Vattendroppen visar en del av Valleleden, fast upp och nervänd. Vill du istället se Valleleden rättvänd kan jag varmt rekommendera en eller flera vandringar här.
Den stora upplevelsen i den lilla vandringen
Halloj och välkommen till min sida!
Det hör väl till att man ska ge någon sorts beskrivning av sig själv och eftersom jag valt att kalla mig "Skogstoka" kan man kanske ana ett visst skogsintresse. Det stämmer, fast det vore nog mer rättvisande att säga naturintresse. Vandring är det som är min största passion och det blir oftast åtminstone någon dagstursvandring per helg. På turerna är oftast kameran med. Många gånger fotar jag bara för att själva fotandet i sig är ett bra sätt att verkligen se saker. Jag fascineras lätt av det lilla och blir betagen av det stora.
Naturen har alltid haft en stor dragningskraft på mig och jag har genom livet, på det ena eller andra sättet, haft ena foten i naturen fast inte i närheten av att vara någon Lars Monsen... tyvärr... :)
Ni får väldigt gärna ge tips om olika naturfina vandringsleder, både kortare som lämpar sig för dagsturer och längre sträckor som innebär några övernattningar.
Ha det gott!
Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Litteratur, Bär & svamp, Orientering, Foto, Löpning
Valleleden - valmöjligheternas och variationernas led
Utnäset - en rehabvandring med höga naturvärden
När man rehabvandrar ska man inte stressa, så efter en knapp kilometers vandring tog vi rast… i tre timmar… :) Som tur var så hade mitt vandringssällskap inte några som helst invändningar mot långa och många raster så den fortsatta vandringen fick därför ungefär samma upplägg.
Jag fick en meniskskada för någon dryg månad sedan, så mitt knä är lite skadat men mitt vandringssug är definitivt inte skadat och längtan efter att komma ut i skogen är svår att stå emot. Därför har jag nu påbörjat det jag kallar för ”rehabvandring”. Om man inte kan göra det man helst vill får man göra det man i alla fall kan.
Höga kustenleden - en vandring i kuperad terräng med lägerplatslycka och ett tråkigt avslut... eller en lång rast...
Planen var att det skulle bli en njutningsvandring, där var dag skulle levas och vandras utan tidspress eller måsten. Jag köpte därför en enkelbiljett i liggvagn på tåg upp till Kramfors. Jag hade sett att bussförbindelser till ledstarten vid Hornöbron inte var de bästa, oavsett varifrån man går av tåget men tänkte att det löser sig säkert. När jag gick av tåget vid Kramfors 4.50 på morgonen var det med endast ett fåtal andra resenärer och ingen av dem skulle åt mitt håll. Kramfors sov. Det var tyst och ödsligt. Vad gör jag nu 3,5 mil från ledstarten? Ska jag börja gå dit på en tråkig asfaltsväg? Ska jag vänta till dess att Kramforsborna vaknar och försöka lifta? Nej. Jag var ivrig. Jag ville börja min vandring på Höga kustenleden NU. Jag ringde till taxi och med en mycket tillmötesgående taxichaufför kom vi överens om ett rimligt pris för resan. Det är första gången jag åkt taxi till en vandring men det finns en första gång för allt. ;)
Den vänliga taxichauffören släppte av mig vid Hornöbron där jag åt frukost innan jag började min vandring på Höga kustenleden. När jag gick de första stegen kände jag glädje och tillfredställelse över att äntligen vara där och att ha hela vandringsäventyret framför mig. Jag kände vandringslycka. :)
Fulufjället – en vandring med bortblåsta bönder och möte med en gammal gran.
Planen var från början att vandra jämtlandstriangeln men när min vandringsvän hämtade upp mig inför vår resa norrut tittade vi på väderprognosen som visade att det under 3-4 dagar skulle vara ihållande regn i jämtlandsfjällen. Det skulle under samma period vara sol och växlande molnighet i Fulufjället. Vi var alltså inte sämre än att vi kunde ändra oss och bilfärden gick istället mot Fulufjällets nationalpark. Efter ca 7 timmars bilresa var vi framme men naturum, där kartor fanns att skaffa, hade dessvärre precis stängt. Vi bestämde oss för att besöka naturum igen dagen därpå vid öppningsdags.
Kinnekulleleden - en vandring på det blommande berget
Kinnekulle är ett berg som är svårt att få nog av och man vill liksom bara ha mer av det. Jag har varit där några gånger tidigare och vandrat dagsturer men jag har tänkt att leden bör vandras som en helhet för att man ska kunna ta in alla växlingar av olika naturtyper. Kinnekulle fascinerar på flera olika sätt och vad människor imponeras mest av skiljer sig nog åt, men jag har svårt att tänka mig att det finns någon som berget inte gör intryck på.
Kinnekulle är ett platåberg med intressant berggrund och ”USA KL TRE” är en bra kom-ihåg-ramsa för att minnas berggrundens uppbyggnad. Underifrån räknat står kom-ihåg-ramsan för lager av urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och överst ett diabaslager som kallas trapp. När man vandrar leden uppför och nerför kan man uppleva alla lagren som berget består av. Berget kallas också ”det blommande berget”, vilket är lätt att förstå när man på försommaren vandrar genom ängar, hagmarker och skogar där markvegetation, buskar och träd står i full blom.
