EWW 2.0

Vandring från Vik till Kivik dag ett.
Från Kivik till Brösarp via Haväng dag två.

Arrangörer:

 

Deltagare: ( förutom arrangörerna)

(Denna reseberättelse är skriven utifrån mitt eget perspektiv vilket kan leda till att vissa har en annan syn på vad som egentligen hände den ödestigra helgen 6-7 Juli. Förhoppningsvis säger bilderna mer än tusen ord)

Inledning

Kvällen innan det var dags att bege sig iväg på EWW 2.0 var det full aktivitet hos alla deltagare, vad behövdes packas och kommer vattnet att räcka? Själv hade jag lånat ihop all utrustning förutom mina skor, i motsats till Roger och Lestander som var utrustade till tänderna med det senaste i friluftsutrustningsväg. Lyckligtvis är alla deltagarna fortfarande i livet vilket kan ses som smått otroligt med tanke på de strapatser som dessa fem oerfarna vandrare utsattes för. Till vardags sitter vi nämligen klistrade framför en skärm och lider av diverse åkommor som uppstår av för lite motion och för mycket kaffe. Emil räknas inte in till de oerfarnas skara då han med stor självtillit påstår sig vara Scoutledare. Mer om detta senare.

Roundup

08.35 blir jag upphämtad på Malmö station av Roger för vidare färd mot Lestander som ska hämtas upp 08.20. Vi har bestämt oss för att träffas allihopa klockan 09.00 på McDonalds vid Jägersro och där konsumera en kommersiell frukost. En behaglig temperatur på ca 18 grader och lite små- mulet verkar lovande inför dagen. 09.10 åker vi ifrån Lestanders lya och möter upp på McDonalds. Beställningen tar ett par minuter och innan jag får min så hinner jag få beslutsångest huruvida jag ska välja en Docka eller en Bil till mitt Breakfast Happy Meal. Det blev tillslut en Bil. Efter bara en "pinkepause" så är vi framme i Vik och packningen lastas av. Roger och Emil kör iväg bilarna mot Brösarp för att där lämna Rogers bil så att vi i det längsta ska slippa att färdas kommunalt. Under tiden de är borta så passar vi andra på att trötta ut oss helt genom att kasta Frisbee och boll (Av modell Nalle Puh, 35:- på Statoil). Temperaturen håller sig runt 17-18 grader även här på den skånska östkusten. Ett par mindre regnstänk får Johan och Lestander att ta på sig sina Goretexjackor, men efter ett par minuter med jackorna på och bollspelet på topp så väljer de att lägga jackorna åt sidan.

Vandringen börjar

Kalles första och enda pinkepaus

Väl ihopsamlade igen åker packningen på och vi går mot vårt första mål på resan, Prästens Badkar. 200 meter senare når vi badkaret som består av en märklig stenformation i ett intressant stenlandskap intill havet. Emil tar täten och vi fortsätter genom Viks samhälle och vidare på en stig som leder uppåt längs med trädlinjen. Det avståndet ner till den hårda stenstranden ökar och stigen har bitvis eroderat bort och fallit ner. Till slut är stigen helt borta och vi tvingas att ta oss ner för stupet/slänten. Även här tar Emil täten genom att kasta sig ut och i fallet dra med sig ett antal trädrötter som vi andra tacksamt använder för att ta oss ner på ett något mer kontrollerat sätt.
 

Första pausen.

När alla är nere så åker packningen av och stenkastning mot en sko ute i vattnet börjar. Detta urartar efter ett tag då Emils imitation av Den Lilla Sjöjungfrun lockar oss att byta mål till vattnet precis nedanför honom.


 Magnus försöker hoppa.

 Skorna töms på sand och färden fortsätter mot lunchplatsen som ligger ca 2 km längre bort på stranden.
Solen tittar bitvis fram med den stilla havsbrisen ger oss ändå ett mycket behagligt vandringsväder. Vi kommer fram till en mindre bäck som rinner ut i havet och presenterar ett, för vissa, oöverkomligt hinder. En gångbro som ligger uppe vid skogsbrynet utnyttjas första gången vi passerar. Emil vill genast visa upp sin smidighet och gör ett snabbt skutt över bäcken tillbaka till andra sidan, medan vi andra kommer med uppmuntrande rop. Magnus är inte sen att haka på hopptrenden, tyvärr når han dock ej samma framgång och rullar dyngsur runt i sanden, till vissas stora glädje.

Lunchläger

Emil och Johan i täten, lunchpausen som
lockar kanske.

