Jag stiger upp före 7 den 2:a Januari 2014,  det är mörkt nån plusgrad och lätt duggregn, inte speciellt inspirerande men har  ju redan bestämt mig så jag åker iväg mot Gyllbergen för en vandringstur eftersom snön lyser med sin frånvaro. Efter en bit på vägen så får jag se i billjuset tre rådjur korsa vägen. När jag svänger in på de sista 5 kilometrarna upp till Gyllbergen så blir vägbanan helt plötsligt ljus. Wow, det har kommit lite nysnö då kan jag kanske få se några färska spår iallafall. 

Gyllbergen som är ett naturreservat med vandringsleder, skidleder, vindskydd, övernattningsstugor har också i området både björn, lo, järv och varg.

Jag startar vid gyllfäbodarna och tar vandringsleden mot Dragberget.

Bara efter ca 1 kilometer så kommer jag till ett vindskydd med grillplats.

Håller man sig till vandringsleden så är det bra ordnat med spångar på sådana här ställen.

Jag passerar ett ytterligar vindskydd och strax bredvid så hittar jag den här skylten med lite information om de platser jag snart ska komma till.

Har kommit fram till jättebordet men nån jätte syns inte till...

Man ser inte så mycket av Fjortasjömossen i diset och dimman men här är den iallafall.

Här är själva Fjortasjön eller det lilla som är kvar av den.

Har kommit till Saras sjö där alltså eligt sägnen en ung gravid fäbokulla vid namn Sara ska ha dränkt sig. Jag vandrar vidare mot Dragsjön.

Det här ska föreställa Dragsjön nu ser man inte mycket av den i dimman men här vid norra änden av sjön är det bra ordnat med vindskydd och grillplatser.

Fortsätter utefter den västra sidan av sjön och kommer till Jans koja som enligt en skylt i kojan är uppbyggd 1992. Här är väldigt imponerande bra ordnat med övernattningsplatser i kojan, grillplats, dass och vedbod med ett flertal vedsäckar i.

Här vid den södra änden av sjön ligger Dragbersstugorna med övernattningsmöjligheter flera vindskydd och grillplatser, allt vad en vandrare kan önska. Jag går in i stugan och tar mig en välbehövlig rast, kikar i gästboken och ser att på nyårsafton har ett par tagit sig hit och som dom skriver bara njutit av tystnaden. Jag går vidare mot dragbergsgatan.

Här börjar Dragbergsgatan som är en förkastningsspricka i berget som är ca. 400 meter lång och 10 meter djup.

Jag har här tagit mig en bit in i Dragbergsgatan, det finns en del snö här så det blir lite pulsigt att ta sig fram.

Lite djupare in i Dragbergsgatan, snön och stenblocken gör det lite svårforcerat men jag klättrar och pulsar vidare.

Isformationer som hänger utefter den lodräta bergsväggen.

Det råder en nästan trolsk stämning här i slutet av Dragbergsgatan.

Har kommit ut från Dragbergsgatan till en stor myr, jag går vidare efter leden och plötsligt hör jag vingslag från en fågel som har blivit uppskrämd av mig.Jag ser bara en liten skymt av den stora fågeln som flyger in i skogen, tänk om det var en rovfågel av nåt slag! Jag återkommer senare i berättelsen till den här fågeln...

Efter att vandrat ytterligare en bit på leden som nu går mot Prästbodarna så får jag se spår dock ej färska men jag tror och hoppas att det spår av varg. Spåren följer vandringsleden ca. 1 kilometer innan dom försvinner in i skogen.

Passerar ytterligare en mosse med spångar, annars hade nog jag inte tagit mig över här. Man kan fritt fantisera om vad som kan dölja sig där borta i dimman...

Strax innan jag når fram till Prästbodarna så finns där en källa som kan vara till hjälp för törstiga vandrare.

Väl framme i Prästbodarna. Här finns också övernattningsmöjligheter, vindskydd, grillplatser och en hel del fäbodar som står kvar.

Här är bara en av de byggnader som finn bevarade i Prästbodarna.

En lite närmare titt på dasset som nog har sett sina bästa dagar.

Jag vandrar vidare från Prästbodarna tillbaka mot Dragsjön men för att turen inte ska bli för lång så försöker jag följa skidleden istället. Skidleden går mestadels på mossar så jag får kämpa mig igenom obanad terräng i skogen bredvid leden eftersom det är för blött på mossen.

Har kommit en bit in i skogen jäms med skidleden och här råder inget tvivel om att en älg har gjort spår ifrån sig. Ser även en del gamla vargspår på samma ställe. Jag vandrar vidare ömsom efter skidleden där det går och ömsom i skogen bredvid. 

Oj, Oj, Oj, här går det tungt för Johansson. Den ynka tjälen i mossen håller inte, jag sjunker ner vartannat steg, benen är trötta och de vattenfyllda kängorna känns som bly!

Jag har nu iallafall krånglat mig upp och tillbaks till den mosse som jag tidigare skrämde upp den där fågeln.

Dom här spåren fanns inte när jag passerade här för nån timme sedan. Förmodligen gjorda av den fågel som jag skrämde till skogs. Jag är ingen expert på spår av fåglar men efter lite googlande så står det nog ganska klart att det inte var någon rovfågel utan vad jag kan se så kommer nog spåren av en tjäder. Det var samma spår överallt i närheten. Den som är lite säkrare på de här spåren får gärna höra av sig.

Tog skidleden ner tillbaka till Dragsjön, uj vad blött det var, men man kan ju inte bli mer än blöt har nån vis person sagt. Så här ser Dragsjön ut när inte dimman ligger alltför tät. Nu är det 4 kilometer tillbaka till parkeringen där jag ställde min bil i morse. Jag bestämmer mig för att ta "the easy way back". Jag följer skidleden 1 kilometer till vändplanen på den väg som tar mig de 3 sista kilometrarna tillbaka till gyllfäbodarna.

Jaha, här är snön. Det är tillräckligt mycket för att till och med åka skidor på om det nu bara gäller en sträcka på 75 meter!

Bara 10 meter kvar till parkeringen så dyker de här spåren upp. Äntligen färska spår av nånting, men vad är det här spår av för nåt då? Spårstämplarna är kanske lite större än en enkrona. Har också googlat på de här spåren och det jag kan få fram är att det kan vara ekorre eller nåt mårddjur. Kan nån se vad det är så skriv gärna och hör av er.

Tillbaka vid parkeringen. Som synes har det varit nån enstaka besökare här under tiden för min vandring. Det är så att det nästan börjar att skymma så jag har utnyttjat hela den ljusa tiden på dagen för min vandring. Årstiden är väl inte den gynnsammaste för en sån här vandring och bilderna blir som dom blir i dimman och diset. Gyllbergen är inget man betar av på endast en vandring så därför är rubriken " Gyllbergen första delen" Det får allt bli några vandringar till för att visa vad Gyllbergen har att erbjuda.

Forsättning följer.......