Artiklar > Bergslagsleden Etapp 3

Bergslagsleden Etapp 3

Av: Håkan Friberg

Här samlar jag alla mina texter om Bergslagsleden med omnejd.

 

Stjernfors herrgård

Vid Rällsälvens utflöde ur Ljusnaren skapade malmtillgångar i kombination med vattenkraften ett centrum för bergsbruk i trakten. I motsats till de flesta andra bruksorter i Nya Kopparbergs bergslag, satsade man här på järnmalmen. Redan 1676 fick man privilegium för en järnsmedja vid Stjärnfors, som sedan utvecklades till ett stort bruk för förädling av järnet från traktens hyttor, med bland annat ett bessemerverk. Här fanns även ett träsliperi som producerade pappersmassa.

År 1905 lades verksamheten ner, men fallhöjden utnyttjas fortfarande av ett kraftverk. Från Ljusnaren har byggts en kanal som går förbi herrgården. 

Idag är det främst miljön runt bruksherrgården som erinrar om den tidigare verksamheten. Huvudbyggnaden från mitten av 1700-talet fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1897.

På bottenvåningen i den gamla ladugården finns ett litet bilmuseum. Här finns bland annat en högerstyrd T-ford (1912), en BSA (1936), en Rolls Royce (1936) samt några äldre motorcyklar. I hantverksstugan finns en sten- och mineralsamling. Missa inte heller pryl-museet. Sädesmagasinet är dels inrett som en gammal lanthandel och i en annan del ryms ett tele-museum.

 

Vägen mot Löa

Ett par hundra meter norr om Stjernforsstugan (caféet) går en väg in mot Löa. Om man följer den passerar man en bäck efter cirka 300 meter. Tjugo meter öster om bäck-vägkorsningen leder en stig norrut. Efter cirka 100 meter längs stigen kommer man fram till en trefaldighetskälla (vid bäcken). 

 Trefaldighet är första söndagen efter pingst. Då samlades lokalbefolkningen där för att dricka sig friska. Längs stigen passerar man dessutom en mäktig tall.

Fortsätter man ytterligare 140 meter österut längs vägen mot Löa kommer man fram till en gammal fångstgrop på vägens norra sida. 

Vägbanken är hög och gropen ligger sex meter in. Den är två meter djup och fem meter i diameter.

Ytterligare en fångstgrop finns efter vägen mot Stubberö (vägen norr om källan). Den ligger 10 m från norra vägkanten – mitt emot en M-skylt – 175 m öster om väg-bäck-korsningen. Gropen är en och en halv meter djup med en diameter på fem meter.

 

Caféområdet

Leden börjar vid en P-plats helt nära sjön Ljusnaren. På andra sidan vägen finns ett område som tidigare hörde till campingplatsen. Inhägnat fanns här en del stugor till uthyrning, ett café samt ett rastskydd med altantak som jag utnyttjat när jag passerat på cykel.

Det är inrett med fasta bord och bänkar. Vid samma tillfälle köpte jag något i caféet och förvånades då över servitrisen. Jag kände igen henne som en av Hans Scheikes kvinnor.

Senast jag besökte platsen var där ingen verksamhet, men ryktet säger att det ska öppnas igen.

Från caféområdet leder en stig över vattnet och bort till herrgården.

 

Badplatsen

Leden drar sig ner mot sjön och passerar först den plats där det tidigare fanns ett mycket inbjudande vindskydd med altantak (se ovan) och sedan över den bro som är byggd över kanalen.

 

Tre hundra meter senare har man badplatsen med tillhörande vindskydd  till höger. Även om inte vindskyddet är det mest inbjudande så är platsen fantastisk. Det är stort – cirka 3x4 meter men är vidöppet utan takskägg. Utanför finns en eldstad med fast galler och med sittplatser runt om. Här finns dock ingen ved och inget dass.

 

Upp till Fågelfallet

Den första kilometern har leden samma dragning som ”Ljusnaren runt” (blåvit markering). Cirka 150 meter efter vindskyddet vid badplatsen passerar man ännu ett vindskydd till höger. Intill finns ett litet lustigt ”badhus” och jag får en känsla av att vindskyddet – som är inrett med bord och bänkar – står på en privat tomt.

