Lista senaste kommentarer från alla
|
Artikel/Blogg: SÖ Sarek - myggfritt och folktomt. |
2018-06-13 23:57
från
Örnsätrarn
: Jag har förvisso viss kontakt med lokalbefolkningen i Kvikkjokk, men de har svårt att yttra sig om snöförhällandena i Rapadalen, åtminstone vid denna tidpunkt. Som du själv säger så är området folktomt när snön försvinner i de lägre kalfjällen. Att vandra är svårt och att åka skidor eller snöskoter går inte. Du kanske var den enda personen i Sarek såvida inte någon tog sin in från Suorva. Jag följde snösmältningen för båda dessa alternativ på senorge.no och bestämde mig för Kvikkjokkalternativet, men kom sedan inte iväg av ovan nämnda skäl. Den knäskada jag fick vid Pårekvadet har läkt och jag gjorde en veckotur utgående från Kvikkjokk i mitten av september i höstas. Jag har fortfarande problem med min högerfot men hoppas ändå kunna göra en jubileumsvandring till Pårek i augusti tillsammans med samma kamrat som 1968. Angående Gådokvárásj så har jag tillbringat några dagar där för länge sedan och sammalunda vid Lávnnem. Den senare är en utmärkt plats för turer upp på Bielloriehppe östkam och ner till Rapaselets södra sida. Jubileumsturen kanske går dit, det är inte bestämt än. Ca 600m söder om din lägerplats 3 lär det finnas en bifurkation där Sähkokjåhkå avskiljer en gren som bildar Máderjåhkå. Detta har diskutertats av bla mig, Björn Andersson och Fowwe tidigare här på Utsidan. Ingen av oss har varit där. Jag förmodar att du inte heller tog dig dit eftersom du inte skrivit om det? Jag har tänkt att jag skulle kolla upp bifurkationen om jag kom i närheten. Kul att du satt ut namn och höjd på en del toppar. Du har använt de nya höjderna på Bårddetjåhkkå och Bálgattjåhkkå men de andra lär ändras när de nya lasermätta höjderna kommer. Över huvud taget kommer det att bli besvärligare med kartor på nätet när Lantmäteriets Fjällkarta, Terrängkarta och Vägkarta går i graven i slutet av denna månad. |
|
|
Artikel/Blogg: SÖ Sarek - myggfritt och folktomt. |
2018-06-13 22:26
från
Småtärna
: Tack för en mycket fin turbeskrivning och framförallt vidunderligt vackra bilder. Jag har (ännu) inte upplevt fjällen i denna mellanårstid, men blir verkligen sugen på det när jag tittar igenom din kollektion. Kanske kräver den årstiden mycket kort framförhållning eftersom snöförhållandena varierar så från år till år, så kort så att det är svåravgjort om en är i lönarbete fortfarande. Att planera för t ex augusti är ju pålitligt på ett annat sätt. Tids nog... Storm så man blåser omkull fick jag uppleva förra sommaren, vid Habres, så jag förstår verkligen att det bidrog till din ombestämning. |
|
|
Artikel/Blogg: SÖ Sarek - myggfritt och folktomt. |
2018-06-13 21:08
från
dHANScan
: Jag får som de andra läsare värdsätta länket till de högupplösta bilder. De flesta vy känner jag igen, endast Vájggántjåhkkå har jag inte lyckats kliva upp på. Det var för många år sedan där jag var på väg över Ijvarlahko, hade bra tid, men vädret var inte till utsiktsdagturer. Kan se utsikten varit fenomenal. Ang. Sähkokjåhkå har jag undrat att du inte övervägda snöbron, men forstår att du pga det mycket blåsiga väder sökte lägre och därför hamnade där jåkken är öppen och smal. Vid Boarekjåhkå fick jag en gång vända pga. mycket högre vatten än du upplevde, det var ca. 13 juni och ännu med is på Boarekjavrre |
|
|
Artikel/Blogg: SÖ Sarek - myggfritt och folktomt. |
2018-06-13 14:37
från
Bandersson
: Vilken ”vågad tur” och du fick verkligen känna av vädrets och vattnets makter. Så synd att du inte kunde ta dig ner i Njoatsosvágge men du visade omdöme förstås. Jag tittar på din bild ”Vy mot Darregájsse” i Google Foto. Därifrån är nedre Njoatsosvágge nästan helt dold, vägen över Sähkok döljer väl den också. Har du planerat ett nytt försök? Det är förträffligt att du lägger upp högupplösta bilder på Google. Har du provat alternativet ”Mina bilder” på Utsidan? Storleken är max 30MB och du kan där länka till ”stort format” under ”Egna bilder” och ”Bildinformation”. En eventuell fördel skulle kunna vara att dina bilder är helt kopplade till Utsidan och din artikel. |
|
|
Artikel/Blogg: SÖ Sarek - myggfritt och folktomt. |
2018-06-12 23:55
från
Örnsätrarn
