Lista senaste kommentarer från alla
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-10 14:53
från
Bandersson
: Det är klart att du ska gå i nedre Njoatsosvágge. Där kommer du inte att träffa på några människor men väl andra ”varelser”. Och Sjielmágårttje kommer snart att finnas på topografiska kartan. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-09 12:52
från
Bandersson
: Det är härligt att läsa din beskrivning, speciellt om din ”folkskygghet”. Jag förstår precis vad du menar, jag är likadan. Men du går ju längs efter ett av de mest välbesökta stråken i Sarek… Har det blivit mer folk med åren? Själv minns jag 70-talet efter att Edvin Nilsson hade gett ut sin bok om Sarek. Då vimlade det av folk på den väg du har gått. 1986 efter Tjernobyl blev det nästa tomt i Sarek ett tag då de flesta utländska vandrare försvann. När det gäller just Sarek har det kanske funnits en tanke att problem med nedskräpning ska vara självkorrigerande. Ungefär som att vem som helst inte går där utan att vara väl förberedd både till kropp och själ och ha den kunskap och visar den hänsyn du efterlyser. Men så tror jag aldrig att det har varit eller kommer att bli men jag är lite mer optimistisk än vad du är när det gäller just Sarek. Om nedskräpningen håller sig inom rimliga gränser kanske det inte är så farligt? Jag menar, det finns ju andra varelser som också bajsar där. Mer bekymmersamt tycker jag att det finns bortglömda områden i Sarek där hotet är av allvarligare art som exempelvis nedre Njoatsosvágge. Där skulle det behövas kommunikationssatsningar och för den delen också fler vandrare som skapar känsloband med detta område. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-09 10:41
från
OBD
: Härlig beskrivning. Branten ner från Snávvávágge tyckte jag var tillräckligt obekväm i torrt väder. Skulle absolut inte vilja gå där i lervälling. Innstämmer helt i dina avslutande punkter. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Ut ur Rapadalen (del 3/4) |
2020-08-09 07:42
från
brigas
: Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser din text,framförallt med bajsstenarna. En stor, åtminstone delvis, kultsten ovan Skierfe hade nyttjats likt en antik toa av ett antal personer vid ett av mina besök i området. Och dessa eldstäder med rökt surbjörk som folk envisas med. Popularitet fördärvar,när man längs en led ständigt konfronteras med ”alla andra”,som tar ens tänkta viloställen. Hajpen över fjällvandring lär ju accelerera allt mer,och kräver snart kvotering,och åtminstone ordentlig utbildning i fjäll-och naturvett. Jag vill ju gärna i framtiden kunna vandra dessa sträckor än en gång,och likt då inte stöta på alltför mycket folk. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2020-08-03 22:41
från
Nuel
: Hade jag kunnat välja skulle vi också gått i slutet av augusti, men jag kunde inte styra min semester så det var detta eller inget. Jag var väl medveten om höga vattenflöden innan vi gav oss av, men vaden är mindre besvärliga när man är fler jmf m när man går ensam. För oss var Lulep värst pga ca 10 armar att vada och ingen överblick pga hög vide överallt. Kanske värst för min make som bar 9-åringen över alla vad och således gjorde dem 3 ggr vardera. Myggen var däremot helt hanterbar. Snavvavagge var även vårt lågvattenmärke med motvind, kyla och regn (och mycket folk). Nedgången tyckte barnen bara var skoj, medans jag och maken halkade oss fram och prisade videns djupa förändring i marken när vi klängde oss fast i växtligheten. Det vad som jag gruvade mig för mest på vår tur var Tjåggnårisjokken, men där låg en stabil snöbrygga. Det som oväntat blev vårt stora hinder var istället rodden över Alggajavrre (vid Alkavare kapell) där vi fick vänta en hel dag på att vinden skulle mojna då det blåste så hårt att det inte ens gick att ta sig ut från stranden med båten och jag oroade mig för att vi skulle missa vår helikopter från Staloluokta. Men allt gick som planerat och vi hade gott om tid på oss, 11 dagar för hela turen, vilket jag tror är en förutsättning när man går med barn. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2020-08-03 21:16