Omedelbart efter detta viker Bergslagsleden av från Ljusnaren runt och följer en liten kraftledning snett upp mot riksvägen som passeras.

Nu klättrar leden så sakteliga upp över ett mindre hygge för att sedan slingra sig upp genom ”riktig” skog. Efter att ha passerat en kolbotten gör leden en tydlig högersväng och tar vandraren över en del spångad våtmark.

Strax innan torpet Fågelfallet leds vandraren ut på en liten fin skogsväg som följs söderut. Fram till hit har hela vandringen klättrat. Nu ser jag fram emot svag utförslutning på en mycket vacker, gammal färdväg.

 Fågelfallet

 

Stuttjärn

Strax innan torpet Stuttjärn möts vandraren av ett märkligt hinder. 

Uppenbarligen vill inte ägarna av Stuttjärnen ha besök av vandrare. Leden lämnar vägen och gör en liten sväng runt torpet – vilket är synd.

Torpet ligger högst uppe på en moränsluttning och en del av gårdens byggnader är mycket gamla och av kulturhistoriskt intresse. Gårdens läge är typiskt för den nykolonisering som skedde i ödemarken i Bergslagen under 1600-talet. Den genomfördes av inflyttade finska nybyggare. Odlingens höga läge innebar mindre risk för frostskador.

Idag är sluttningen upp mot Stuttjärn en välvuxen ungskog, men när Bergslagsleden drogs här i början av 1980-talet var här ett kalhygge.

 

Stora Myggsjön

Från Stuttjärn går leden på kanten av gårdens slåtteräng. Precis i slutet av ängen gör leden en tvär sväng till höger och sedan vidare genom ett snårigt hygge. Trots snårigheten är stigen tydlig. Stundtals bildas tunnlar genom snåren. 

Färdvägen blir allt vackrare, speciellt när den lämnar hygget och löper in i en murrig, grön granskog och tidvis omgärdas den av stenmurar.

 

Strax efter bron vid Suttjärnen (ovan) passerar leden en nygjord väg som inte finns med på mina kartor.

Ett par hundra meter senare fängslas jag av en gammal koja med uthus. Uthusen är låsta och kojan är igenspikad. På bortsidan av platsen finns en stenhög med en gammal skylt som inte längre går att läsa.

Sedan jag lämnat kojan bakom mig svänger jag till vänster och vandrar cirka 700 meter längs den väg som går på Stora Myggsjöns södra sida. Där kommer man fram till en rastplats som ligger vid en liten fin badplats. 

Uppe på höjden strax intill finns ett mycket fint vindskydd. 

Storleken är cirka 3x4 meter. Det är inrett med tre fasta bänkar varav en är bred nog att sova på. Det finns också gott om sovplstser på golvet. Utanför vindskyddet finns en mycket enkel och liten eldstad. Stor eldstad finns nere vid badplatsen. Här saknas toa, redskap eller färdig ved, men det finns gott om ved i skogen.   

                                            

 

Myggsjötorp

Nu följer en tuff stigning på dryga 500 meter. Väl uppe belönas man med en liten rastplats och vacker utsikt över omgivningarna och mot Rifallshöjden. 

Ett par hundra meter senare kommer man ut på en grusväg där leden svänger till höger. Det är bara tillfälligt. Hundra meter senare ska vi svänga vänster… men, här blir vi kvar en lite stund. Precis innan avtaget har någon gjort i ordning en liten källa – Ungdomens källa – och en sådan går ju inte bara att gå förbi. 

Leden löper över ett hygge och efter 400 meter kommer vi ut på en skogsväg. Här måste vi stanna och leta. Detta är nämligen platsen för Myggsjötorp.

Av Myggsjötorp ska man idag kunna se spår efter källaren, samt den välbevarade stenruinen efter ladugården. Bostadshuset grund schaktades bort när man anlade vändplanen. Här lär också finnas ett äppelträd. Inget av detta lyckades jag hitta på min vandring.

