Naturdagbok för år 2025. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Byträsk, Geta, Åland

13.4.

Det har varit kallt och blåsigt, men nu sitter jag i solen. Vinden har svängt till sydlig och det är varmare i luften. Blåsipporna blommar längs vägen ner till träsket, rödhaken och taltrasten sjunger. Rödvingetrastarna har haft sin massflytt den här veckan. Sångsvanar ropar i södra ändan. Jag ser en svart prick mitt i träsket och riktar min nya kikare (en Steiner Sky Hawk 8x32, som jag fått av en elev) mot den. Jag blir glad när jag ser att det är storlomen som kommit tillbaka igen. Varje hedervärt träsk i Geta ska ha ett lompar, men jag har för mig att arten har minskat, i samband med att träsken blir allt näringsrikare. Åtminstone Byträsk tycks må bra som klarvattensjö. Jag tycker om lomens urtidsfågelprofil när den ligger platt som en ödla mot vattenytan och ibland lyfter det silvergrå huvudet med den massiva spjutnäbben. Nu ligger den där i solen och har all tid i världen. Tranorna trumpetar från olika håll, ett skrakpar ligger och solar sig på en klippa borta vid västra stranden och första skogssnäppan låter höra sitt melodiska läte. Tänk vad lite det behövs för att göra en glad!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2025-04-14 12:17   fowwe
Tack för en vacker och innehållsrik glimt av en vårdag! På de stora öarna i Östersjön kallas ju sjöarna träsk, precis som i norra Sverige. Och i dina träsk simmar tydligen storlommen. Det är en fantastisk fågel, liksom alla lommar. Tranan också. Livet i naturen en vårdag kan verkligen göra en människa glad.
 
2025-04-20 15:23   jättensinger
Jag visste inte att sjöar kallas träsk i norra Sverige. Här i Geta på Åland har vi många sjöar/träsk, och nästan alla heter -träsk i slutled.
 

Läs mer i bloggen

Byträsk, Geta, Åland

30.11.

Julpyntat i alla hus, lilla jul. Getabocken har kommit på plats igen. Är här innan soluppgången. Sångsvansfritt på åkrarna, men jag kan höra dem svagt i söder. Här vid träsket är det plattlugnt. Några plus idag. Kråkor i norr. En korp gör en lov över trädtopparna mot morgonrodnaden, rödhaken knäpper till. Domherrar hörs. Det mulnar på mer och mer. Lär bli regn till tiotiden. En hackspett "kickar" från motsatta stranden. Korpen svarar. Känns som han är kung över den här sista höstdagen. Reser mig upp och ser tre sångsvanar simma i södra ändan av träsket, och ett par i norra också. Verkar vara så att de föredrar vatten framom åkrar senare på året. En koltrast varnar mig att regnet snart kommer. De fina färgerna på himlen i öster har nu suddats ut. En fisk hoppar till i vassen. Det får bli det sista för idag.

Byträsk, Geta, Åland

23.11.

Snön som legat på marken ett par dagar den här veckan har nu regnat bort. Åkrarna ligger igen blottade runt utsiktsstenen där jag sitter med 360 graders panoramautsikt. Koncentrationslägervisan Die Moorsoldaten passar bra in på stämningen: "Fågelsång livar inte upp oss/ Ekarna står kala och krokiga." Jag har den sydliga vinden i ryggen. På väg hit var ett par steglitsar de enda färgklickarna vid Holms väg. Nu kommer ett par korpar, följda av många fler, farande från öster. De flyger över träsket ljudligt kraxande. Kanske det finns något kadaver någonstans i närheten. Två änder drar förbi.  Den tunna nyisen som bildats längs stränderna i träsket hörs krasa i vinden. Man kunde förväxla ljudet med fågelläten. Jag spanar ut över träskets norra del och ser att det mesta längs stranden är is. Nu hörs sångsvanarna ropa i söder. Kajor "kja-ar" på nära håll.  Gulsparvstjatter i luften. Det är en dag när solen helst ligger kvar bakom molnbankarna.

Byträsk, Geta, Åland

16.11.

Mitten av november. Sångsvaneflocken har decimerats betydligt och flyttat till en annan åker norr om vägen. Jag kan höra dem ibland därifrån jag sitter vid träsket. Kallare, någon plus, lugnt och klart väder. Vassen i motljuset ser ut som grafiska figurer i ett japanskt träsnitt. Koltrasten varnar en gång bakom mig. Annars tyst här. Rödhaken knäpper. Och så stiger solen upp över trädtopparna på andra stranden. En domherrehona kommer efter en stund och sätter sig i alarna vid stranden. Den har samma dämpade färger som den omgivande naturen. Siskorna flyger förbi som på beställning. Jag stannar länge på flotten, men det är lite som händer en dag i mitten av november.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips