Vi parkerade på vägen väster om Kallsjön där den är som högst. Skottade upp en parkeringsficka så vi inte skulle hindra trafiken på vägen.

Terrängen i skogen är bitvis småbrant, men vi tog oss upp till kalfjällsmyrarna på högre höjd via mindre myrar och skog. 

När vi kom upp på kalfjällsmyrarna slogs jag av hur otroligt vackert det var. Sol, massa snö på träden, upplegor och vindstilla. Skidföret var också perfekt. Det fanns inget att klaga på.

Lunchpaus med utsikt över Sundsvalen, Skäckerfjällen och andra fjäll västerut.

Vi skidade på fjällryggen för Överängsvalen. Den består av mindre kullar och dalar med lite träd på här och var. Otroligt fint med alla snöklädda små träd och högre fjäll i fjärran.

Återkommande under dagen var att vi behövde ta oss förbi några långsträckta branter. Snön var fluffig och mjuk så det gick bra.

När vi kommit ner från Överängsvalen siktade vi på det lilla grannfjället Velivalen. Vi var ett tag på väg att skida upp igen på Överängsvalen, men mobilkartan visade oss rätt väg.

Ett häftigt ljusfenomen. Se bilden ovan och under. Undrar hur den kan uppstå.

Vi skidade ner från Velivalen och tog en fikapaus i solen som var på väg neråt.

Sedan hade vi ungefär två timmars dagsljus kvar. Vi såg ut en bra rutt och skidade iväg.

Vi behövde komma upp till några höglänta myrar för att nå en bäck vi ville följa.

Vi skidade väster om Drygsundsvalen. Det fjället får vi återbesöka en annan gång.

När vi passerade Drygsyndsvalens nordvästra utlöpade hade vi bara nerförsbacke ner till bilen. Och magnifik utsikt över Kallsjön och Skäckerfjällen.

Vi följde Sågbäcken i några km, men vek av den när vi hade ca en km kvar till bilen. 

Sista biten ner till bilen åkte vi i slag ner för den bitvis branta skogen. Under granarna fanns det ibland rätt isiga snöfält. Men det gick bra.

Tjoho! En så fin tur!