Sonen gillar det här med friluftsliv. Det har satt sig i själen på honom, liksom på mig. Han har ett tag velat att bara han och jag ska göra en tur. En övernattningstur. Jag vill sova i tält, säger han, jag sover så bra då.

Naturligtvis kan man som mamma och friluftsmänniska inte göra annat än att hörsamma uppmaningen. Men vart skulle vi ta oss? Vi ville hitta ett projekt som var bara vårt. Där det inte fanns historik av familjens andra turer och minnen. Så vi kikade och kom efter en del omvägar plötsligt fram till Silverleden i Hällefors. Hela leden är 65km så det var lite väl mastigt, men en del av den kunde vi tänka oss. (mer om leden kan ni läsa här, och en finfin beskrivning finns av Håkan Friberg här på utsidan också)

En septemberhelg skjutsades vi ut till Hurtigtorpet i Hällefors, med packade väskor och ett riktigt gott och förväntansfullt humör.

Jag använder gärna olika medier för berättandet, och den här gången blev det en film. När jag valt berättarform har jag lite svårt för att berätta på andra sätt också, bilder och ord får liksom stå tillbaka när kameran ställs i videoläge. Så nu blir det film, häng gärna med.

Några andra turer ligger och gror i fingrarna istället. Håll utkik så kommer några skrivna alster så småningom.