Den siste brukaren av Myggsjötorp var Oskar Skålberg med familj (1882—1955). Familjen flyttade från torpet 1933 och strax därefter revs husen och flyttades till Östra Salbofall, som ligger längs riksvägen 3 km väster om Stjärnfors. Fastigheten planterades istället med skog.

På höjdsträckningen strax söder om Myggsjötorp följer leden en gammal forväg fram till torpet. Den syns fortfarande mycket tydligt.

 

Stenen på stenen

Leden följer nu grusvägen västerut dryga kilometern och sedan viker den av söderut/västerut på det som tidigare var en fin, gammal stig genom trolsk granskog. Nu är stigen delvis sönderkörd och leder sedan ut över ett risigt kalhygge. Efter ett par hundra meter längs denna stig passerar vandraren ett ovanligt flyttblock som kallas ”stenen på stenen”. 

Stigen fortsätter stundtals genom mindre skogsområden och stundtals precis på gränsen till hyggen, så att man har hygge till vänster och skog till höger.

 Söder om Rifallshöjden passerar leden flera gamla igenvuxna odlingsmarker och ett par små tegar, som fortfarande hålls öppna med vallodling.

När man går över hyggena är det lätt att förstå hur det såg ut när de öppna markerna en gång dominerade bygden. Skogen som nu är nertagen planterades på 1950-talet, då landsbygdens avfolkning tog fart och folket i bygden lämnade sina odlade marker för arbete i fabriker och gruvor nere i Kopparberg och Bångbro. Cirka 70 år gammal har nu denna skog sågats ner.

 

Vintermossen

Leden sänker sig nu ner mot våtmarkerna i Vintermossen och passerar på en spång över en bäck. Därefter stiger det rejält. 500 meter efter bäckpassagen kan den uppmärksamme vandraren hitta en kojruin precis norr om stigen. 

Stigen fortsätter att klättra och utsikten bakåt lockar fram kameran. 

När klättringen är avklarad följer leden grusvägar i den norra utkanten av den gamla finnbyn med samma namn som mossen – Vintermossen.

Byn har samma läge i naturen som Stuttjärn och den har samma ursprung. Här har emellertid bebyggelsen utvecklats till en ganska stor by där flera gårdar fortfarande är i drift.

Vintermossen har sina rötter i 1600-talet. Det var då de första nybyggarna kom hit från Finland för att bruka jorden. De lockades hit med löften om flera års skattefrihet i utbyte mot att de koloniserade vildmarken. Finnarna ägnade sig åt så kallat svedjebruk, vilket innebär att de brände av skogspartier, där de sedan kunde odla råg och betor i den näringsrika askan. Finnbyarna ligger oftast högt eftersom det höga läget innebar en minskad risk för frostskador på grödorna.

Gör gärna en avstickare genom byn. Idag har de flesta gårdarna förvandlats till sommarstugor, med endast ett par åretrunt-boende som håller landskapet öppet.

 

 Salboknös med omnejd

På något ställe längs leden i närheten av Vintermossen så ser man detta lockande berg i fjärran.

Det är Salboknös. Detta naturreservat ligger inom räckhåll, men är ändå avigt placerat rent geografiskt. Det finns inga stigar eller vägar som leder fram till målet utan att göra stora omvägar. Här krävs orientering.

Från Vintermossen följer man grusvägen norrut tills man har Märrtjärnen på öster sida. Nästan mitt på sjöns västra sida anar man ett dike som är grävt från sjön och vidare västerut. 

På andra sidan vägen - framför medvandraren - anar man början på detta dike.

Diket löper först cirka 70 meter i västlig riktning och sedan cirka 140 meter åt sydväst. Det mynnar ut i Dammkärren. Denna handgrävda vattenränna har lett vatten till Dammkärren för vidare transport via Salbobäcken och har utgjort en del av kraftförsörjningen till Salbohyttan som låg precis där bäcken mynnar i Salbosjön.

Ungefär där rännan upphör fortsätter vandraren västerut och sedan norrut och följer branten på höger sida ända upp till den mycket mäktiga talusbranten.

Begreppet talusbrant förknippas främst med fjällkedjan. Det är en brant bergvägg med stor ansamling av sten vid foten. Det har lösgjorts från bergsbranten genom frostsprängning. 

