Jag, dottern och Magnus gav oss ut på en snögrottetur lördag till söndag.
Båda barnen hade utifrån flera valbara alternativ på friluftsaktivitet enhäldigt röstat fram att det var snögrotta som gällde denna helg. Tyvärr skadade sonen knäet dagen innan, så han kunde inte följa med. Min urstarke kompis Magnus hängde med.
När jag vintern 2007 jobbade som guide på Storulvån höll jag en vinterfjällkurs där vi grävde snökantsgrotta vid Tjallingån. Jag mindes stora snödrivor, så det var dit vi skulle bege oss.
Denna mars 2026 är dock allt annat än normal (lite snö, minst en månad för tidig vår, regn och massor med plusgrader) så risken fanns att vi inte skulle finna så mycket snödrivor. Av den anledningen hade jag med ett stort tält som vi kunde sova i om det skulle behövas.
21 mars
Vi körde till till Storulvån. Packade pulkan och en ryggsäck och gav oss iväg.
Ån Handölan behövde vi korsa. Vi turades om att ta oss över. Det gick bra.
Skidleden vi skulle följa längs Handölan går på en väg. Så ganska rakt men också lite uppför och nerför.
Vi mötte ett gäng belgare som vi småpratade med. De blev inspirerade av att Siri skidade så bra. Och så tog de en bild på oss alla tre.
När ån Tjallingån kom skidade vi upp längs den. Det fanns några öppna partier som vi undvek, men inte så djupt vatten.
Strax efter en bro över ån kom vi till drivorna. Först var jag osäker på om vi redan var framme. Jag hade för mig att det var längre upp längs ån som drivorna borde vara, men vi hade kommit rätt.
Vi började gräva. Jag och Magnus turades om att gräva längst in. Den andre fick se till att få bort snön. Siri hade kul med att åka kana och hjälpte till ibland.
Det var ganska hårt snö, men vi tog oss framåt. Drivan var väldigt djup. Vi kom aldrig i kontakt med annat än snö trots att vi nog grävde in 4-5 meter.
Trots alla plusgrader och regn så var snön torr och kompakt.
Efter lite mer än 3 timmars grävande var vi rätt trötta på att gräva och då var vi också klara. Lite finputsning sedan var det dags att flytta in.
Jag skidade några km längs Tjallingån innan det blev mörkt för att se om det fanns andra drivor som kanske var ännu bättre, till nästa gång. Men jag hittade ingen driva som var bättre än den vi grävt i.
Mat lagade vi utanför grottan så att vi inte skulle få så mycket fukt av vattenkokningen in i grottan. Och att äta ute är det vi brukar göra på våra vintertältturer. Mysigt och gott om plats. Om vädret tillåter.
Längst in hade vi grävt ut en nisch där vi satte ett gravljus. Det lyste upp fint när vi lade oss.
Vi sov gott. Det är ju så tyst och skönt att sova i snö.
22 mars
På morgonen kunde jag ligga och kika ut genom dörren. Blåste lite mer och jag såg snöflingor falla. Mysigt att ligga helt tryggt och skönt innen i snögrottan och titta ut.
Det slutade snöa och vår matplats låg i lä så det blev frukost även där. Vi packade ihop och lite vemodigt lämnade vi får fina snögrotta. Hoppas någon annan använder den efter oss.
Vi skidade iväg. Planen var att ta sig till stugan i Spåime, som ligger på vinterleden mellan Storulvån och Sylarna, för att sedan skida tillbaka mot Storulvån.
Så vi skidade över Handölan och sedan upp genom bristande snö längs med renstängsel, för att försöka komma förbi det.
Siri var inte så sugen på att skida uppför denna dag, så hon fick draghjälp av Magnus uppför mot Spåime.
När vi kom upp till kalfjället blev det bra skidföre.
Det blåste en del söderifrån och Siri frös, men vi övertygade henne att om hon aktivt skidar så blir hon varmare. Och lite mer kläder fick hon också.
När vi såg stugan i Spåime fick Siri skida för egen maskin. Hon och Magnus skidade iväg. Jag kom lite efter med pulkan på släp.
I Spåime blåste det mycket och det fanns många andra där som sökte lä. Vi fick sittplats efter ett tag. Gott med lunch. Och så kul att få dela erfarenheter med andra skidåkare.
Efter lunch var det dags för medvindsåkning längs vinterleden. Siri och Magnus for iväg med full fart. Jag hängde på en bit efter.
När vi passerat ryggen på Lillulvåfjället var det nästan bara nerförsbacke till Storulvåns fjällstation.
Ner till fjällstationen kom vi snabbare än beräknat. Vi kikade in i butiken en sväng innan vi körde hemåt. Siri fick ett tygmärke för fjällstationen till sin samling.
Nöjda var vi efter denna lite annorlunda tur. Kul med snögrotta! Det vill göra igen.
