Den här tiden på året tycker jag det är svårt att veta vilka skodon och kläder som krävs. När vår trädgård badar i varm vårsol är det inte ovanligt att skogsstigarna i Kilsbergen bjuder på snö. Men idag var det obefogad oro. Gumman tö hade gjort sitt och leden var mestadels torr (eller spångad).
Naturupplevelser till vardags och semester. Med familj vänner och ensam.
Korvgrillning vid vindskydd, en promenad i naturreservaten jag har turen att ha om knuten, närnaturvandringar i Kilsbergen, fjällturer i Sverige och Norge. Naturupplevelserna kommer i många former och jag gillar dem, jag och min familj. Jag söker naturnärhet och upplevelser framför mil och rekord, jag fotar, filmar och skriver gärna, jag längtar för det mesta ut igen och jag gillar väder!
Användarnamn: SejrlaIntressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Bär & svamp, Orientering, Foto
Angsjöleden på gångavstånd
Lyckligt lottad är jag, som har en vandringsled på gångavstånd. Inte bara som ordvits utan bokstavligt. I dagens vårsol blev det en runda runt Angsjön på Angsjöleden (ca 8km). Av någon anledning har jag en förkärlek att gå leder ”baklänges”. Så även idag när varvet runt sjön gicks medsols. Men det går ju bra det också. Ledmarkeringarnas baksida visade vägen.
Promenaden – friluftsliv eller inte?
Ja jag har ju redan avslöjat mig i titeln vad jag tänkte skriva om. Inget click-bait här inte. Vilket passar rätt bra ihop med den lite styvmoderligt behandlade promenaden. Den drar inte så mycket publik jämfört med storvulna, exotiska platser och planer. Den bara finns där, i närheten, när man får tid och ork.
Idag hade jag mycket att tänka på. Samtidigt som huvudvärken dunkade och jag inte orkade någonting. Tankarna bara trasslade till sig. Surfade fram en serie på netflix, plöjde igenom några avsnitt. Till slut masade jag mig upp och ut. För jag vet ju att bara jag släpar mig utanför dörren så mår jag bättre.
Bland grytorna vid Sveafallen - med vintern i ryggen och våren i ansiktet
Idag hittade vi 23 av de ca 200 jättegrytor som finns i naturreservatet Sveafallen. Många gömde sig nog under is och ett tunt snötäcke. Andra bortom stigarna vi gick. Men vi var nöjda med vår jättegrytsskörd.
Solo igen -Lunnedsleden
Jag har hållit på den här turen ett tag. Jag ville så gärna få klart både text och film innan publicering. Och till slut gick det, men det resulterade också i att en novembervandring nu dimper ned mitt bland alla gnistrande vintervita turer här på utsidan. Som en katt bland hermeliner. Men den kanske kan smaka någon ändå. Filmen är länkad i slutet.
Jag hade otåligt väntat på nästa möjlighet att komma ut på en till solotur. Mersmaken var inte en tålmodig figur! Och så kom den i mitten på november. Möjligheten. När man nämner vandringsleder i Karlskogas närhet brukar två stycken komma på tal direkt. Tio sjöars led och Lunnedsleden. Helt naturligt så blev det därför Lunnedsleden jag siktade på den här gången (tio sjöars led var min första solotur - se tidigare blogginlägg). Till skillnad från förra gången plockades packningen ihop först sent kvällen innan. Jag skulle ju kunna hävda att jag nu blivit rutinerad, men det var nog mest tidsoptimism, kärt familjekaos och seghet som orsakade det.
3 turer 3 personer del 3 – Etapp 14, Bergslagsleden
När jag på kvällen plockade undan packningen från dagens tur svepte en dofthint av brasa förbi. Både från packningen och mig själv. Då vet man att dagen varit en bra dag.
Min äldsta bror, Gustaf, har en Kelly kettle. Den här smarta prylen med anor från 1800-talet blev dagens signum. Med vatten från närmaste bäck, lite torrt ris, några pinnar och späntade grenar försåg den oss snabbt och effektivt med både en brasa och kokhett vatten vid varje paus.