Sedan man beundrat rasbranten nerifrån söker sig vandraren 200 meter västerut och fångas då upp av leden som klättrar upp på toppen av berget. Vandringen är väl värd mödan. Bland annat passerar man två tydliga kolbottnar (varav en med tydlig kojruin). 

Stigen klättrar här en hel del och man kan därför beskåda den ena kolbottnen lite "från ovan", vilket gör att man hela formen väldigt tydligt. 

För den intresserade finns det i närheten två stycken fångstgropar att beskåda. För att hitta den ena följer man vägen norrut från Märrtjärnen. 500 meter norr om sjön hittar man gropen alldeles intill vägens västra sida. 

Den andra är mycket vackrare  men också betydligt svårare att hitta. Den ligger strax söder om reservatet på andra sidan ett hygge. Här finns inga stigar att följa. Det är nog bara att knappa in gps-koordinaterna (se slutet).

 

Mackarsberg

Efter att ha rundat Vintermossen går Bergslagsleden upp på Mackarsberg, som är en av Ljusnarsbergs mest klassiska utsiktspunkter. Om man inte gillar att klättra i höga torn så kan man passa på att vända sig om ett par gånger på vägen upp mot högsta höjden. Man har stundtals fantastiska utsikter ner mot Salbosjön och Ljusnaren. 

Mackarsberg ligger på 375 meters höjd och har ett utsiktstorn som erbjuder vidunderlig utsikt åt alla väderstreck. Fyra kilometer norrut syns Salbosjön, och bortanför den sjön Ljusnaren. Enligt uppgift ska man kunna se ända bort till Silverknuten (380 m högt), som ligger tio kilometer norr om Hällefors och till Gillersklack (408 m högt), som ligger sjutton kilometer bort.

I öster syns Vintermossen och i sydsydost den lilla Acktjärnen och Dammsjön, som ligger fyra kilometer bort. I väster syns Kindlahöjdens utsiktstorn, som ligger två kilometer bort.

Nedanför tornet finns ett bord med fasta bänkar. 

Efter utsikten går leden nedåt och passerar de vackra björkhagarna kring Norra Bergtorp, och den intressanta husgrund som finns på gården. 


Rasbackstjärn

Nu lämnar leden bebyggelsen och närmar sig vildmarken i Kindla. Med cirka 500 meter kvar till vindskyddet vid Rasbacktjärn passerar man denna informationskylt:

Visst är det väl lite egendomligt att man inte bifogat en karta vilket område det gäller?

Strax innan vindskyddet finns en kort återvändsled som leder fram till ruinerna av en liten kvarn.

En sådan kvarn – skvaltkvarn – drevs i allmänhet med underfallshjul, vilket innebar att det inte behövde byggas någon damm, utan endast några stenar som smalnade av forsen. Denna typ av kvarnar fanns i varje by. På sina håll fanns det också gårdar med egen kvarn. Detta för att slippa transporterna. 

Vid Rasbackstjärn, som ligger 13 km söder om Stjärnfors, finns etappens rastplats med vindskydd, eldstad och torrdass. Det är ett klassiskt vindskydd - 2,5 x 4 m och aningen glest timrat – med järn-eldstad som har bänkar runt. Här finns också en enkel brygga. I vedboden finns yxa, såg, sågbock och kratta.

Vindskyddet är mycket trevligt beläget invid den vackra sjö som är djup redan vid stranden.

 

Kindla

Efter rastplatsen kommer Bergslagsleden fram till naturreservatet Kindla, som är ett av de största sammanhängande och väglösa vildmarksområdena i Örebro län.  Bergslagsleden passerar i utkanten av reservatet under ett par kilometer, men för den som känner sig manad finns även ett stort antal leder inne i reservatet.

I Kindla har alla de fyra stora rovdjuren iakttagits, såväl björn och varg som lo och järv. Här trivs den tretåiga hackspetten i gammelskogen, liksom skogsfågel som tjäder, orre och järpe. Här lär dessutom finnas relativt gott om ståtliga älgtjurar.

Kindlahöjden är med sina 425 meter över havet, en av Örebro läns högsta punkter. Endast långt i nordväst, på gränsen till Värmland, finns ett par toppar som är högre. Från Kindlahöjden får du en känsla av hur riktig gammelskog ska se ut.