Framme vid lunchplatsen tar Roger och Lestander kommandot och slår upp trangiaköket och börjar tillreda nyponsoppa med klumpar och skivat bröd med sylt. Under matlagningen går något plötsligt snett och Roger, Emil och Johan bestämmer sig för att bada i det kristallklara vattnet. Mina desperata varningar uppmärksammas ej och den glada trion kastar sig handlöst ut i det förrädiska vattnet. Det dröjer inte många sekunder innan de ångestfyllda skriken fyller stranden och den förut så glada trion kastar sig upp i säkerhet.


När den värsta chocken har lagt sig finner vi snabbt en liten bäck som definitivt behöver dämmas upp i väntan på att nyponsoppan med klumpar ska bli klar. En utmanande aktivitet för ingenjörer som ser en bäck för
första gången på flera år.

Måste leka lite även om det tar på energin.

Bäcken däms upp med samma framgång som Roger och Lestander tillreder nyponsoppan och vi ger oss av efter ungefär 1,5 timmes paus. Så småningom når vi fram till vad vi tror är Krivareboden och stranden nedanför det Naturum som ligger vid foten av Stenshuvud och vi vänder raskt upp i skogen. Lestander och jag tar ledningen och efter lite diskussion om karttolkning så ger vi oss vidare in i skogen.

Resten av sällskapet vidhåller att man bör dricka kopiösa mängder vatten när man vandrar vilket jag tyckte var tramsigt och konsumerade knappt en halvliter vatten fram tills nu. Detta skulle visa sig vara ett mindre listigt drag från min sida. Stigen mynnar ut på en kasserad äppelträdsplantage som visar sig innehålla stora djur med horn. Redan nu börjar vissa i sällskapet att uppvisa trötthetstecken men efter löfte om att vi snart är framme vid Café Annorlunda så svänger humöret upp igen.

Café Annorlunda

Till slut når vi parkeringen vid Stenshuvud och den tuffa uppförsbacken mot Café Annorlunda forceras med målmedveten gång. Magnus gör en beundransvärd spurt och kommer först fram till Caféet med det Annorlunda "All-You-Can for 46:-"-erbjudandet. Ett bord på uteserveringen intas och efter en kvart får vi lägga vår beställning på saft och sockerdricka samt omåttligt många kakor. Emil går snabbt igenom poängsystemet, 3p för en bulle, 2p för sockerkaka och 1p för vanlig kaka, innan vi hugger in. Efter andra påfyllningen börjar vissa bli mätta men Magnus och Emil har fortfarande aptit kvar, till personalens förskräckelse. Tävlingen vinns överlägset av Magnus och vi fortsätter upp mot stenshuvud.


Magnus håller på att vinna kakätartävlingen.

Stenshuvud

Roger och jag tar täten och bestiger Stenshuvud med raska steg och har redan tröttnat på utsikten från det södra huvudet när de andra hinner ifatt oss. Vi beslutar oss för att utforska de andra huvudena medan de andra väljer att ta en rejäl pause med chans till fästingbett.


Roger tar en paus på toppen av Stenshuvud.

Ser ut som han tycker det är dags att gå vidare.  Vid det norra huvudet studerar vi svalor och upptäcker att vi har 40 minuter på oss att ta oss ner till Kiviks Musteri för proviantering, ett högst orimligt mål med dagens vandringstakt färskt i minnet. Vi tar det lugnt och de som har fått fästingar avlägsnar de små gynnarna med skräckblandad förtjusning. Trapporna som leder ner till den norra infarten till nationalparken klaras glatt av och vi når parkeringen relativt snabbt. Här tar vi en kort pause och Lestander och jag passar på att utforska "Utländska träd" och den fallfärdiga kajen som finns nere vid vattnet. Roger nöjer sig med att utforska soptunnorna medan de andra mest vilar och plockar fästingar.


Kalle på toppen. Ser ut som han
tycker det är dags att gå vidare.

Kungens Grav

Roger försöker göra ett fynd.

Resans i särklass tråkigaste etapp mellan nationalparken och Kivik avverkas med ett glasstopp vid Kungens Grav. Tyvärr är den nyckelansvarige inte hemma så vi får nöja oss med att se bilder från Kungens Grav och konsumera glass. Den regerande kakätarmästaren väljer dock att inte köpa nån glass med motiveringen att han gillar kakor bättre. Det börjar mulna på och ett duggande sommarregn kyler ner oss temporärt, det slutar ungefär samtidigt som vi har fått på oss regnställen och regnskydden på packningen. Efter ett kortare uppehåll i Kivik fortsätter vi de återstående hundratal metrarna upp till campingen för att där slå läger för natten. Vi är framme vid 21-tiden, vilket är ca 3/4 timme efter beräknad tid.

