Här lägger jag bilder och dokumentation från några turer jag gjort.

Glad skåning som bor i Östersund.

Har tidigare bott i Uppsala, Lund, Malung och lite utomlands. Jobbar med naturvägledning. Utbildad naturguide på flera sätt och är aktiv som sådan ibland också.

Bilder, filmre och text från min turer lägger jag i blogg eller på https://www.facebook.com/per.sonnvik/photos_albums

Användarnamn: personnvik

Intressen: Alpinism, Fågelskådning, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Jakt, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Mountainbike, Bär & svamp, Orientering, Paddling, Foto, Ridning, Löpning, Segling, Utförsåkning, Resor, Familjen, natur, miljö, dans och släktforskning.

Mer på profilsidan


2024:
April, Maj

2019:
Maj

2018:
April

2016:
April, Maj

2015:
April, December

2014:
September

Skidtur från Kvikkjokk till Saltoluokta påsken 2024

21 mars till 1 april skidade jag och Kristofer Björkman genom Sarek, från Kvikkjokk till Saltoluokta. Vi satsade på att ha basläger vid ett par ställen och göra fina dagsturer därifrån. Det blev en väldigt trevlig och lyckad tur.

Jag har sedan 2008 gjort en längre skidtur minst en vecka över påsken. Det har varit med olika vänner men en litet gäng brukar ha varit med de flesta gångerna. Denna gång blev det för första gången med endast en turkamrat. Kristofer Björkman och jag gjorde turen i år. Vi försökte in i det sista få med ytterligare vänner men av olika anledningar gick inte det. Resultatet blev dock en väldigt fin tur där vi blandade turåkning i dalarna med dagar för toppturer. På två platser sov vi tre nätter och på de övriga en natt. 

Här nedan finns bilder och filmklipp från turen.

Bilderna och filmerna där jag är med har Kristofer tagit/filmat. Ägare till de bilderna är Naturkartan och Kristofer Björkman.

Här nedan är en översiktbild över hela turen, med gula markeringar för tältplatserna. För varje dag finns längre ner i texten en lite kartbild som visar hur vi skidade och  var vi tältade.

Här följer en beskrivning av varje dag på turen.

21 mars

Efter nästan en heldag i Jokkmokk, i väntan på bussen till Kvikkjokk, började vi skida från Kvikkjokks kyrka strax efter kl 18. Vi hade som mål att skida några få km till ett ställe strax utanför Kvikkjokk där vi kunde tälta på en myr. 

Snön utanför vinterleden var mycket lös och djup och en genväg till en myr vi spanat in var för brant. Mörket började falla så vi tog ett snabbt beslut om att tälta på ett skoterspår vid sidan om en led för att få fast snöytan att tälta på. 

Det var runt noll grader på kvällen och natten.

22 mars

Det var lätt snöfall hela dagen från och vi kunde inte se de höga fjällen längre bort. Det var ett par minusgrader och blötsnö nere vid Kvikkjokk. Planen var att komma in i Pårtemassivet, vilket vi nästan lyckades med. Vi skidade på vinterleden, vilken var packad av skotrar. 

Vi sjön Stour-Dáhtá hade vi spanat in oss på en uppgång genom skogen norrut. Turligt nog fanns färska skid- och pulkaspår där så vi följde dem och kom så småningom i fatt en belgisk-fransk grupp. När vi lämnade dem så skidade vi först igenom ett småkuperat landskap som var lite utmanade att ta sig fram i med pulka och djup snö. I bland skidade vi på skoterspår. Efter sjön Gállakjávrre tyckte vi det var dags att slå läger.

Vi använde spåren från en större belgisk-fransk grupp, som vi så småningom kom ikapp och pratade lite med. 

23 mars

Denna dag flyttade vi lägret till ett bättre utgångsläge för dagsturer i Pårte-massivet, samtidigt som vi fick en halvdagstur in i en av dalarna. 

Det var djup snö att spåra i så det var bitvis jobbigt att dra pulkorna till tältplatsen. 

Sikten kom och gick denna dag, med en del moln på topparna.

24 mars

Denna dag avsatte vi till att göra en dagstur på turskidor. Vi var nyfikna på de trånga dalarnas pass i massivet och hur utsikten var från dem. Skulle vi kunna se ner till Sarvesvágge? Pudersnö var det överallt, även i passen. Vädet var fint även om det ibland var moln på topparna.