Att vandra hela Bergslagsleden utan att vika av för några dagar i Kindla är som att vandra Kungsleden och strunta i avstickaren till Skierfe: Man missar det bästa! Jag har beskrivit Kindla ganska noga i denna artikel. Vill man uppleva HELA Kindla så ska man – som jag beskriver i den länkade artikeln – ta sig in i Kindla från väster. Jag tänker här endast berätta om de alternativa olika övernattningsplatser som erbjuds i Kindla. GPS-posotioner hittas i slutet av artikeln:

  • Kindlahöjdens vindskydd är tämligen slitet. Här finns eldstad med fast galler. Senast jag var här fanns ved och såg samt vatten i en regntunna. Torrdass. Intill finns ett elva meter högt utsiktstorn med magnifik utsikt.
  • Vid Klosstjärn finns två möjligheter till övernattning. Vindskyddet har måtten 3 x 4 m. Här finns ett stort altantak med trägolv under. I närheten finns två grillplatser med lösa grillgaller. Här finns ved, yxa och såg. Enda nackdelen är att det inte går att elda under altantaket. En bit bort finns ett torrdass. Detta är Kindlas vackraste vindskydd. Storskog och trollsk sjö.
  • Den andra övernattningmöjligheten är en välskött kolarkoja med två sovplatser och eldstad inne. Utanför kojan finns en eldstad med bänkar runt. Vedförråd finns 50 meter bort. 
  • Vid Röbergstjärn finns en mysig liten eldpallkoja med 3 sovplatser. Eldstäder finns både inne och ute. Inne i stugan finns fotogenlykta, en ljuskrona i järn samt grythängare över eldstaden. Utanför finns ved och sågbock samt ett vedförråd som ligger 100 meter bort. Dessutom vedförråd 100 m bort. Här finns torrdass samt en brygga i sjön.
  • Vid Kindlamossen i väster finns också två möjliga övernattningsplatser. Dels finns ett vindskydd - 2 x 2 m. Det är otätt och allmänt i dåligt skick men charmigt. Framför vindskyddet finns en liten eldstad med löst galler. 
  • Alldeles bakom vindskyddet finns en liten hölada. Den har ett ojämnt golv, men annars går det bra att övernatta där. 

Intill dessa finns en tämligen ny vedbod och en likaledes nytt torrdass, så kanske är en upprustning på gång.

 

Röberget och Kroktjärns-Ulla

Femhundra meter efter vindskyddet vid Rasbäcktjärn svänger leden söderut på en liten skogsväg. Leden går här parallellt med gränsen till Kindla. Efter cirka 600 meter passerar leden en mycket tydlig kolbotten med kojruin intill. 

Stigen ringlar sig ner i en ganska trång dalgång. Då och då skymtar det mäktiga Röberget till höger. Enligt gamla sägner hölls förr danser på toppen under midsommarafton och ända in till soluppgången.

Röberget och Kroksjön är mycket starkt förknippade med Kroktjärns-Ulla. Helmer Linderholm berättar om denna märkliga kvinna i boken När Bergsman var kung på sidorna 111-114. (kursivt=ordagrant övrigt omskrivet)

Nerom det branta Röberget (…) låg en gång Kroktjärns-Ullas torpställe (…) högt mellan Kroktjärn och myren. (…) hon var den mest ryktbara trollkärringen på långa håll. I branten ner från Röberget finns alltjämt den grotta där Ulla brukade söka skydd med sina getter om hon blev överraskad av åskväder. Här bodde den väldiga lindormen som helst höll sig för sig själv, men lydigt kom fram när Ulla visslade. Sedan han hade blivit bjuden på getmjölk gav han sig ut i tjärnen och jagade in fisk i de nät Ulla hade lagt ut. Fångsten blev så stor att det blev mycket över för att torka, salta och sälja vidare.