Nattläger

Vi blir anvisade en plats på campingen nära grillen och vindskyddet som Emil har lånat slås snabbt upp. Jag blir tilldelad den sämsta platsen med det knöligaste underlaget.


Lägret börjar ta form.

 Efter att vi har lagt liggunderlag och sovsäckar tillrätta och beskådat Magnus trasiga fötter börjar Roger och Lestander tillreda köttbullar med potatismos. Mot alla odds så blev det faktiskt riktigt gott och vi lät oss väl smaka. Roger ser fram emot kvällens grillning men så fort maten och toalettbesöken är avklarade så smyger tröttheten sig på oss alla. Förutom ett par omotiverade "Sovsäcks-mask"krig så kommer vi till rätta på våra sovplatser. Jag använder min ficklampa för att noggrant kontrollera så att jag inte har fått några fästingar, ve och fasa, en liten gynnare sitter på min högra vad! Med ett triumferande avgrundsvrål krossar jag den men blir snart varse att mina medvandrare är mindre imponerade då de påpekar att det säkert inte var en fästing, utan bara en liten fluga.

Resten av natten fortskrider lugnt på fästingfronten men då vissa i sällskapet har problem med att andra snarkar så uppstod vissa mindre störningar. Emil klagade bla på att han tyckte det var jobbigt att bli väckt var femte minut av att jag knackade honom i pannan, medan jag tyckte att det var mindre kul att bli störd av snarkningar i ungefär samma intervall.

Morgon

Tidig morgon.

Roger var uppe i gryningen som vanligt, medan vi andra sov fram till niotiden. Efter att jag hade varit vaken i nån minut så märkte jag att mina kinder verkade vara fastklistrade i mina tänder och tungan verkade ha fastnat i gommen. Snabbt konsumerades närmare 2 liter vatten och talförmågan återfanns. Enligt mina kamrater så borde jag i fortsättningen dricka betydligt mer under färdens gång, tyvärr var de ovilliga att bära extra vatten till mig, återstår att se hur det blir med det på EWW 3.0.


Morgonpigg fjäril.

 Frukost i form av mackor med sylt och lite gröt konsumerades innan Roger och jag började skruva på oss. Hur skulle vi nu bäst fortsätta mot Brösarp? Inte alls tyckte de andra med den självutnämnde scoutledaren Emil i spetsen. De såg fram emot en trevlig dag på campingen med Minigolf och bollspel, och en tidig hemfärd till Malmö. Slutligen kom vi fram till att Roger och jag skulle gå tillbaka till Vik där den första bilen väntade och de andra skulle ta Taxi till Brösarp för att hämta den andra bilen och sen köra tillbaka till Vik för att där invänta oss.

De självutnämnda hjältarna

Taxiåkarna beräknade att vara tillbaka i Vik vid 14.00, detta skulle ge Roger och mig en tidsrymd på knappt 3 timmar att ta oss dit jämfört med gårdagens ungefärliga 9 timmar. En utmaning med andra ord, och IT-Konsulter som vi är så var det givetvis inte ett ouppnåligt mål! Eftersom vi redan hade sett Stenshuvud så valde vi att ta vägen längs havet och passa på att besöka Stenshuvuds Fyr. Vi följde nu stigen från parkeringen vid den Norra infarten till Nationalparken till "Utländska Träd", alltså samma ställe som Lestander och jag utforskade dagen innan. Stigen gick vidare mot Krivareboden via Fyren och bjuder på en intressant terräng, dels med de "Utländska träden", dels med ett otal stenrösen. En 10 minuters paus togs vid Fyren och energi- drycker och frukt avnjöts i det växlande solskenet.


Kalle vid Stenshuvuds fyr.

Kampen mot klockan

För att klara av att knäcka taxiåkarna valde vi att hålla ett vad vi ansåg vara ett mer lagom vandringstempo med en kort paus varje timme. Från fyren följde vi havet hela vägen tillbaka till Vik och kom fram till Prästens Badkar kvart i två, alltså med god marginal till Taxiåkarna. Här tog vi en ordentligt paus innan vi ringde upp Johan och meddelande att vi var halvvägs. De hade kommit fram till Vik och skulle vänta på oss med bilarna nere vid hamnen. Roger och jag vilade ungefär 20 minuter till innan vi i sakta mak gick tillbaka till Vik för att möta Taxiåkarna.


Framme med god marginal.

Vi emottogs med viss skepsis av Taxiåkarna som inte trodde på att vi hade gått hela vägen tillbaka, vilket kanske inte var så konstigt. Emil och jag utforskade hamnen och testade om hans kamera verkligen var vattentät (vilket den var) innan vi förklarade EWW 2.0 avslutat och begav oss nöjda iväg hemåt.

 

Källa: Roger Madsen