Vi började med att skida in till passet i Lullihavágge. Där åt vi lunch och kikade över Sarvesvágge till bl a Kanalberget, där jag var upp på påsktur 2008. Sedan skidade vi in i Gaskasvágge, som såg mycket fin ut att skida ner i med fin snö och ett långt åk, men istället för att åka utför norrut tog vi oss upp en rygg i dalen och skidade mot passet 1404. Därifrån kom vi ner i dalen Jiegnavágge, som vi var i dagen innan. Denna gång hade vi betydligt bättre sikt. 

Vi avslutade dagen med att glida tillbaka till lägret i våra tidigare spår i lätt nerförsbacke.

25 mars

Denna dag hade vi siktat in oss på Bårddetjåhkkå. Väderprognosen såg bra ut så vi satsade mot toppen. Vi gick på randonnéskidor för att kunna njuta av utförsåkningen i pudersnön. Uppför fjället följde vi rekommendationerna från boken Sarek vinterguide. Uppe på toppen fanns det vindpackad snö men även pudersnö. Moln drog in när vi kom upp på toppen men vi fick ändå väldigt fin utsikt. Efter toppen åkte vi ner till observatoriet och kikade runt bland mätinstrument och byggnader.

Efter en lunch med fantastiskt utsikt åkte vi ner mot glaciären och gav oss sedan tillbaka mot lägret. På tillbakavägen skidade vi upp på en rygg för att få lite mer utförsåkning och samtidigt sol. 

Tillbaka vid lägret mötte en finsk studentgrupp som slog läger ett par hundra meter från oss.

Ett härligt åk i vindstilla och pudersnö från fjället Bårddetjåhkkå (2007 möh) i Sarek ner mot Axel Hambergs observatorium. 

Vid observatoriet på Pårtetjåkkå. Axel Hamberg lät bygga det för mer än hundra år sedan. Det finns mycket intressant att veta om det. Se här http://www.axelhamberg.se/default.aspx?pageid=214. 

Efter lunch med fantastisk utsikt åkte vi ner från ryggen av Pårte/Bårdde. 

När åkte tillbaka från fjället såg vi att en järv hade gått i våra skidspår under dagen. Spännande och kul!

Minus 25 grader på kvällen. 

Ett finskt studentgäng kom och slog upp en stor kåta ett par hundra meter från vårt tält. Under de två kommande dagarna pratade vi återkommande med dem då vi skidade ungefär samma väg de under de dagarna.

26 mars

Denna dag flyttade vi lägret till Rovdjurstorget för att kunna göra fina dagsturer därifrån. Jättefint väder hade vi denna dag. Vyerna över Rapadalen var fantastiska.

Skårkistugan, som Axel Hamberg lät bygga för mer än 100 år sedan. http://www.axelhamberg.se/default.aspx?pageid=214  
I Rapdalen var det fullt med dalripor som satt i björkarna. Det är de vita fläckorna i träden.

Det blev en kall kväll med runt minus 30 grader.

27 mars

Sikten var inte den bästa denna dag på grund av snöfall, men svag vind. Vi skidade in i Sarvesvagge längs befintliga skid- och skoterspår. När vi kom så högt att träden (och därmed sikt-referenserna tog slut), lunchade vi och åkte sedan tillbaka. Vi mötte den finska studentgruppen än en gång, vilken hade följt våra spår.

På vägen tillbaka till tältet kikade vi förbi förvaltarnas stuga, vilken vi hade hört talas om. 

Strax innan vår tältplats mötte vi ett svenskt par som vi visade till det bästa skidspåret i dalen. I bakgrunden syns fjället Låddebákte, vilket vi var uppe på dagen efter.

Vi fick strax därefter besök av två tyskar på snöskor som hade följt våra spår till vårt tält. Vi bjöd in dem på fika men de tackade nej. De sa att nästa tur skulle bli med skidor istället för snöskor. Kvällen innan hade de sett ett jättefint norrsken. Kristofer och jag, som försökte hålla oss vakna till kl 20 på kvällarna, hade inte sett norrskenet. 

Eftermiddagen spenderades sedan i tältet med bok och podd. 

När vi skulle laga middag gick Kristofers nya köp sönder. Det var packningen i pumpen som gick sönder. Trots seriösa försök på att laga det lyckades vi inte. Det kändes då väldigt bra att vi hade med oss två kök på turen.