från
Nuel
: Tack för din fina beskrivning av vandring i Rapadalen som gjorde att jag tillsammans med min man vågade ta med våra barn dit nu i juli (de är 9 och 11 år). Din beskrivning gjorde att jag tyckte det var lättare än förväntat att vandra från Nammatj och uppåt i dalen. Vi hade väldigt blöta förhållanden med idogt regn och höga vattenflöden men det bidrog än mer till den djungellika stämningen som min barn älskade. I nedre delen av Rapadalen, dvs öster om Lulep Vassjajokken mötte vi inte en själ och det var magiskt! Återigen stort tack för din levande beskrivning och bra råd! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2020-07-13 05:04
från
hansnydahl
: "Närkontakt av tredje graden", känns det som när jag läser din inlevelsefyllda berättelse. Tyvärr har jag inte gått nere i Rapadalen öster om Låddebákte - bara stått uppe på berg som Vájggántjåhkkå och Dielmmá och tittat ner. Trots att din inspiration smittar av sig så kommer jag nog att "fega ur" och välja den övre vägen genom Rapadalen. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-27 12:12
från
scandiaca
: Din skildring är så levande så jag vet inte om jag nånsin kommer att vandra Rapadalen... :-D Skämt åsido så blir nog en eventuell framtida vandring snarare i väl valda delar av den. Jag måste ju dessutom filma vaden och annat elände! :P Ser fram emot del 3! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-22 15:40
från
fowwe
: Hanna, det här var roligt att läsa! Precis som fler skriver så är du en mycket duktig sarekskildrare. Du får Sarek att framstå som en sådan där bekantskap som först lockar med underbart fascinerande äventyr för att i nästa stund visa sig vara det mest opålitliga och svekfulla sällskap man kan tänka sig. Och ännu värre - utan minsta hänsyn till att du redan från början velat stå på Sareks sida och att du förberett dig extremt noga. Man kan bli djupt sårad i själen av mindre. Och så Svirjakanalen. Ja, jag tycker ditt foto visar just den. Om det efter den inte fanns någon ytterligare, betydande kanal så blir jag ännu mer övertygad. Det är intressant det du skriver att den inte är tydlig på kartan. De gånger jag har följt strandstigen så har den plötsligt bara varit där. Och så har man ett problem att lösa som som man bara varit halvt förberedd på. Men vid lyckliga tillfällen är det bara att gå över utan större svårighet. Det där med att Svirjakanalen skulle flytta på sig har jag aldrig hört. Men helt otänkbart är det inte även om det väl inte inträffar ofta. Däremot tycks det vara klart att Alep Vássjájågåsj har en del skumt för sig, den du kallar "sista Alep-fåran". Jag tror att den fåran är relativt modern och att hela Alepjokken förr i tiden höll sig nästan helt till huvudfåran. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 12:50
från
smux
: Underbar och inte minst illustrativ både i ord och bild av en sträcka i Sarek jag ännu inte utforskat. Ger mersmak och definitivt vandringsabstinens i hemarbetets trista vardag så här i corona tider. Ser fram mot nästa del av din berättelse. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 10:18
från
ulindh
: Så fin berättelse, du skriver fängslande och medryckande! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 08:55
från
OBD
: Oj vilken vandring! Att vara "dalkrypare" kan sannerligen medföra strapatser. Själv har jag nere i dalen bara vadat Alep Vássjájågåsj. Hade tur med lågt vattenstånd. Du hade ju flera vad. Och "med en fot på varje sida och tyngdpunkten i mitten" känns inte som någon höjdare precis. Och trots allt tar du dig tid och ork att rigga upp kameran för fina och illustrativa "selfies". Tack ska du ha! Ser nu fram mot att läsa din del 3 av deta äventyr. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 08:19
