Ja jag har ju redan avslöjat mig i titeln vad jag tänkte skriva om. Inget click-bait här inte. Vilket passar rätt bra ihop med den lite styvmoderligt behandlade promenaden. Den drar inte så mycket publik jämfört med storvulna, exotiska platser och planer. Den bara finns där, i närheten, när man får tid och ork.
Idag hade jag mycket att tänka på. Samtidigt som huvudvärken dunkade och jag inte orkade någonting. Tankarna bara trasslade till sig. Surfade fram en serie på netflix, plöjde igenom några avsnitt. Till slut masade jag mig upp och ut. För jag vet ju att bara jag släpar mig utanför dörren så mår jag bättre.
I söderslänten lyste de första tussilagosarna och påminde om den där visan vi sjöng i skolan ”lilla tussilago lilla tussilull har du målat kjolen din i solens klara gull”.
I änden på sjön hade bäverdammen gjort så området svämmat över, pölar och tussar med gräs om varandra. Skogsbilvägarna slingrade sig vidare under fötterna och skogens bäckar bräddade över i sin iver att hjälpa vårflodens vatten ut i sjöarna.
Alens hängen och videkissarnas mjuka bollar satte ett leende på läpparna och trasslet i huvudet sjönk undan.
Ett V av svanar flög över huvudet, med en eftersläntrare trumpetande efter sig.
Jag funderade vidare på promenaden.
Den bjuder inte på flerdagarsturer, höga toppar, avancerade utrustningskrav eller en bra historia vid fikabordet på jobbet. Oftast inte heller vykortsvyerna eller de stora ansträngningarna. Den brukar få skäll som träningsform också. ”Det går inte att få muskler av promenader” brukar en del trumpeta likt svanar, i sociala medier och forumtrådar. Däremot hyllas den av vårdpersonalen när de pratar med en sönderstressad människa i stolen framför dem. Promenaden tillskrivs då helande egenskaper som ska få pulsen att lugna ned sig och andningen att landa i magen istället för högt upp i bröstkorgen.
Frågan är vad som gör friluftsliv till friluftsliv? Är det tiden man är ute? Avståndet man tar sig? Platsen? Ryggsäcken? Brasan?
I väntan på Helags och övernattningsturer och packliste-resor kan promenaden fylla behovet av naturupplevelser och friskluftsandetag. En liten munsbit friluftsliv i vardagen. Så i mitt tycke klassar den ändå in sig som friluftsliv, den gamla hederliga promenaden.
Ett fyrfaldigt leve för promenaden, den leve HURRA;HURRA;HURRA;HURRA!
Ja hurra! Det är den värd :-)
Det är ju den jag alltid får in i vardagen efter jobbet i inomhuset. Men för ett större antal ” frriluftsbedömare” verkar det viktigaste vara att sova ute.
Med det måttet blir det inte mycket friluftsliv för mig, övernattningarna ute är omtyckta men få. Vi vardags-promenerare får helt enkelt morska upp oss och rösta in promenaden i friluftslivets finsalar :-)
Vi gick 14 km kuperad skogsstig idag, med fikapauser blev det att vara ute strax under 4 timmar. Det är förmodligen rätt mycket mer friluftsliv än de flesta andra tar sig för "i vardagen", även om jag kan se värdet av 4 timmars promenad även i en storstad, för motionens skull.
Suck. Jag förstår inte att så många ibland verkar mer intresserade av att dissa andras aktiviteter, än att vara konstruktiva och positiva? Man gillar olika, helt enkelt? Borde inte vara svårare än så.
Bra friluftsliv är det som blir av, oavsett om det är en svamp-plockar-promenad eller med hunden eller med kaffetermos, likväl som en vandring med övernattning, eller fjälltur, eller... vad man nu gillar.
Så sant! ”Bra friluftsliv är det som blir av” var en snygg sammanfattning
Som kuriosa vill jag bidra med forskningsrapporten "Vad är friluftsliv?" Den har några år på nacken men kan ändå var kul läsning för den intresserade.
http://miun.diva-portal.org/smash/get/diva2:128285/FULLTEXT01.pdf
Intressant läsning, tack för tips!
Promenera, vandra, flanera, spankulera, gå, strosa... Orden beskriver samtliga en rörelse framåt till fots, möjligen i olika tempo, men det ena behöver inte vara finare än det andra. Att långsamt strosa i en skön vitsippshage så här om våren kan vara en lisa för kropp så väl som själ. Promenaden är absolut värd en plats i friluftslivets finrum. Ut med oss i naturen och låt oss sätta den ena foten framför den andra!
Du har så rätt, helt klart hör promenaderna hemma i friluftslivet! Tid för funderande, lugnt naturskådande och mycket annat. Samtal om man är fler än sig själv. Allt detta ger sinnesro. Jag vill förstås tälta och vara lite lagom extrem ibland. Men heller inte vara utan promenaderna!