28 mars

Detta blev en dag med många höjdmeter och fina utförsåk. Vi började med att åka upp för en gles björkskog, som vi under dagen skulle kalla Japan-åket, pga den glesa skogen och djupa pudersnön. Väl uppe i dalen Snávvavágge var först tanken att vi skulle skida rakt österut upp på Soabbetjåhkkå, men sikten blev snart obefintlig och vi såg inte om det var tillräckligt med snö högre upp på denna västsida (vilka vi märkt brukade ha mindre snö). Vi åkte då neråt och siktade istället in oss på en smal dalgång, som vi skidade uppför på och sedan vidare upp på toppen 1583 på Soabbetjåhkkå. Därifrån hade vi jättefin utsikt norrut mot Ähpar-massivet och Bastavágge. Vi åkte ner i fin snö och den smala dalgången erbjöd fin snö. Efter lunch nere vid sjön Snávvájávrre skidade vi upp på Låddebákte och fick en jättefin åkning ner igen. Japanåket gjorde vi två gånger, då det var så bra. Totalt blev det 2068 höjdmeters stigning denna dag, vilket kändes i mina ben.

Upp genom den skog som skulle kalla för Japan-åket.
Utsikt över Rapadalen.

När vi kommit ner i dalen blev det lunchpaus medan vi övervägde vilken väg vi skulle ta upp på Låddebakte.

Det blev två sköna åk på Japan-åket, alltså ner i den glesa björskogen mot Rapadalen.

29 mars

Detta var en dag då vi flyttade lägret så att vi skulle ha möjlighet att dels nå Saltoluokta på en dag (i fall vårt kvarvarande fungerande kök skulle ge upp) eller kunna göra en dagstur runt Ähpar-massivet via Bastvágge.

Sikten kom och gick under dagen och det blåste mindre än vad vi hade väntat oss.

Strax efter vi börjat skida denna dag mötte vi en svensk man som skidade i området ensam. Vi hade medvind medan han hade motvind. Det blev en kortare pratstund vid Rapaälven.

Från norra Rapadalen och resten av dagen mötte vi annat skidföre än vad vi haft tidigare denna tur. Det var inte lika djup snö och den var mer vindpackad med en hårdare yta. Bitvis var det också isigt underlag.

På Rapaälven.
Rapaälven i dalens norra del var bitvis öppen.

På väg upp från Rapadalen till Pielaslätten. Fjället Låddebákte i bakgrunden, vilket vi var upp på dagen innan.
På väg upp från Rapadalen till Pielaslätten.
På Pielaslätten. Det snygga fjället Bierikbákte.
Det snygga fjället Bierikbákte och västra mynningen på Bastavagge till höger om det.
Vuojnestjåhkkå till vänster.
Den maffiga stenklumpen Bierikvárásj. 

Efter vi passerat Bierikvárásj blev det ganska magert med snö och vi valde att skida på den breda istäckta jåkken, för att få bra glid. 

Det blåste lite mer än vad vi haft de andra dagarna. Vi satte upp tältet bland några stenåsar i hyfsat lä. Det var inte mycket vind, men det är ändå skönt när det inte fladdrar så mycket i tältduken när man ska sova.

30 mars

Vädret denna dag medgav inte mycket sikt, så vi tyckte inte det var värt att lägga en dag på att skida runt Ähpar-massivet genom Bastavágge. Vi använde istället dagen till att skida till Saltoluokta, för att sedan använda de två återstående dagarna till att skida norr om Kebnats och Saltoluokta.

Detta var vår blåsigaste tältnatt på turen, men ändå inte så blåsigt då vi hade ovanligt lite vind på turen. Ähpar-massivet i bakgrunden.
Precis utanför nationalparksgränsen finns denna sten, som tydligen kallas "Den vita stenen". Hit beställer folk tydligen skjuts med skoter eller helikopter.
Svårtydda skyltar, men förmodligen har det stått Sareks nationalpark och att det är skoterförbud. Blåsigt kan det tydligen vara här också, vilket man kan tyda utifrån skyltens lutning.
Från sjön Guordesluoppal följde vi nationalparksgränsen mer eller mindre några km. Här är det ett svårforcerat och svårnavigerat moränlandskap. Det är många åsar och mycket sten att ta sig förbi.
Navigering med mobiltelefon kan ibland underlätta här.