från
Håkan Friberg
: Så underbart roligt att läsa! Du är en fantastisk Sarekskildrare. Längtar efter fortsättningen. /Håkan |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 06:53
från
Vildmarksanton
: Inspirerande! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2020-05-20 05:45
från
Thomas Lummi
: Mmm, njutningsfull läsning! Tack. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 2/4) |
2020-05-20 05:43
från
Thomas Lummi
: Fin berättelse och NU vill också jag fjällvandra! NU! |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2019-11-06 17:01
från
PZON_390
: Hej !! Vad kul att läsa något från dig igen !! Jag kommer ihåg den berättelse du skrev för några år sedan ang den rätt blöta turen du och jag tror att din bror gjorde i Lunndörrsfjällen. Kan man befara något liknande även i denna berättelse ?? Hursomhelst, detta ska bli kul !! // Pzon .. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2019-11-06 11:02
från
OBD
: Mycket trevlig och intressant läsning. Själv har jag bara gått den s.k. "övre vägen" och då kommit ner i dalen straxt söder om Alep Vássjájågåsj. Vandringen därifrån fram till Skårki var väl närmast att likna vid "en promenad i parken" jämfört med vad du beskriver här. Ser verkligen fram mot att läsa om din fortsatta vandring. Jag fick en liten tanke om vad du säger om "iordningsställda" tältplatser. Kanske kan det vara positivt att flera vandrare använder samma tältplatser. Då blir det troligen färre "iordningställda" platser. Jag tror att de "iordningställda" platserna har utvecklats under många år och av många vandrare under skiftande väderleksförhållanden. Men jag gör som du, d.v.s. försöker undvika sådana platser. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2019-11-03 22:42
från
fowwe
: Detta var ju ett vegetations-äventyr som heter duga! Av din berättelse får jag intrycket att stigen på just denna sträcka vuxit igen och idag är något helt annat än vad den var för 10 år sedan. Kan inte minnas att den var sådan senast jag var där. Dina beskrivningar är obetalbara och jag älskar särskilt denna formulering: "Lika varierad som skogen är, lika varierade är anledningarna till att stigen försvinner." Denna sida av Rapastranden får nog betecknas som ett växthus: sydvästläge i skyddad fjällskog samt bara ca 500 meter över havet. Och så tycks huvudströmmen av vandrare numera välja den "övre vägen". Stigen har då inte hållits öppen lika mycket som förr i tiden. Dina punkter med råd om hur man tar sig fram är utmärkta. Faktum är att jag också struntar i stigar ibland. Försöker gå som djuren istället för att ägna en massa tid åt att leta stig. Jag spanar efter öppningar i buskagen, stråk av nertryckta grässtrån och lite sådant. Precis som du tycks göra, helt intuitivt. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2019-11-02 19:51
från
scandiaca
: Ja det blir definitivt mer intressant när man känner av svetten, lidandet och smutsen som hör till en riktig naturupplevelse! Leende selfie-människor i solsken tillför inte mycket där. Planen är att starta vid Sitoälvsbron och skida upp över Laitaure och vidare inåt dalen. Kanske basläger strax ovanför Nammasj och sedan dagsturer runt ikring. På vintern hänger ju det mesta på föret. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2019-11-02 15:09
från
scandiaca
: Rapadalen är verkligen ett namn som väcker vildmarksdrömmar och respekt som få andra. Efter din levande skildring, trovärdigt och utan förhärligande, med doften av starr i näsan!, så känner jag starkt att mitt kommande möte med dalen mest troligt blir på skidor! Kanske nu i vinter. Närmaste jag har varit hittills är Nammasj, och då med kanot. |