: Jag antar att det var mitt inlägg den 19/5 om att det var lite snö i Sarek och Padjelanta som fick dig att fortsätta kolla snöläget. Jag själv gjorde det och planerade en tur upp till Pårek och östra Sarek efter att ha inväntat min sons födelsedag 2 juni. Husmålning, en krånglande fot och snöovädret däruppe i början av juni gjorde att jag aldrig kom iväg. Desto roligare att få läsa en berättelse från en som verkligen kom iväg. Många fina bilder med för mig välbekanta vyer. I år är det 50 år sedan jag gick till Pårek och Rapadalen första gången. Den lösa planeringen för i år var att ta mig över Kåtokjokk på bron för att ta mig ner till Gådokvárásj och Lávnnem. Förra året var snöläget 3-4 veckor senare i östra Sarek och jag försökte då göra denna tur veckan före midsommar men ramlade i vadet vid Pårek så illa att jag beslöt mig för att vända (skrev om det i min blogg här på Utsidan). Skönt att se att man inte är ensam "dåre" som är ute tidigt på säsongen.. |
|
|
Artikel/Blogg: SÖ Sarek - myggfritt och folktomt. |
2018-06-12 23:21
från
OBD
: Väldigt trevligt att läsa. Och vilka fina bilder! Och ännu bättre blev de att titta på i Google Foto. Du mötte uppenbarligen ett riktigt tufft väder. Att planera om tyder på gott omdöme. Din packning verkade ju dessutom vara ganska tung. Roligt för mig och övriga läsare för du och din kamerautrustning har gjort ett fantastiskt jobb. Jag noterar att du använde en lätt vindjacka. Jag tror aldrig jag använt min på någon fjällvandring. Senaste åren har jag inte tagit den med mig. Vid behov av "vindskydd" använder jag regnjackan. Vájggántjåhkkå hade jag tänkt att gå upp på när jag 2009 kom från bron över Gådokjåhkå. Men jag var litet sliten så jag gick rakt över Ijvvárláhko, slog läger på västsidan av Favoajvve som jag rundade på norrsidan och sedan "pannbensvandring" till Kvikkjokk. Jag håller helt med dig att det ibland är besvärligt och framför allt väldigt tråkigt att gå på vältrampade leder. Grattis till hökugglan! |
|
|
Artikel/Blogg: SÖ Sarek - myggfritt och folktomt. |
2018-06-12 21:01
från
scandiaca
: Har bara hunnit skumma texten än, men måste berömma bilderna. En njutning att titta på! |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-05-29 16:31
från
miaber
: Tack för berättelse och finfina bilder! Ska dit i sommar :-) |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-05-27 14:21
från
PerAnd
: Tack för en mycket inspirerande berättelse med härliga bilder! Kan du du beskriva tältplatsen 6.9 mer? Hur var t.ex. underlaget? Utsikten kan jag inte klaga på. |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-30 17:57
från
arniklasses
: Jag gillar platåglaciärer en hel del, särskilt när de har en viss välvdhet kring sig som påminner om en sovande gigant, och när högsta punkten är är en punkt på själva ishättan, som utgör en trygg barriär där man samtidigt blir nyfiken på vad som finns bakom i och med den närbelägna horisonten. Man förvirras litet och vet inte riktigt var den sanna horisonten finns, vilket ger en våghalsig känsla. Det är nog genetiskt att jag gillar detta, om man tänker på istiden och sin härkomst etc. Blåmannsisen är häfitgt och så även Folgefonna, Jostedalsbreen m.fl. När man kommer från håll och ser något så detaljerat som ett bergslandskap avbytas i något så detaljlöst som känns som att det skulle kunna vara mycket mer närbeläget om det inte vore för omgivningen och kontinuitetskravet från den och molnskuggor på snön är det en ovanlig slags kontrast som är väldigt fin. Visst är det hemskt om ett kraftverk skulle byggas, hur stor är risken? Visst är det obehagligt när vädret är sämre, men den härliga upplevelsen mer än uppgväger detta. En enda solig dag på en veckas fjällvandring räcker för mig för att minnet av en vandring ska vara överväldigande positivt ofta. Som tur är har det för det mesta varit mycket bättre än så, ibland är det som rena rama himmelsriket. |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-29 22:10
från
arniklasses
: Fantastiska bilder! Läget vid Blåmannsisen är suveränt. Gillar bilden med blå himmel och sedan molnens skuggor på isen som skapar en känsla av dess enorma storlek, samtidigt som man ser att det stupar ned åt motsatta hållet vilket gör en nyfiken. Tror kontrasten av att det är en extremt intressant och detaljerad glaciärtunga nära inpå som sedan ersätts av ett väldigt jämnt och fridfullt snötäcke bidrar. |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-08 18:27
från
OBD
: Fantastiskt fina bilder! Och det beror inte på den nyinköpta kameran. på tal om inspiration, du har inte känt inspiration att skriva en bok om alla dina vandringar i den här delen av fjällvärlden? Koncessionsansökan om att bygga Lappland Kraftverk låter ju litet skrämmande. Vi får väl hoppas att det inte blir något bygge, men säker kan man ju inte vara. Tack för att du gav länken till Google Foto. Att titta där ger ännu mer rättvisa åt dina fina bilder. |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-06 16:26
