Bloggar > Leva naturnära.

Leva naturnära.

Jag delar med mig av ögonblick från livet i Lappland. Bor långt ute i glesbygden med mina hundar. Följ mig på vandringar, jakter, turer, fiske och fjällvistelser. Jag tycker om att fota och vill inspirera andra till att komma sig ut. Har levt naturnära hela mitt liv. Skaffar en stor del av min mat från naturen. Det är så vi gör här jag bor. Välkommen in och kika på min blogg.

Nya kängor och fjäll poesi.

Många kortare turer och nya kängor. De gamla hade krympt faktiskt. Men de hade gjort många mil för mig. Sulorna rätt nötta. En sak som för mig ingår i att leva naturnära är att odla en del av min egen mat. Min mor har ett potatis land som är stort. Det är liksom ett mat kollektiv. Vi är många som hjälps åt och får mat därifrån.I år har jag inte kunnat vara med så mycket som jag önskat. Men tänker hjälpa henne att ta upp i år.

Mandel potatis är basfödan för oss. Så fisk och kött. Så närproducerat som vi kan få. De flesta skulle kunna ordna mycket mat själva. Vi odlar grönsaker med. Sallad, rotsaker och i växthus en del annat.

Vårflod i byn. Potatis backen i bakgrunden.

En vårbild. Våren och sommaren har ägnats åt odling och en del fiske turer. Eftersom vi bor nära fina fiske vatten har jag nästan slutat ha fisk i frysen. Fiske är en kombination mellan nytta och nöje. Fisken smakar bäst helt färsk. Allra bäst ute vid sjön. Blir ofta middag nära en sjö eller fisk frukost som vi kallar det när vi äter inkokt saltat fisk med äggröra.

Jag har varit ute på flera övernattnings turer med fisk spöet och njutit både natur och gormet mat. Ibland abborre och ibland ädel fisk. Fast jag tycker inte särskilt mycket mer om röding än abborre. I friskt kallt rent vatten smakar fisken gott.

Brukar salta fisken rätt bra. Det är godare.

Vi har så många olika traditioner för att äta fisk. Färsk då är den bara tillagad utan saltning eller rökning. Grav då är den saltad och äts utan att ha ha värmts upp. Inte att förväxla med grav lax. Gravfisk hos oss är rejält salt. Vi äter varmrökt fisk ibland. Abborre är god att röka. Ja listan på olika fisk recept kan bli meter lång. Det är gravad syrad  fisk som i Norge kallas rakfisk.

Jag är modern med och äter frystorkad mat ofta med. Men det man fångar själv är en bonus.

Fjället lockar hela tiden! Om jag kunde skulle jag bo ute hela tiden. Är liksom inte nöjd med att sitta inomhus. Hundarna packas ofta med klövje väskor så bär det iväg. Ofta har jag inte bestämt mig för vilket fjäll jag tänker gå till förrän bilen lämnar infarten. Det gäller att ha med alla fiske tillstånd!

Ser vädret ut bättre åt ett håll kan det få avgöra. Nya platser är alltid kul att besöka. Våra kommuner är så stora så många som bor här har inte ens sett en tiondel av ytan!

När jag vill ta en kort tur utan att gå så långt för att nå fjället kan det bli en sväng upp till Sthikke. Vildmarksvägen. Där står bo bilar på rad. Ibland 70 st! Mitt på fjället. Sist jag var där var det fullt. Men jag tog mig bort från det rätt snabbt. Det är storslaget och vilt. Det vilda livet ett steg från vägen.

Tog med mitt lilla Akto tält för att vara ute en natt. En bekväm kort tur. Bara för att få vara på fjället en stund.

Går några kilometer och befinner mig nära Norska Börgefjell national park. Utsikt in mot den. Myggen surrar ilsket.

Ett storslaget landskap. Vandrar och bara njuter av intryck. 

En liten fjäll rip kyckling. Den smälter in i omgivningen. Jag fotar på långt avstånd. Går sedan min väg för att inte skrämma upp dem. Fjället är fullt av dem som vill ha ripan till middag. 

Inte långt bort sitter en fjäll labb. Hela fjället lever. I varje liten dalsänka är det djur och liv. Jag rör mig försiktigt och tyst. Sitter och spanar från höjden. Bara tar in och njuter. Att komma, vara och gå. Lämna platsen som den var då jag kom. Det är nåt jag försöker leva upp till. Jag behöver ingen lyx villa med sol altan och jätte glas rutor. Jag har tältet. Det är min stora frihet. Jag har allt och ändå inget. Men friheten att vandra vart jag vill. Trycket på naturen ökar. Nåt även vi vandrare får tänka på. 

