9.6.
Sommaren har kommit och sommarledigheten. Äntligen en tid då man får försöka bli sig själv. Det har länge varit högsommarvarmt, men den perioden är över. Nu försökte jag komma torr ner till Lökholmen mellan regnskurarna. Står och skriver under ett sjöbodstak. De enda som gillar vädret är mördarsniglarna, som flockas i massor på grusvägen. Gissningsvis runt tio grader och vind från sydväst. Jag härdar ut. Det blir en tillfällig regnpaus och jag sätter mig ute på bryggan. Knipmamman har redan stora ungar och de dyktränar ett par hundra meter bort. Två tärnor är i luven på varandra. De låter som arga kattor och kommer så nära att jag nästan tror de är arga på mig. Tranorna ropar i väster. Sädesärlan sitter på en flytboj. Ännu har jag inte listat ut var den har sitt bo. Vassarna har vuxit frodigt gröna. Hussvalor tätt över vattnet och ett par skäggdoppingar i fjärden. Inga ungar än, eller så är de gömda i ryggfjädrarna. Solen bryter fram svagt. Någon flaggar åländskt på självstyrelsedagen på Dånösidan. Ett par knölsvanar lyser bländande vita mot Långösundsvassen. Min vän tärnan har lugnat ned sig och kommer och sätter sig på en sten vid bron bara tio meter bort. Jag betraktar den i kikaren. Det är en silvertärna, vilket förklarar varför den var så aggressiv nyss. Tur att den inte har boet i närheten. Silvertärnan brukar häcka långt ute till havs. Kanske kommer den bara hit för att fiska. Den sitter längre kvar på samma ställe. Blyg är den inte, men vacker. Små röda fötter, helröd näbb, sammetssvart kalott på huvudet, annars gråvit. En strandskata förkunnar "regn upphör" för denna gång. Jag torkar mig i solen.