Den människan kunde mer otygskonster än någon annan på långa håll. Hon rådde att ställa ond trolldom över dem som hade gjort henne emot. (…) Hon sades rå att hugga kniven i vägg när getterna var i sin, och mjölka ur skaftet tills den trollmjölkade kon stöp av överansträngning. Hon sades leda hemskfesterna nere i Luciferskyrkan var julnatt. Hon var den som samlade alla bygdens trollkärringar till Blåkullafärd om skärtorsdagskväll från Trollhällsknippan västan om Hjulsjö, där Bergslagens alla häxor samlades innan hela skaran drog bort under skyarna till Storfulingens hem.

Det hände emellanåt att hon också gjorde goda handlingar. Känd är berättelsen om den stackars gruvkarlen som hade ”lagt sig ikulla” med bergafrun för att hon skulle visa honom var den rikaste malmådern i Stripa fanns. Bergafrun fick aldrig nog så gruvkarlen fick ränna till gruvan nästan varje natt. Detta tog förstås på krafterna. Till slut vände sig karlens hustru till Kroktjärns-Ulla och bad om hjälp. Hon lovade att hjälpa till och tillverkade en trollsoppa.

- Nästa gång som karlen din blir kallad, så följ honom, och håll fast honom vid gruvgapet så att han inte kan komma ner till henne. Om hon då kommer upp efter honom, så slänger du flaskan rätt i henne och lyckas du är karn din fri. Men har får aldrig sedan gå ner i en gruva, för då kan hon få honom i makt för gott.

Och så – någon natt senare – var det dags. Precis när han skulle kasta sig ner i gruvan fick hustrun tag på honom och kämpade emot. Trots att gruvkarlen vred sig och slet i byxgren som inte mer hade rum för vad som fanns därinom. (…) Då, långsamt var det som det ljusnade till nere i avgrundens svarthet (…) Ja, där kom styggelsen svävande (…) så att den vida kjorteln flaggade kring de nakna benen.

Nu återfick mannen sina krafter och tänkte kasta sig mot avgrunden, men i samma ögonblick kastade hustrun flaskan som träffade sitt mål och i ett hav av grön rök och gröna lågor började bergafrun att sänka sig ner i mörkret.

Mannen blev sedan – nästan – som vanlig igen. Han vågade inte arbeta i gruvan utan började i stället att bygga och bränna kolmilor.

Året gick, men en dag kom han inte tillbaka från skogsarbetet. Ett spöregn hade överraskat honom och en arbetskamrat såg honom ta skydd inne i ett dagbrott. Där försvann han i mörkret. Kvar fanns bara hans matpåse, hatt och vantar. Inte ens Kroktjärns-Ulla lyckades dra honom ut bergafruns grepp.

(Hela originaltexten är betydligt mer ekivok än denna version.)

 Där leden smyger förbi Kroktjärns östra sida finns en liten avstickare ner till en liten eldstad vid stranden. Platsen lockar till rast.

 

Slöjdarkullen och Kardusen

Hela denna etapp är mycket kuperad. Det känns i lårmusklerna när man närmar sig etappmålet. Det gör att man kanske inte orkar ge sig ut på torpruin-jakt i risig och helt obanad terräng. Men – om andan faller på – kan det vara intressant att leta upp resterna av torpet Slöjdarkullen som man hittar på de norra sluttningarna av berget med samma namn. Skogens pärlor beskriver platsen så här:

”Timmerstuga 10x5 m. Jordkällare och mindre timmerhus. Ladugårdsrest 50 m S. I skogen spår av åkermark och odlingsrösen.”

En knapp kilometer innan etappmålet passerar vandaren ytterligare en torpruin. Den har det egendomliga namnet Kardusen. Här finns en husgrund med otydlig rest av spismur, en jordkällare av gråsten och slaggtegel samt grund till ekonomibyggnad. Dessutom finns här flera röjningsrösen och gamla odlingsytor. Kardusen hette ursprungligen Westra Nybergstorp.

Ordet kardus kommer från franskans ”cartouche” och härstammar från karduspapper, som är ett enklare och grovt omslagspapper som började brukas redan på 1600-talet. Papperspaketen, så kallade karduser, var alltid fyrkantiga och användes tidigare bland annat för att förpacka krut och hagel.

Fantasin går ju igång när det gäller ett sådant namn. Kan möjligen någon av torpinnehavarna ha varit ovanligt "eldfängda"?