Kvällen sänkte sig. Jag fick leta upp en tältplats. Även fast jag bott i närheten av det här i hela mitt liv tröttnar jag inte. Tvärt om. Jag uppskattar det bara mer och mer. Är rädd om det. Men inte enbart på ett naturbeskyddande vis. Jag är rädd att vår livsstil är på väg att försvinna. Det är så många som vill äta av samma kaka. Det blir för mycket. Så kommer förbud och restriktioner. Mer och mer. Det har blivit svårare för oss som bor i fjällen att leva som vi är vana vid. En sorg på ett vis. Men en kväll som den här skingras alla orosmoln och man bara njuter av himlen, ljuset, ljuden och naturen.

Till ljungpiparens entoniga läte äter jag min kvälls mat. I Norge som för övrigt är väldigt nära här kallas den vägvisaren. Om den flyger några kullar längre bort heter den så. Men vad vet den om nations gränsen. Renarna däremot får inte vandra som dom vill utan genom landskapet skär ett högt renstängsel. Lagar och förordningar. Det är gränser mellan län och länder inom gångavstånd. Känner en sorts harmoni med att bara få vara här. Det blev många foton. Foto har blivit ett intresse. Får man inte fisk till middag kanske man fångar sin livs bild! Man vet aldrig när det händer. En sak som jag verkligen har behov av är att vara ute i naturen och tänka. Det sätter igång sinnena på ett sätt som inget annat gör. Att hitta ro till att bara vara i nuet. 

Tog nu häromdagen en tur till ett annat fjäll. Som över en natt i regnväder. På morgonen var fjället omhöljt av dimma. Vägen där jag tänkt gå ner var brant och faktiskt bitvis farlig. Fick stanna upp och vänta på bättre sikt. Kunde välja en annan längre väg om nödvändigt. Så det var bara att avvakta. Det ska inte vara nån stress. Man ska ha tid. Fjället ska ha sin tid! Det kommer i alla fall att kräva sin tid. Luften var kall och krispig. Den första känslan av höst. De små vattendropparna i luften piskade mot ansiktet. Vinden friskade i. Efter en lång stunds mediterande på en sten kom sikten tillbaka. Så pass att jag såg vart jag skulle gå. Det är dom där stunderna när man fångas av nuet som jag älskar. Då man inte har nåt annat val än att göra som fjället säger. Sätta sig ner ödmjukt och lyssna på vad vinden viskar. Det är fjällets magi.

Postat 2019-08-11 15:10 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Sommar till höst.

Länge sedan jag skrev nu. Det kanske beror på att jag mest varit ute hela tiden. Därför ska jag välja att skriva lite utifrån några bilder jag fastnade vid. Jag har så mycket mer. Men det får bli en annan gång.

Sommaren var ju så torr. Jag led med alla bönder och mina tankar gick till naturen. Längtade efter att få koka kaffe ute. Nästan hela sommaren fick det vara då jag tyckte det var för torrt för att elda. Vi hade eldningsförbud och skogsbrand vill man ju inte orsaka. Men så blöttes marken upp. Just den här dagen föll ett duggregn hela dagen. Äntligen blev det kaffe kok utomhus! Som jag hade längtat.Att få koka sig kaffe över en liten eld är det bästa nöjet. Faktiskt så är det en naturlig fritids sysselsättning i våra marker. Att gå ut och koka sig kaffe! Här har jag gått upp mot fjällkanten ovanför Borgafjäll på jakt efter gula kantareller. Vilket det blev mindre av i år. Men en trevlig utedag med alla tillbehör. 

Det blev mindre bär i år än vanligt. Jag fick sträcka på benen för att få ihop några liter. Särskilt hjortron var det ont om. Som tur var hade jag sparat en del från året innan.

Årets älgjakt. Många fina jakter med min vän Donna. Mest är vi på äventyr. Det kan bli annat i säcken med. Vi fick oss ingen älg i höst men flera fina ståndskall fast på fel mark. En dag hade jag chansen inne på vårt jakt område men då hade vi redan skjutit en älg. Så vi fraktade hem den. Men fina dagar med många fantastiska natur upplevelser. Vi fick oss ju älgkött. jakten är ett samarbete. 