Efter ett tag kom vi ur stenområdet och det började luta utför mot sjön Bietsávrre. 

Vi mötte ett gäng med fyra tyskar (på skidor denna gång) och ett svenskt par. Det blev lunch strax innan sjön.

Vi mötte en finsk man med en kanotformad pulka. Han såg väldigt stark ut och hans pulka såg väldigt tung ut. Han tittade intresserat på min emtlander-pulka och undrade om jag var nöjd med den. Det är jag :-)

Att skida över den långsmala sjön tog oss 1:45 och vi hade inte mycket sikt, men vi följde strandkanten och tidigare spår. När vi kom över sjön tog vi bilder på is och snö som fastnat på oss.

Vi fick en ovanligt lätt nerfart till Saltoluokta i den mjuka nysnön. Nerfarten längs leden till Saltoluokta är oftast annars svår med pulka, då man åker på skumpiga skoterspår i skogen i ganska brant terräng. Men nu gick det väldigt lätt att åka ner.

Turplanering för nästkommande dagar.

Vi satte upp tältet nära Saltoluokta fjällstation. 

31 mars

Denna dag ville vi skida i skogen och på fjället norr om vägen till Ritsem, dvs i Stora Sjöfallets nationalpark. Vi började dagen med att flytta lägret till skogen nära busshållplatsen i Kebnats. Sedan gjorde vi skidtur i skogen och på fjället Juobmotjåhkkå.

Frukost i tältet.

Leden över älven packades eller pistades när vi skidade över. Vi undrade lite över anledningen till den arbetsinsatsen.

Vi skidade över älven längs leden, upp förbi busshållplatsen i Kebnats och sedan in i Stora Sjöfallets nationalpark. Ett par hundra meter in från vägen sätte vi upp tältet. Sedan skidade vi norrut mot fjället Juobmotjåhkkå. 

I skogen såg vi flera stora älgar.

Vi hittade ett område med flera tallar där älgarna verkar tycka om att skrapa sina horn. Barken var avnött och det var gott om älgspår.

Det finns gott om äldre tallar, vilka imponerar och inspirerar.
Lunch vid de gamla träden.
När vi kommit upp på plattån vid kalfjället imponerades vi av en djup ravin.

1 april

Sista skiddagen och vi hade en busstid att passa i Kebnats kl 15:50. Vi ville utnyttja våra tidigare skidspår och försöka ta oss upp på Juobmotjåhkkå. För att vara lite effektiva packade vi ihop tältet och pulkorna så vi var redo för bussen när vi kom tillbaka från dagens skidtur.

Vi skidade iväg i våra tidigare skidspår mot fjället Juobmotjåhkkå. När vi kom upp på kalfjället var sikten dålig och vi bestämde oss för att börja med ett utförsåk ner i björkskogen och bland de fina gamla tallarna. Sedan blev det lunch sittandes på en fallen tall. Upp igen och denna gång till sjön Lágojávrásj. Vi såg toppen, men det var kall vind och rätt blåsigt. Och tiden hade blivit knapp för att hinna upp på toppen inom vår tidsplan. Vi valde att åka ner istället och få ännu ett fint puderåk genom björkskogen. 

Sedan skidade vi tillbaka mot lägret och gav oss upp på det lilla fjället Darvasvárásj. Fin gammal tallskog. Vi såg älgar och lavskrikor. Sista biten upp på toppen var brant och nog hela veckans svåraste topp att komma upp på. Blåsigt på toppen och brant ner från det. Fin åkning bland tallarna neråt, men lite väl flackt på slutet.

Vi skidade till busshållplatsen med pulkorna. Där fick vi information från en anställd på STF-Saltoluokta om att bussen nog skulle bli 2 timmar sen, då originalbussen hade kört i diket i Ritsem och en ersättningsbuss var på väg. Vi skulle dock hinna med vårt tåg. Vi erbjöds hänga med skotern till fjällstationen och invänta buss-tiden därifrån. Vi tackade ja till det och fick en skön avslutning på turen framför brasan på Saltoluokta. Sedan skoterskjuts tillbaka till busshållplatsen i Kebnats och buss till Gällivare, varifrån vi tog tåg hemåt. 

Härligt puderåk ner mot och i björskogen.
Toppen av fjället syns, men det var kallt i vinden och det blåste en del. Så vi vände neråt.