 

Nyberget

I Nyberget finns ett vandrarhem med två rum och totalt 8 bäddar. Det har köksdel, toalett och dusch. www.nybergsbyn.se. Här finns två vindskydd:

Det södra vindskyddet ligger vid bad- och festplatsen i Nyberget. Det har måtten 2,5 x 2,5 meter och har en eldstad med bänkar runt. Här finns dock varken ved eller redskap. Här finns dock bord med fasta bänkar. Torrdass finn strax innan etappens slut – innan man kommer fram till badplatsen. Vattenkran finns i själva byn Nyberget. Detta vindskydd sköts inte av Bergslagsleden.

På norra sidan av Dammsjön – på andra sidan bron – finns ett vindskydd byggt 2012. Det har måtten 2,5x3meter. Skyddet saknar takskägg och är därmed tämligen öppet. Här finns en eldstad av gjutjärn med tre sittbänkar runt. Här finns långved och såg. På andra sidan en skogsväg (100 m) finns ett hygge där man bör hitta ved. Torrdass finns femtio meter bakom vindskyddet, nära vägen.

Detta vindskydd tillhör Bergslagsleden. Det är placerat på en skogsklädd udde i Dammsjön och är omgärdat av granskog blandat med stora, maffiga tallar. Bra badmöjligheter.

 

Gäddtjärnen och Vägsten

Med utgångspunkt i Nyberget kan den intresserade göra två intressanta utflykter. Den ena - till Storgruvan och Hällabomossens naturreservat finns beskriven i min artikel om etapp 4. Den andra kommer här:

Om man utgår från det norra vindskyddet och fortsätter skogsvägen åt nordväst så löper vägen precis intill sjön cirka 600 meter. Precis där vägen börjar lämna sjön ska man leta sig ner mot sjön och istället följa den gamla kärrvägen som gått mellan Nyberget och torpen norr om byn. Efter mindre än 100 meter längs dena gamla väg står en upprest sten – en så kallad vägsten – rest vid en översyn av kärrvägen år 1896. Under årtalet står initialerna på dem som deltog vid översynen: AL, KP, EK, V(B)? 

Vi fortsätter vägen västerut norr om Dammsjön och vidare förbi Gäddtjärn. Norr om vägen ligger nu naturreservatet. Det ligger i kuperad terräng vid Hoas berg och Gäddtjärn. Skogen här avverkades under slutet av 1800-talet. Därefter höggs enstaka träd medan många träd lämnades kvar. Därför finns här granar och tallar som är äldre än 200 år. Den sydvästra delen av reservatet har tidigare brukats som trädbevuxen ängsmark, där man skördat hö till kreaturen. På sina håll har träden rikligt med långa hänglavar. De långsamväxande lavarna trivs i gamla skogar.

I den östra branten av reservatet finns många grova aspar. Här trivs mängder med insekter, svampar, mossor och lavar. Många av dessa arter är kräsna och trivs bara i äldre aspmiljöer. I takt med att de riktigt grova asparna blivit allt färre har många av dessa arter fått det svårt att överleva. På flera av asparna i reservatet hittar man lunglav, en av våra största och mest imponerande bladlavar. Den sällsynta laven kan hittas i äldre skogar med asp och sälg. Ännu en art som är beroende av asp är den sällsynta stor aspticka. Asptickans mycel (nätverk av trådar som växer in i trädet) ger trädet kärnröta så att stammen med tiden blir ihålig.

Skogens många ihåliga träd är idealiska boträd för hackspettar och andra hålbyggande djur. Här finns bland annat den tretåiga hackspetten. Om man inte får syn på själva fågeln kan man ändå hitta spår efter den i form av ringade tall- eller granstammar. I sin jakt på trädens sav hackar den nämligen små hål som löper som ringar runt stammen, ofta i täta rader under varandra.