Det är just naturupplevelsen som alltid är i fokus. Jakt är att komma naturen riktigt nära. Eller bör i alla fall vara det tycker jag. Det är ett sätt att leva. Jag tar utav det överflöd naturen har att bjuda på. Tar inte mer än jag behöver. Tacksamt och varsamt tar jag hand om skatterna och bär dem hem. Ständigt ser jag saker efter vägen. Små saker kan vara lika fängslande som stora. Ett löv som landat i en vatten pöl mitt på vägen. Flyter på ytspänningen. En myriad av färger och former. Det gör nåt med ens sinne. Det rensar tankarna.

Här uppe i Lappland är vi vana att ha nytta av varandra. Hjälpsamhet. Man kan inte klara sig ensam. Det mesta av maten skaffar vi själva från naturen. Det är ju lite inne nu att äta närproducerat. Nåt jag är uppvuxen med.Jag odlar tillsammans med min mamma all potatis vi äter. Mest blir det mandelpotatis. Kött och fisk äter vi flera gånger i veckan. Köper sällan någon köttprodukt. Det mesta kommer från skogen eller bönder i närheten. Det är en styrka att själv kunna ta vara på det. Här har jag styckat en ren på köksbordet. Den fryser jag ner för att sedan äta av hela långa vintern. I frysen förvaras ren,älg,fågel och fisk. Det delar plats med bär och svamp. Mycket av svampen torkar jag. Inget får förfaras. Vi tar hand om allt. Benen äter hundarna upp.

Vatten är livsviktigt. När man är ute på långa turer är det bra att veta var man kan hämta vatten. Ofta stannar jag ute en natt eller flera. Att bära med sig dryck är tungt. Kallkällan är en plats som för mig nästan är magisk. Då man vandrat i blöta myrar med brunt myr vatten och så kommer man fram till en kallkälla med kristallklart vatten smakar fantastiskt gott. Jag böjer mig ner och tar vatten i min kåsa. Så ser jag en groda simma förbi under iskanten. Vi delar samma livsutrymme grodan och jag. Vi behöver båda vatten. Det ger ett perspektiv. Det är samma vatten som dinosaurierna drack. Det sa Torbjörn en gång när han skjutsade mig med båten över Tjulträsket. Det liksom fastnade i mitt medvetande. Vattnet är värt så mycket mycket mer än vi kan förstå.

Till slut kom så vintern. Det gick trögt. Vi hade barmark länge. Fina isar verkar det bli i år. Kylan har hunnit göra sitt innan snön kom. Träningstur med hundspannet här. Nere i byn är det inte så mycket snö men uppe på lågfjälls platån har det nog blivit upp emot 60 cm! Så nu är det vinter. Äntligen. Nu snöar alla problem över.

Postat 2018-12-13 17:49 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Vårförfall

Vårförfall kallar vi det. När snön inte bär skidorna längre. Vattnet tar fart. Man kan helt enkelt inte riktigt lita förhållandena.

Sjöarnas is blir mörk. Kan man lita på att den håller? Vi färdas över land och vatten. Så gör även vårfåglarna. Alla dessa underbara ljud!

Nätterna börjar bli långa och ljusa. Det går fort. Omslaget i väder och temperatur sker mycket snabbt. Månskenet är fantastiskt på fjället. Det är en årstid nere i dalgången i skog landet och en annan uppe på kalfjället. Men isarna är opålitliga även till fjälls.

Orrfåglar och tjäder spelar. Riporna går ut i par. Det formligen sjuder av liv. Ibland måste man bara stanna och titta. En kort promenad med hunden bjuder på fina natur upplevelser.

En kvällstur i månsken. Solnedgång och fullmåne sista april. Maj är en otroligt fin månad. Ska man uppleva allt sliter man formligen ut sig. Blöta strumpor och svett. Tungt att dra pulka i blöt snö.

Det går tungt i blötsnön även för en sångsvan.

Rovfåglarna har dukat bord. Björnarna har just klivit ur sitt ide. De kan vara lite hungriga och griniga på våren. Men det hindrar inte från dagsturer. Just den här tiden där jag bor i Södra Lappland ska man visa naturen sin respekt. Renar och älgar kalvar. Björnhonor har just gått ur idet med sina små. Man får helt enkelt inte störa nyfödda. Hundarna har naturligtvis koppel på! En stor kikare och ett rätt kraftfullt objektiv på kameran gör det möjligt att se och njuta av natur utan att störa. 

Postat 2018-05-05 22:24 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Tre nätter till fjälls

Fjället lockar. Så vi bestämde oss för att fira Påsk ute. Det blev premiär tur för vårt nya tält.

