har rätt att vara människa. // Jakob Lindén, 22 år från Umeå – Författare till boken "Sanningens ord" och föreläsare om mobbning

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2016-03-10 23:07   Gillen
Tack för ytterligare en berättelse. Gör mig glad och se att folk bryr sig om och hjälper andra människor.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

I samarbete med

Äventyrliga dagen!
Friluftsfrämjandet och Bergans of Norways välgörenhetssatsning för ungdomar, som på något sätt har eller haft en tuff och kämpig vardag, och behöver en andningspaus och inkörsport för att själva komma igång med sitt eget friluftsliv.

Ansök till Äventyrliga dagen här!

Kartan >Position

Fler artiklar i samma kategorier

 

Logga in

Tips!