Här följer de platser längs leden som jag beskrivit (samt GPS-koordinater) i den ordning man stöter på dem från norr till söder:

Stjärnfors herrgård                                  N59° 49.923' E15° 00.293'

Stjärnfors Trefaldighetskälla                 N59° 50.152' E15° 00.372'

Stjärnfors Fångstgrop A                          N59° 50.170' E15° 00.482'

Stjärnfors Fångstgrop B                          N59° 50.054' E15° 00.585'

Stjärnfors Café V-skydd                          N59° 49.980' E15° 00.032'

Stjärnfors Café                                         N59° 49.999' E14° 59.997'               

Stjärnfors bro                                           N59° 49.955' E14° 59.874'

Stjärnfors badplats V-skydd                   N59° 49.922' E14° 59.705'

Kolbotten Fågelfallet                               N59° 49.138' E14° 59.458'

Fågelfallet                                                 N59° 48.893' E14° 59.152'

Stuttjärn                                                    N59° 48.657' E14° 59.201'

Stuttjärnstorp kolbotten                        N59° 48.348' E14° 59.250'

Stora Myggsjön Koja                               N59° 48.032' E14° 58.769'

Stora Myggsjön badplats                       N59° 47.718' E14° 59.373'

Stora Myggsjön V-skydd                         N59° 47.727' E14° 59.326'

Stora Myggsjön rastplats                       N59° 47.591' E14° 59.055'

Ungdomens källa                                     N59° 47.573' E14° 58.834'

Stenen på stenen                                     N59° 47.123' E14° 57.813'

Vintermossen kojrun                              N59° 46.975' E14° 56.807'

Vintermossen                                           N59° 46.706' E14° 56.445'

Salboknös dike                                         N59° 48.043' E14° 56.667'

Salboknös talusbrant                              N59° 48.207' E14° 56.281'

Salboknös Kolbotten A                            N59° 48.269' E14° 56.038'

Salboknös Kolbotten B + kojruin           N59° 48.309' E14° 56.066'

Salboknös Fångstgrop A öster               N59° 48.487' E14° 56.628'

Salboknös Fångstgrop B söder              N59° 47.715' E14° 55.972'

Mackarsberg                                            N59° 46.692' E14° 55.474'

Norra Bergtorp husgrund                      N59° 46.556' E14° 55.471'

Rasbacken Biotopskydd                         N59° 46.154' E14° 55.055'

Rasbackstjärn Skvaltkvarn                     N59° 45.946' E14° 54.847'

Rasbacktjärn V-skydd                             N59° 46.038' E14° 54.656'

Kindlahöjden V-skydd                             N59° 45.792' E14° 53.981'

Klosstjärn V-skydd                                   N59° 44.818' E14° 54.173'

Klosstjärn kolarkoja                                 N59° 44.796' E14° 54.121'

Röbergstjärnskojan                                 N59° 44.137' E14° 54.604'

Kindlamossen V-skydd                           N59° 44.832' E14° 52.906'

Kindlamosseladan                                   N59° 44.832' E14° 52.922'

Röberget kolbotten + kojruin                N59° 45.431' E14° 54.650'

Kroktjärnen rastplats                              N59° 44.462' E14° 56.148'

Slöjdarkullen torpruin                             N59° 44.410' E14° 57.577'

Kardusen torpruin                                   N59° 44.581' E14° 58.492'

Nyberget V-skydd södra                         N59° 44.855' E14° 58.969'

Nyberget V-skydd norra                         N59° 44.985' E14° 58.885'

Nyberget Vägsten                                    N59° 45.112' E14° 58.393'

Gäddtjärns naturreservat                      N59° 45.639' E14° 56.924'

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2022-02-08 17:49   OBD
Tack för ännu ett stycke läsupplevelse.
Fantastiskt kul och intressant läsning.
Man vill ju bara iväg och se själv, men.....
Vandra på kartan är ju också kul.
 
Svar 2022-02-09 10:57   Håkan Friberg
Tack Bertil! Jag beundrar din ihärdighet när det gäller att kommentera texter här på Utsidan - till och med så här "smala" texter som denna om Bergslagsleden.
Jag är verkligen glad att du tar dig tid. Det betyder en hel del.
Med tanke på innehållet i din kommentar: Tänk vad många vandringar det är som stannat vid kartvandring! Men så måste det förstås vara.
/Håkan
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in


Glömt namn/lösenord? Logga in med Facebook

Tips!