Det behövs alltid lite extra utrymme på vintern när man ska tälta. Eftersom hundarna hjälper oss att dra packningen kan vi kosta på oss att ha lite extra vikt med. Det här tältet gillar jag. Det är så pass högt invändigt att jag kan klä på mig utan akrobatiska övningar. Det har dessutom en bra form i vinden. Mycket vindstabilt. Storm mattorna fyller jag med snö så det fladdrar knappt i duken. Har dessutom dubbla stänger om jag tror att det kommer att blåsa. Det är ett Helsport Svalbard 6 camp. Känner mig nöjd med det. Enda nackdelen är att om jag vill snabb evakuera så måste jag nästan få ut stängerna helt innan jag rullar ihop det. Ett tunneltält går ju att rulla ihop runt stängerna. Fick en rejäl öring!

Månljuset blandar sig med solens sista strålar. Fjället badar plötsligt i färger. En stjärna börjar framträda på himlen. Det fladdrar lite i tältduken. Ett envist väsande hörs från brännaren. Jag längtar alltid hit.

Om någon undrar vart turen gick så startade vi uppe på Brännåker vägen där ren leden kryssar vägen. Första natten på Gitssjön. Andra natten Heligsjön. Tredje natten Rödingsjön. Visst är det vackert uppe på högfjället men det kräver med av arbete. När jag är ute och bara myser är jag lite lat. Vintertältning på hög höjd kräver arbete. Jag vill ha rejält vindskydd för tältet då. Snö mur. Man är betydligt mindre vindutsatt nere i skoglandet. Det blåser nästan alltid surt och kallt uppe på hög höjd. Vi tog den här turen i vårt hemområde. Jag kan inte riktigt förstå varför folk ska resa så långt för att vara ute. Visst är det väl kul med. Jag har själv farit till andra områden. Men ofta har man så mycket natur in på knuten. Det blir ganska många nätter i tält för mig. Skulle jag alltid resa långt då jag ska ut skulle det bli både dyrt och inte särskilt naturvänligt. Så det blir ofta turer inom 10 mils radie från där jag bor. Det är otroligt hur mycket det går att variera. Även om jag är ute mycket är det massor med nya saker att upptäcka. Otroliga vidder. I det här området samsas vi med många skoteråkare. Är så van vid det att jag tänker inte så mycket på det. Många är bekanta och det blir ofta en pratstund. Tycker det gick bra nu på påsk. Skoteråkarna är fantastiskt duktiga på att ta hänsyn till hundarna. Fick även hjälp av ett gäng att vända spannet uppe vid Lill Månkes stuga. Var ju tvungen att köra upp dig och se på skotern som hängde där. En lavin hade utlösts. Det har gått många flak laviner. 

Här en mindre intill skoterleden mot Borga och Saxnäs. Det ser litet ut men det är stora snömassor! Bäst att vara försiktig i branterna!

Postat 2018-04-07 09:18 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Olika turer i närområdet.

Jag har mest delat bilder. Men nu tänker jag skriva lite med. Det här med uteliv är så många olika saker. Själv har jag flera olika förhållanden till att vistas ute. Ibland är det mitt jobb. Ibland är det min fritid. Det är jakt på hösten eller fiske. När jag tänker efter så är det så mycket. Man behöver inte resa långt för att komma ut. Vart jag än varit och bott så brukar jag ta mig ut på nåt vis. Just nu är jag lyckligt lottat att bo mitt i vildmarken. Centralt för mig alltså. Var årstid har sin charm. På vårvintern blir det mycket isfiske. Det innebär färder med. 

Ofta är det ändå rätt kallt och blåsigt. Brukar bo några dygn i närheten av nån fjällsjö där jag kan fiska. Boendet kan vara allt från tält till stugor. Tältkåta med kamin är fantastiskt. Men det måste ju transporteras förstås.

Tältkåtan från Fritex AS med kamin är rena lyxen. Men det blir oftast då jag kör stora hundspann i sällskap eller när jag tar snö skotern. Man måste ju ha ved till att värma upp med. När jag reser ensam tar jag ett tält och ett fotogenkök istället. På sommaren eldar jag oftast ved. Då har jag inte alltid med nåt tält. Brukar ha ett stormkök med rödsprit. Men det händer att jag glömmer nåt.