från
undvall
: Hejsan Hans Jo vi gick över 1130 meters passet då vi gick ner i Skagmadalen. Var på det stora hela en trevlig övergång även om jag misstänker att "ditt" pass är mer spektakulärt då man kommer närmare Blåmannsisen. Fallvindar kan ju alltid uppkomma beroende på hur stora temperaturskillnaderna är mellan dal och topp. Men jag har aldrig upplevt och tror inte heller att en glaciär i sig påverkar speciellt mycket. Jag menar, det är ju stor skillnad mot sommaren då snön/isen kyler luften. På vintern är det ju snö över allt och därmed betydligt mindre inverkan av ansamlingen av snö. Däremot kan ju väldigt kraftiga fallvindar uppkomma från de stora inlandsisarna på Grönland och Antarktis. Vill minnas att det beror på att stora högtryck med mycket kall luft bildas över inlandsisarna som helt plötsligt kan få för sig att rinna ner mot havet. / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-06 12:53
från
undvall
: Håller helt och fullt med om att bilderna var både vackra och inspirerande. Har sneglat och även planerat in en tur genom det smala passet över till Skagmadalen, men valt bort det för andra färdvägar. Men har varit som lite fundersam över just passagen förbi sjön 1005 och valt andra vägar. Kul att läsa och se bilder från den passagen! Däremot håller jag inte med om att man behöver inspiration mer än vanligt den här tiden på året, även om det givetvis alltid är trevligt att bli inspirerad!!! Nej nu är det hög tid för att bege sig på vintertur, ganska exakt en månad kvar för egen del :-) Har faktisk skidat genom Miehttjevagge en påsk för en 14-15 år sedan med siktet inställt på just passagen ner till Skagmadalen. Men dagen efter blåste det en 15 m/s västlig vind och var flatljus och dålig sikt, så vi fegade ur och begav oss bort mot Sarek istället. / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-06 10:45
från
Glimmerstigen
: Otroligt härliga bilder! /Therese |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-05 13:42
från
Håkan Friberg
: Jag kan inte läsa mig mätt om detta område. Jag kan inte heller SE mig mätt. Alltså: Jag ska dit i sommar igen, troligen med startpunkt i Tarraluoppal. Vackra bilder! Tack för inspirationen. /Håkan |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Virihaure och Vastenjaure. |
2018-01-18 22:23
från
Småtärna
: Ja tidpunkten kan en fundera över. Blomsterprakt eller snöfritt, det är frågan. Får väl se framåt april när det finns lite info om årets snömängder - generellt sett. En bra kaloriförstärkare är kokospulver, från asiatiska affärer. Om man gillar kokos, vill säga. Funkar jättar i grytor med kyckling och/eller grönsaker. Cecilia |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Virihaure och Vastenjaure. |
2018-01-15 16:47
från
Småtärna
: Hej, det är visserligen bara januari, men fjälldrömmandet inför sommaren går redan på högvarv. Jag försöker därför leta upp alla turbeskrivningar om västra Padjelanta, ett område som står högt på önskelistan. Tack för en enastående fin turbeskrivning och alla sagolikt vackra bilder, inte minst blomsterfotona. Jag uppskattar att det är så lätt att följa med på kartan och alla detaljer och reflektioner. Detsamma gäller din text "Från Stalo till Vaisa den långa vägen". Jag ser att du övergått till compact living. /Cecilia |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-17 00:06
från
skogsfia
: Intressant berättelse och väldigt fina bilder. Kul att det fortfarande blommade så mycket, trots att det var sent på året. Jag uppskattade särskilt bilderna av klippveronikan (som jag aldrig sett i verkliga livet) och fjällnejlikan. |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-12 23:22
från
OBD
: Kanske en anledning att skaffa Lightroom. :-) |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-12 22:47
från
OBD
: Tack så mycket för infon. Jag sätter också ihop flera bilder till en panoramabild och har också noterat att det är svårt att hålla kameran i samma nivå och lutning när man tar bilderna. Har ibland även haft kameran på AUTO vilket medfört olika exp.värden för de olika bilderna. Då blir skarvarna ibland väldigt tydliga. |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-12 17:48
från
OBD