|
|
Artikel/Blogg: Pathfinder: Rapadalen (del 1/4) |
2019-11-02 13:57
från
kjpil
: Kul läsning! Lite avskräckande att gå den vägen med så mkt buschwhacking :) |
|
|
Artikel/Blogg: Vildmarkskänsla nära Ljungdalen |
2017-10-31 17:19
från
Nyingen
: Kul med ett lite annat perspektiv! Trevlig läsning. Lycka till med fortsatt graviditet och förlossning!! |
|
|
Artikel/Blogg: Vildmarkskänsla nära Ljungdalen |
2017-10-30 17:42
från
thureb
: Intressant att läsa och se på bilderna. Funderar över moränerna. Verkar vara vinkelräta mot en tänkt glaciärs rörelse. Kanske är det en De Geermorän? http://www.kvarken.fi/varldsarvet/geologi/moraner/de-geer-moraner/ Hoppas någon mera påläst kan kommentera. Kanske kan jag hitta något i nån av mina fjällböcker. |
|
|
Artikel/Blogg: Vildmarkskänsla nära Ljungdalen |
2017-10-29 16:31
från
Christofer Bruhn
: Intressant spännande läsning.Undrar om barnet blir präglad på friluftsliv redan innan det var fött ? 50 kronors tältet vilken fasa det kunde ha varit under ”dristigare förhållanden ” … Kompassen var nog dyrare än 50 kronors tältet .Ingen egensinnad Jack Sparrow compass bara för den utvalde..Men då hade väl 10 meters skillnad blivit det rätta ändå.. |
|
|
Artikel/Blogg: Jörnkängor, punkt. |
2017-10-22 14:44
från
madmarc
: Köpte mina med näbb för 17 år sedan och är lika nöjd idag som då. De känns som gympaskor oavsett om de ändå väger lite. Tror det går att rita av foten och få dem sydda efter foten om man lyckas komma i kontakt med någon på företaget och omsulningen ska vara väldigt prisvärd, en bit under 1000 kr sist jag hörde. |
|
|
Artikel/Blogg: Jörnkängor, punkt. |
2017-10-16 15:23
från
camoscio
: Lätt som en gympasko? Ett par väger 1300 gram. Mina skor för inneträning väger 400, mina löparskor 500, mina trailskor 600 och mina vandringsskor (fjällen, Alperna, Pyreneerna 8-900. Stödet sitter förstås, som du noterat, i sulan. Man går i vad man trivs med. Även höga kängor kan säkert kännas lätta och smidiga på vissa fötter. Ormskräck!? Då går du en hel del i obanad skogsterräng, antar jag? Jag har en gång i Schweiz fått frågan "Haben Sie keine Angst vor Schlangen?", och, nej, det hade jag inte ens tänkt på. Under 450 nätter i mina båda senaste tält har jag haft besök av möss två gånger och blivit bestulen på mat av rävar en gång (på en campingplats). Jag är 73 år, således överkvalificerad som bakåtsträvare. Jag var nästan 67 när jag gick över till låga skor. Skönt att slippa smörjandet. |
|
|
Artikel/Blogg: Jörnkängor, punkt. |
2017-10-13 12:31
från
seasteel
: Jag har på känn att vi skulle kunna fortsätta den här diskussionen ganska länge... Men nu var det ju Jörnkängor ditt inlägg handlade om så vi får nog stanna här. Men jag gillar hur du tänker! :) |
|
|
Artikel/Blogg: Jörnkängor, punkt. |
2017-10-12 12:22
från
seasteel
: Var du tvungen att jämföra med en Gibson Vintage? Frugan muttrar redan om de fyra gitarrer jag har som jag allt för sällan spelar på...... Fast för mig så är en röd Fender Stratocaster det absoluta våta drömmen, men det ska vara den modellen som Hank Marvin i The Shadows spelar på. Faktum är att ryktet säger att Mark Knopfler spelar på en röd Strata enbart för att Hank Marvin gör det... |
|
|
Artikel/Blogg: Jörnkängor, punkt. |
2017-10-11 14:04
från
tsebring
: När en känga böjer sig i tåboxen som på bilden kan det bero på att tåboxen är för stor. Prova att skjuta fram foten så långt det går i en osnörad känga, håll i baktill på sulan så att hälen inte lyfts och se om den viker sig på samma sätt. Gör den inte det och istället rullar på tån så har du identifierat problemet. Det går att lästa ut volymen över foten för att avhjälpa problemet, men det bästa är att lyckas få tag i kängor som byggs specifikt efter ens fot, vilket ju såklart är lättare sagt än gjort. Inte minst för att de flesta har olika stora fötter. |
|
