Det börjar ordna till sig. De flesta faktorerna har jag koll på. Jag har pratat med Polisen/Fjällräddningen om min resa och de är villiga att följa min resa enligt den färdplan jag håller på att utarbeta. Det känns otroligt bra. Jag var lite orolig över deras reaktion, men Lena från Polisen i Idre är kanon bra. KOmmer ha mer kontakt med henne och jag kan berätta mer om det efter det tillfället.

Jag har beställt en "Spot" från Addnature som är en typ av nödsändare som anger long och lat till där man är och att man behöver hjälp. Den använder sateliter för att sända meddelande och det innebär att täckningen inte är ett problem om jag inte ramlar in i en grotta. Det som är bra med den också är att jag kan skicka ett "jag mår bra" meddelande tillsammans med koordinaterna. Det meddelandet skickas till fem iförväg programerade mottagare, så som till morsan, farsgubben, Marit och Mange på skolan och polisen i Idre. En tillläggstjänst är att man kan ha på en tracking funktion som skickar koordinaterna till en hemsida som är länkad med Google Earth och att man där kan följa mina spår var tionde minut. Skall se om det blir att jag tar den tjänsen. Jag älskar ju att mäta saker med eletroniska apparater så förmodligen kommer ni att kunna följa små röda prickar på en suddig satelit bild. :)

Jag har en teoretisk bild av hur livet i lägret kommer bli, med möblering av prylar och sovsäckar osv. Nu väntar jag bara på snön. Måste testa.

Skidor skall bytas bindning på, de har jag, så jag skall bara bort till Micke på Väsa och få det bytt. Han är kanon duktig och supertrevlig så det ser jag fram emot. När jag är där skall jag testa att slå upp mitt tält med snökanonen riktad mot mig. Fjällsäkerhets linjen på min skola gör det på schemat, men iochmed att vi är lite mjukare på min kurs, gör inte vi sånt. Men maskinen står där och jag känner grabbarna som trycker igång den, så jag skall nog få öva. De mätte upp 25 m/s i mynningen på kanonen så är väl kanske 20 då rå vid tältet. Men för övning räcker det gott...

Jag övar lite då och då mentalt på resan. Starten, första natten, hur det kommer bli att skida in på en mack i norrland och tanka bensin i pulkan. Det kommer bli en rolig syn. Jag försöker att föreställa mig hur tungt och svettigt det kan bli med blösnö till midjan och hungern rivande. Men jag ser verkligen framemot att glida i tystnad fram över fjället helt själv i slutet av mars och låta solen bränna i ansiktet. Bara låta kroppen gå och blunda. Jag riktigt längtar. Som det är nu är lusten större än rädslorna och det känns skönt.

Men det är mycket jobb kvar. Jag skall ju äta också. Behandlar det ämnet lite senare.

Henrik