Naturdagbok för år 2025. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

3.3.

Igår kom våren till Åland med de första sånglärkorna och tofsviporna. Idag sitter jag här på lastbryggan på Lökholmen bredvid en lång spricka i isen, som nog också den vittnar om vårens framfart. Ser att isen i sprickan är en fyrtio centimeter tjock. En motorsåg vrålar i skogen, talgoxarna filar på sin vårmelodi. Fyrgradigt, mulet och nästan vindstilla. Jag spanar ut över fjärden med kikaren. Spridda trutar. För över hundra år sedan var Lökholmen en plats som sjöd av liv. Det fanns såg och båtbyggeri, båtar lastades och lossades här. Det fanns tillochmed en handel. Inne i Bonäsviken fanns Bonäs fiskeläger. Spåren finns kvar idag i form av sjöbodarna och bryggan, men aktiviteten har stillnat av. Nu sjunger en grönfink bakom mig i strandsnåren. På isen långt borta vid Dånöstranden sitter en havsörn, ivrigt uppvaktad av en kråka, som gillar att retas med örnen. Till slut får den nog och ger sig av med stora vingslag. En flock kråkor och kajor skränar en femhundra meter österut. Jag såg att de hade sällskap av en ormvråk när jag gick hit. En avlägsen korp stämmer in i kråksången, och tillsammans med skatorna så har vi nästan hela kråkfamiljen engagerad. En spillkråka ropar, knappt hörbart, att det är dags för mig att bege mig hemåt. Jag tar den på orden och ger mig iväg.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2024-03-03 18:19   OBD
Tack för dina blogginlägg.
Väldigt trevliga naturbeskrivningar.
 
Svar 2024-03-17 08:45   jättensinger
Tack. Jag brukar försöka vara närvarande och notera allt jag ser och hör.
 

Läs mer i bloggen

Byträsk, Geta, Åland

26.10.

Tackar vintertiden för en timme längre sömn. Möts av en smått bedrövlig syn när jag kommer ned till Byträsk. Markägaren har varit här med sin skogsmaskin och röjt ordentligt i strandskogen, och lagt upp allt i en stor rishög alldeles vid nedfarten till träsket.  Det mesta av det som omgav min rastplats är nedhugget, bara närmast stranden är en skyddszon sparad. Det ser ut som ett koncentrationsläger en grådaskig senhöstdag. Minns att den forne finske miljöradikalen Pentti Linkola kände varje stort angrepp mot skogen som ett angrepp mot honom personligen. Han led innerligt av skogsavverkningar.  

Byträsk, Geta, Åland

17.10.

Jag kommer till träsket vid lunchtid. På åkrarna västerom ett fyrtiotal sångsvanar och kanske det dubbla kanadagäss. En grågås såg jag också i flocken. Två kråkor jagade en sparvhök. Vid Byträsk är det lugnt. Vassen helt brunfärgad; får se om den lyckas stå upp året ut. De sista lärkorna hörs flytta över träsket. Jag sitter som en kung här på flotten. Har höstlov och tar dagen som den kommer. En korp hörs i öster. Solen bryter fram bakom molnen, och värmer fortfarande skönt. Hackspett, kråka och blåmes hörs. Flyttande ängspiplärka. Dunkavledun svävar omkring i luften och lägger sig på den blanka vattenytan. En nötskrika skränar långtbortifrån. Den har säkert planterat nötterna som den hade i krävan. Två rödhakar börjar knäppa bakom mig. Undrar vad de pratar om.

Byträsk, Geta, Åland

12.10.

Det blåser hårt från nordväst, men här nere vid träsket är jag i skydd för vinden. Sångsvanarna ropar från åkrarna i väster. Jag såg något som kunde vara sångsvansfamiljen som häckade i träsket, stå lite för sig själva, tre ungfåglar och två föräldrar, som om de inte riktigt hörde till. Femtiotalet kanadagäss var också ute och flög i motvinden. Bonden är mitt upp i höstplöjningen och det lockar till sig måsfåglar. En gammal havsörn svävar nu över skogskanten vid andra stranden. Ett par korpar flyger förbi den, men låter den vara. En gräsand kväker i vassen bredvid mig, så att jag hoppar till. Vädret är nyckfullt. Det kommer en kort regnskur. Flotten rör sig i stormen och det blåser ned allöv på mig. Blåmesar i vassen. En trastflock och en knipflock drar förbi. En fiskmås kommer nära på en flygtur.  Havsörnen fortsätter kretsa över träsket. Den gillar att vara ute i hårt väder. När jag gick hem såg jag en varfågel sitta och spana i en björktopp vid traktorvägen ned till träsket.  Det är inte varje år man ser den. 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips