Jag har tagit mig till berget femhundra meter söder om flotten där jag brukar sitta. Här har jag fin utsikt över Byträsk norrut. Det är en kylig och blåsig dag med vindar från norr. Vädret är omväxlande och nyckfullt. Solen glittrar ibland i träsket, längs stränderna växer mycket näckros, och blommorna lyser gult. På motsatta stranden är en eka uppdragen. Jag kan inte se några fåglar i träsket, men en häger spatserar omkring i norra vassen. En klase rönnbär i strandkanten lyser rött och påminner om den annalkande hösten. En and sträcker över träsket. I motljuset kan jag inte säga vilken art det är. En fiskmås och en ringduva flyger förbi. Inte mycket liv här idag.

Kommer hit vid sextiden på kvällen efter en kortare tripp till fastlandet. Det har tydligen regnat och blåst en del på Åland. Många kvistar och vattenpölar överallt. Östergetahämplingarna lyste ikapp med rönnbären på väg hit och en falk skymtades vid avtaget till Holms väg. En stor del av åkrarna är slagna nu och lyser i gulockra. Skyarna hänger regntunga över Byträsk och det blåser från norr. Gräset nere vid träsket är nyklippt. Det svärmar av fjädermyggor här runt flotten. Men tyst är det. Bara ringduvorna försöker hålla sig undan jägaren, vars bil jag såg parkerad här i närheten. Nu small hans första skott! Undras om det är för sporten eller för födan som han jagar. Jaja, var och en blir salig på sin fason. Rödhaken knäpper förstrött och mesarna byngslar omkring i strandsnåren. Vassen skymmer effektivt sikten ut mot träsket.

Jag hälsas välkommen till Byträsk av törnskateparet uppe vid nedfarten. Hannen har mat i munnen, vilket tyder på att det än finns hungriga ungar någonstans, och att sommaren än inte är slut. Det är en varm och skön morgon. Vassen står kämpahög runtom mig, så jag ser bara en liten glimt av vattenytan. Småfisk simmar i strandvattnet bredvid flotten. Ett par tranor flyger sin kos i söder över träsket. En lövsångare "huittar"  för sig själv i lövverket bakom mig. Jag plockar bort en fästing som kryper på min arm. Knirret av svalor hörs över träsket, och senare ser jag en ladusvala flyga förbi. Tärnorna är borta. Nu trumpetar ett par tranor från åkrarna i väster så att det ekar i de omkringliggande bergen. Rödhaken knäpper försynt. Och sjunger inte rörsångaren där i norra vassruggen en sista sommarvisa, innan det är dags för mig att gå. På hemvägen såg jag två huggormar, sommarens första, invid cykelbanan längs vägen.