Våra skidspår ner från Juobmotjåhkkå.

På toppen av det lilla fjället Darvasvárásj.
Kristofer åker ner från Darvasvárásj.
I den fina tallskogen på Darvasvárásj. I skogen såg vi flera älgar och lavskrikor.
På Saltoluokta fjällstation. Familjevecka där så det var fullt med lekande barn och resultat av snögrävningar.
Tragiskt nog är det mycket buskörning med snöskoter i Stora Sjöfallets nationalpark. Vi hölls vakna på natten av skoteråkande ungdomar som åkte jättesnabbt med skotern på myren nära vårt tält i mörket. Här har skotrarna åkt i nationalparken. På kartan framgår att det är nationalpark, men det finns ingen information om det vid gränsen här. Som vi förstår nationalparksreglerna är det förbud mot snöskoteråkning där.
På tågstationen i Gällivare. Perfekt med snö på perrongen så att pulkorna lätt kan dras fram.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2024-04-15 22:04   Anders_sthlm
Amen’ det här var ju toppen att läsa. Jag hade börjat misströsta här om att folk inte skildrar sina äventyr, men så fel jag hade! Det här var ju läsning med råge och igenkänningsfaktor, om än några decennier sent.
Stort tack för läsning!
 
2024-04-16 09:04   OBD
Vilken trevlig läsning med många fina bilder och videoklipp! Jag har aldrig varit i fjällen vintertid. Usel skidåkare. Men det här var riktigt härligt att följa. Vinter- och sommarfjäll är ju som två skilda världar. Var och en med sin egen tjusning.
Tack så mycket!
 
2024-04-16 16:08   thureb
Trevlig skildring av en maffig tur, Grattis!

Verkar som ni hade dubbla skid och pjäxutrustningar vilket nog är funkis men hade varit kul att se lite telisar i utförsbackarna också. Kan du kommentera skidutrustningsvalen?

Vad var det för pumppackning som havererade? Just tryckbränsleköken är en känslig detalj på såna här turer vet jag från egen erfarenhet. Att gardera med åtminstone dubbel uppsättning av brännare och pumpflaskor är nog att föredra.
 
Svar 2024-04-23 05:31   personnvik
Hej! Telemarksskidor hade vi inte då vi inte är lika bra på att åka det.
Att ha med utförsskidor kändes som ett bra koncept för att få ut mer av toppturerna men det väger ju en del med sådan utrustning. Till nästa år ska jag ha lättare randonnéskidor. Jag gärna emot tips på sådana.
Packningen på köket som gick sönder var på ett Primus Omnifuel. Jag vet inte om det är utrett än med Primus.
 
2024-04-18 10:29  
Härlig läsning, tur och vilken skidåkning! Har gjort en liknande tripp genom Sarek ”long time ago” med vanliga turskidor(Telemark)och” once in lifetime” beträffande skidåkningen👌
 

Läs mer i bloggen

Kanadensarpaddling med tält på Svartsjöarna

Det gick 23 dagar mellan att jag skejtade med skidor på sjön och att det var varmt badvatten i den. Det blev en fin solopadddling med tältning på Svartsjöarna 24 och 25 maj. Mycket fågel och en del fina insekter. Och några sköna bad. Området är en pärla nära Östersund.

När familjen gav sig hemåt fortsatte jag i min kanot med att paddla på de spegelblanka vattenytorna för att njuta av fågelsång och vackra vyer. 

S:t Olavsleden

Denna pilgrimsled har länge lockat mig och nu har jag börjat springa på den. Det känns som en lagom utmaning att lite då och då springa delar av den och samtidigt får jag uppleva ett varierande natur- och kulturlandskap. Praktiskt nog ligger det fler järnvägsstationer längs leden vilket underlättar logistiken.

Morgonskejt på Svartsjöarna

Det blev en fin morgon 1 maj på skejtskidor på Svartsjöarna utanför Östersund. Isen kändes stabil men ibland var det en utmaning att komma ut på den. Vi såg flera tranpar och det var mycket fågelsång. Helt vindstilla. Det kändes som sista skejtturen i Östersunds närområde för säsongen då det inte var mycket snö kvar på isytorna. Det låg ganska mycket snö kvar på myrarna men den blev snabbt för mjuk och var dessutom nästan överallt uppkörd av skotrar.


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.