Brukar vara sparsam med öppen eld då jag vandrar. Väljer att rasta där det är eldat sedan tidigare. Men här hade jag avlagt en hel dagsmarsch och befann mig långt över trädgränsen. Det var sent på kvällen. Passade på att fota i kvällsljuset. När jag så skulle ta mig lite kvälls te upptäckte jag till min förtvivlan att rödspriten var kvar hemma. Hade tänkt vara ute i tre nätter! Det fick bli eld istället. Nöden har ingen lag som det heter. Hittade en del ved som tur var. Enris brinner även om det är fuktigt och torra grenar från vide ger hetta. Det behövs inte mycket. Ett par flata stenar som vindskydd. Städade efter mig och lade tillbaka stenarna. Lämna platsen vacker.

Ett av alla foton jag fick denna sommar natt! Kallar bilden Sapmi. Det är just vad den föreställer också. Taget från Njuktjere. Gick från Rissjö Storbäck över mot Saxnäs Södra Lappland. Ingen kryssmarkerad led.

Mitt fina ressällskap huskyn Ronny. Han beundrar midnatts solen han med. På turen hade jag två rejäla husky hundar som bar var sin klövje väska. Då kan man njuta av lite extra lyx som färsk mat och extra utrustning för fiske och foto. Dom slapp bära bränsle dock. Flugspöet fick givetvis följa med. Färsk mat är bäst i test!

Bada i ljus men inte värme. Det kan bli riktigt kallt om nätterna. Brukar ha ljus i en liten lykta i tältet. Jag hatar att frysa och har bränt upp ett tält en gång. Men jag föredrar värme. Numer har jag gått över till fotogen kök istället för bensin. Hade ett bensinkök som exploderade en gång och sedan dess gillar jag inte bensin kök. Jag brukar faktiskt alltid ha två kök på vintern. Ett fotogen kök som jag verkligen uppskattar. Så tar jag ett litet lätt gaskök och en tub med mig. Om man fryser utav bara den är det skönt att köra snabb värme i tältet! Att gå med tuben i kläderna eller ha varmt vatten i en thermos kan hjälpa att få gasen att brinna. Lite säkrare med med två alternativ.

Lagar ofta mat ute. På sommaren äter vi ofta middag utanför huset bara. Vi har en gammal tvättmaskins tunna vi eldar i. Det kan bli en fiske tur i någon liten tjärn och sedan sen middag med öppen eld. Man ska inte krångla till det för mycket. Då blir det så jobbigt att ta sig ut! Ofta glömmer jag nåt. Det händer nästan alltid.Men det går bra ändå. Otaliga är alla fjällturer då jag glömt kaffe panna eller mugg. Eller så ligger maten kvar på bordet. Tändstickor eller skithus papper. Bränsle. Jag är hopplös! Brukar nästan alltid tänka? Vad har jag glömt den här gången? Värst var ändå när jag glömde solglasögonen och körde en hundtävling i fjällen i steksol. Efter tio mil var snöblindheten ett faktum! Nåt man sällan ser i utrustningslista för fjällturer. 

Nu börjar en underbar tid i fjällen. Vårvintern. En av alla 8 årstider. Fjället har öppet. 

Turerna väntar. Gör inte fjällvistelsen för krånglig. Man klarar sig med ganska få saker. Det är vanligt att packningen blir för tung. Att följa med på vädret är viktigare än svindyr utrustning. Gå inte i för dåligt väder. Det är bara så trist. Se istället till att ha god tid! God tid är det bästa du packar ner. Då kan du invänta vädret. Du behöver inte stressa. Jag brukar säga gå inte ensam fast jag gör det ofta själv. Men det är fint att ha en kompis med. Det värsta att ha med ut på tur är stress och dåligt humör. Skit i klockan. Ät då du är hungrig och sov då du är trött. Stressa inte. Bry dig inte om hur långt du har gått eller ska gå. Det får ta den tid det tar. Då blir utbytet av fjällturen bäst. Ge dig tid att bara vara och ta in det du har runt om. Nåt jag brukar vara noga med är karta och kompass. Navigering. Det ger en stor frihet och trygghet. Så härligt att kunna ta sig fram i okänd terräng. Karta, kompass,god tid och bra humör. Kläder för alla väder. Ett framgångs recept. Så brukar dom säga så här. Kunskap är inte tung att bära. Det är den bästa fjällutrustningen just kunskap. Även fast jag är uppvuxen i fjällmiljö bland fjällfolk lär jag mig nåt nytt hela tiden. Små saker som underlättar mina utevistelser. Det är en del av fjällglädjen. Att lära.

Postat 2018-03-06 14:17 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
Sida: 1 2 Nästa Sista 

Logga in