Cykla Sverige-Peking, reserapport 1

Nu har vi kommit till Istanbul som vi delar med ytterligare femton miljoner människor. Vi har redan hunnit ordna visa för Uzbekistan. Vi tog en taxi till det Uzbekiska konsulatet. På vägen dit bromsade taxin
för en Cockerspaniel uppfödd på leverpastej. Hunden klarade sig men en annan taxi körde på oss bakifrån. Vi får hoppas att vi klarar oss utan whiplash-skador. Det uzbekiska visumet som anses vara tidsödande att skaffa fixade vi på en timme. I morgon skall vi titta runt lite mer i Istanbul för att dagen efter fortsätta mot Ankara.

Färden började kallt med tre nätter under minus 10 grader. Både i Sver1ge och Polen var det mycket snö. Som mest 40 cm i terrängen. Väglaget har varit därefter. I det värsta ovädret på en sträcka i Polen
stod traktorer och bara väntade på att nästa bil skulle fastna i snön. De hade jobb hela tiden verkade det som. Vi ledde förbi cyklarna när de försökte dra loss en buss. Folket i bussen tittade storögt på när vi tog oss förbi utan problem. Gubbarna i traktorerna skakade på huvudet när vi fick ögonkontakt med dem.

Efter 50 mils cykling fick vi oförutsett problem med vevlagret på Mats cykel. Detta är nästan den enda delen vi inte har verktyg för. Det visade sig att gängorna i vevlagersätet hade dragits sönder vid
demonteringen av det gamla vevlagret. Vi tog in på ett hotell i polska Plock för att fundera ut hur vi skulle kunna lösa problemet. Vi kom fram till att 2-komponents epoxylim nog skulle fungera. Vi f1ck tillgång till ett pannrum på hotellet och lånade verktyg från en cykelhandlare så att vi kunde göra ett bra jobb med limningen. I övrigt har cyklarna och våra kroppar fungerat utan problem.

Det polska landskapet som hittills varit platt och odramatiskt började vid gränsen till Slovakien att bjuda på riktigt storslagna vyer. Höjdpunkten var när vi hade de 2500 meter höga Tatrabergen på höger
sida och siluetten av en medeltidsborg på vänster sida. Slovakien och Ungern passerades på tre dygn. Efter Rumäniengränsen blev häst och vagn plötsligt ett vanligt färdmedel. Ett antal oxkärror har också kunnat ses. Vi stötte på problem när vi försökte oss på en högt belägen väg i västra Karpaterna. När vägen på över 1000 meters höjd blev riktigt svårframkomlig pga snö frågade vi en gammal tant om det var rätt väg
till Albace. Hon pekade på snön och höll handen vid brösthöjd samtidigt som hon skakade på huvudet. Hon fick oss att förstå att vägen var oframkomlig längre fram. När vi med hennes hjälp hittade traktens enda
engelsktalande man fick vi det bekräftat. Den genväg som vi hittills cyklat fem mil på visade sig vara en rejäl senväg. Det var alltså bara att vända tillbaka. Men det var sent på kvällen och när en bybo erbjöd
oss logi tackade vi ja. Kvällen och morgonen hos denna familj i bergsbyn v1d vägs ände var en riktig höjdpunkt. Vi blev rikligt försedda med traditionell rumänsk mat och f1ck en liten inblick hur det dagliga livet kunde te sig i en rumänsk by.

Bulgarien är det land som varit behagligast att cykla i. Hyfsat väder, trevliga människor och lätt att hitta bra tältplatser. En bonus var när vi av en tyken tulltjänsteman fick reda på att Sverige skulle spela en VM-kvalmatch mot Bulgarien senare samma kväll. Vi satt och smygmyste på en restaurang i Ruse. Senare i Bulgarien träffade vi på två personer som
hade bott i Karlstad respektive Karlskoga.

Något som regelbundet ställer till problem är alla dessa hundar. En gång hade vi 8 ilskna hundar som sprang i bredd efter oss varav en var riktigt enveten. Alla rumänska gårdsvarar verkar ha ett hål i stängslet som kan användas när främmande cyklister passerar.

Första dagen i Turkiet fick vi avbryta cyklingen pga storm. Under hela vägen fram till Istanbul har en kall nordostvind dragit med sig snöbyar från Svarta havet. Dagen innan Istanbul blev vi stoppade av militärer vid ett övningsfält. Efter att vi pratat med dem i en timme fick vi lov att passera om vi gjorde det på under femton minuter. Tur att det var medvind för precis när vi passerat vaktposten på andra sidan började bomberna falla igen.

Hälsningar Mats och Magnus