Klockan är lite över midnatt och jag är här för att lyssna på nattsångare. Näktergalar hörs från åtminstone tre håll, orrspel i nordväst och ett antal nattsångare i vassarna. Närmast mig längs nordvästra vassen sjunger en rörsångare sävligt. Rördrommen tutar ihärdigt på avstånd från väster. Så kommer en uggla plötsligt glidande på tysta vingar norrifrån längs stranden. Den tycks ta sikte på mig där jag sitter på flotten, nästan så att vi får ögonkontakt. Bara fem meter ifrån så viker den av uppåt, över mitt huvud, in i skogen. Av storleken att döma var det en pärluggla. Kattugglor finns inte på Åland, och hökugglan är dagaktiv. Det är min första pärluggleobservation någonsin! När mörkret sänker sig börjar någon till näktergal sjunga. Det är svårt att urskilja andra nattsångare på avstånd. Men en rörligt sjungande sävsångare har vi nog längst norrut. Skönt myggfritt och vindstilla är det. Något starkt lysande, som kunde vara ett flygplan, blinkar till i norr, men slocknar igen. Märkligt! Jag är nöjd och ger mig av. En nattskärra fångar nattfjärilar under nymånen uppe vid vägen där jag ställt cykeln. Före jag såg den hörde jag den spinna. Och i söder "crexar" kornknarren vid den gamla oxelrönnen, som den hädangångne prosten Runar Gottberg sade var hans. Vilken natt! Bella Notte! Trots att Inter förlorade champions league-finalen.

Det är en dröm som går i uppfyllelse att ha en vecka semester i maj. Under den bästa fågeltiden. Nu är det verklighet. Ett par ormvråkar kretsade över infarten till Holms väg. Törnsångare längs diket och tolv tranor tillsammans på åkrarna. Man undrar varför de inte häckar. Kanske är de ungtranor som inte hittat någon partner. Här vid Byträsk sjunger trastsångare i norra vassen. Den låter lite som en stenkross. Vassångarnas hårdrockare. Också ärtsångare, koltrast, näktergal, bofink, gransångare, sävsparv, sånglärka, trädgårdssångare och svarthätta sjunger här. En strandskata flyger över. Det blåser kyligt från söder. Jag spanar efter lommarna och upptäcker dem för omväxlings skull i träskets norra ända. Jag ser deras silhuetter i motljuset. En tredje lom flyger iväg österut, bort över skogen. Kanske den hör till ett annat träsk och är ute på fisketur. Rördrommen ropar nu långt från söder. Det låter som om den är vid grannträsket Meddalen. Nu ropar lommarna. Det är inte Pripps Blå-reklamropet, utan ett långt utdraget klagande läte. En skata tjattrar bakom mig. Den vill också ha något att säga till om i fågelsången.

Det här är tiden på året då flyttande ljungpipare samlas i flockar på åkrarna. Räknade till tolv individer i Vestergeta på väg hit. Hämplingarna är också sin vana trogen på plats vid gränsen till Östergeta. Längs Holms väg sjunger törnsångaren och fem flyttande buskskvättor flyr undan mig när jag går mot träsket. Här nere vid Byträsk möts jag av sjungande näktergalar. Jag sätter mig på bänken i solen mellan två mästersångare. Det blir en häftig stereoupplevelse. De verkar tävla med varandra, och upprepar varandras temata. Ibland låter de misstänkt likt ett flipperspel som fått fnatt. Jag försöker få syn på någon av dem, men trots att de är helt intill, så visar de sig inte. Trädgårdssångaren fyller på med sina pladdrade tonräckor i mitt högra öra. Rördrommen tutar också till med jämna intervaller på tio minuter. Jag går och sätter mig på flotten. Jag räknar till tre sjungande näktergalar här. Någon "nattsångare" hörs från vassen i norr, men det är svårt att urskilja vilken art det är frågan om när de tre tenorerna gal på. Så kommer en gammal havsörn utseglande bara hundra meter från mig och försvinner över träsket, strax följd av en vackert chokladbrun brun kärrhöks-hona. Hon glider iväg norrut över vassarna. Jag har sett brun kärrhök förut här vid träsket, men nu är den alltså här igen. Åh, så jag hoppas att den vill stanna här och häcka!