Det börjar dra ihop sig. Nu har jag fått schemat för nästa år, och de första sex veckorna vi har i skolan. Vi börjar vecka 2, och alltså vecka 8 går jag ut. Det är nu påtagligt. Jag får en rådjurspanik i kroppen, en paralyserande känsla av att det är så otroligt mycket kvar att göra. Men i samma stund tänker jag på att jag faktiskt inte sitter sysslolös. Jag betar av saker jag kommer på, funderat på. Jag har koll på allt i lägret. Jag saknar sele och något varm att ha på fötterna i tältet, men annars är det inget jag behöver skaffa fram. Nästa vecka går jag ut på en provtur igen, denna gång en längre, för att testa mer saker. Att testa att allt håller som det skall. Snötillgången var lite sådär sist, så jag fick trycka ner tältpinnarna i marken. Kärlen hade inte gått ner så djupt än, så det lät sig göras. Hoppas det är mer snö nästa vecka. Denna gång skall jag verkligen mäta bränsle åtgången, för att ha en humm om hur mycket jag kommer behöva. Jag skall ha samma mat som jag planerat ha på turen. Det slimmade köket, inget kaffe...:(  (Intressant att kaffet var ett så känsligt ämne för många läsare :) )

Jag skall köra med min lilla Livlina, en Spot, som är en form av gps-sändare som använder sig av GlobalStars sateliter för att skicka koordinaterna där jag befinner mig till förprogramerade mottagare, Mor och Far exemplevis. Tracking funktionen skall jag också ha på, så jag skall kunna se exakt var jag gått, och framför allt, så vet min "Crew" om var jag befinner mig. Funderar på hur jag skall kunna dela med mig av den infon till Er, så att ni kan följa en lite röd prick på en google karta, i mars, och ängna mig en tanke. Återkommer om detta.

Jag svettas lätt. Detta är ett problem jag skall lösa under nästa tur.  Jag skall hitta det tempot som passar mig, få en snitt hastighet jag kan hålla utan att bli för varm. Detta kommer ju att förbättras, men jag får ett start värde. Jag har några olika underställ som släpper igenom lite olika mycket luft och svett enligt olika formler. Jag skall testa dem ett efter ett och se vilket som passar mig bäst. Vill inte bli kall och svettig och nedkyld, utan torr och glad. (Pampers reklam?)

Mitt mantra just nu är: "Jag skall leva med detta i två månader". Allt jag testar tänker jag, "Håller det i två månader?" Då är det lätt att välja. Saker som skall med eller inte, klarar jag mig utan i två månader? Det är inte mycket man behöver egentligen. Testa själv. Gör tanke leken. "Behöver jag verkligen den här?" Nyttigt tänkande...

Jag vill också passa på att säga att det känns jättefint att så många föjer mitt projekt och det är hedrande att jag kanske påverkar någon att göra sin resa någon gång. Min råkar denna gång vara 130 mil, men jag har gjort betydligt kortare och gör de dagligen, övervinner rädslor eller sätter upp mål som skall uppnås. För mig är det viktigaste att våga göra det, sedan kan målet vara sekundärt i realiteten. Jag har naturligtvis målet inställt, men kommer inte dö för det.

Hör av mig efter provturen. Henrik