: Vilken bra berättelse! Vilken fin vandring! Vilka fantastiskt fina bilder! Jag undrar litet över dina fina panoramabilder. En del av dem visar ju tydligt att de är sammansatta av två eller flera bilder. Andra visar inte lika tydligt att de är sammansatta. Har du beskurit dem så det inte syns? Eller har du beskurit en bild tagen med 35 mm objektivet? Att du länkar till skarpare bilder uppskattas. Tack ska du ha! |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-12 08:39
från
undvall
: Hej igen, Jo vi hade i princip samma väder som du. Det var ett mäktigt högtryck som verkligen parkerade där uppe :-). Men det verkar som om de moln som trots allt fanns kom glidande från öster, för vi hade definitivt lite molnigare väder. Och jag ska erkänna att jag nog inte hade lusläst artikeln riktigt lika noggrant om det nu inte var ett område som jag är väldigt sugen på att besöka och aldrig varit i! Är ju som du konstaterade väldigt få som över huvud taget rör sig i de här trakterna.....eller för att låna ett citat från texten "Denna avkrok ligger på sidan av alla "farleder" och har nog inte många besökare. Sådana platser har en speciell dragning på mig." .... kunde inte sagt det bättre själv! / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-11 22:58
från
HansP
: Riktigt så snabb är jag inte. Den bild du refererar till är aug 2005, närmare bestämt den åttonde, Jag gick från Gurtjejaure förbi Hievstenjávri, där jag tältade och sedan väster om Rähtjáttjåhkkå, ner förbi Rr247 och en liten bit genom Ruonasvagge och tältade på nästan samma plats som du på din augustivandring öster om Sávtsasj, som jag besteg på kvällen. |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-11 17:17
från
HansP
: Tack Hans för ännu en brijant berättelse. Den första delen av din vandring står högst på min önskelista nästa sommar. Och då framför allt Oarjep Slahpetjåhkkå och Miehtjervárásj. Mycket intressant att se hur det ser ut. Jag var nästan där i mitten av augusti 2011 men fick skippa den delen av vandringen från Gjerdalen som blev kortare än planerat. Gurtejávrre, jag tältade på exakt samma plats sjätte augusti 2005. De små snöfälten på Tjårok var av samma storlek då. /Hans |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-11 15:32
från
undvall
: Ännu en mycket intressant läsning med kanonfina bilder!! och dessutom genom ett område som jag tyvärr bara besökt delvis. Gick din avslutning baklänges från Ritsem och västerut sommaren 90....eller kanske 91. På den tiden fanns det ingen stig så det var bitvis väldigt segvandrat med massor av videsnår och svårforcerad björkskog. Lustigt nog var även undertecknad upp under exakt samma tid och paddlade i Rapadeltat med familjen. Även vi noterade att det var ovanligt mycket mygg och knott för att vara så sent på året! Lite extra kul var det med bilden från Norra delen av Hierggeskåhppe. Har vandrat från Kungsleden rakt västerut ett par mil söder om Kvikkjokk och när man tagit sig en 30-35 km mot Årjep Savllo, i området mellan Jalle och Njalak (där det står Förbjudet område för terrängfordon), ser det exakt ut som på den bilden. / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-06 09:27
från
OBD
: Jo, det blev en tur i år också. 2 veckor i Abisko-området. |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-06 07:40
från
undvall
: Nej....och jo :-) Det är naturligtvis helt sant att brödet i sig själv inte väger så mycket då vi helt riktigt använder bara torrvaror. Men jag har varit ute och vandrat med en lättviktsfanatiker och hela hans köksutrustning var en Primus Express Stove i titan (72 g) + marknadens lättaste 2 liters kastrull + lite alu-folie som lock. Inget mer! Vilket innebär att all mat måste vara av typen - häll bara på kokande vatten. Då man dessutom sparar gas jämfört med att t.ex koka pasta eller baka bröd finns det onekligen en hel del vikt att spara! Men för egen del bär jag hellre tungt men äter riktigt gott. Sen så beror ju hur mycket man måste äta även på kroppsvikt, metabolism och hur långt man går per dag. Så man bör väl inte jämföra allt för mycket! Sant som det är sagt att när det börjar bli riktigt kallt så ställs saker till sin spets, även om jag inte skulle vilja sätta någon absolut temperaturgräns. -15 kan vara väl så kallt om det t.ex blåser samtidigt! Men den stora fördelen på vintern är ju att man drar pulka, så det är t.ex inte något bekymmer att ta med sig en 4-5 liter extra bensin så man kan värma upp tält och utrustning och torka de kläder som är blöta! På tal om vinterturer så när jag en liten dröm om att gå sträckan Fauske till Gällivare (eller Muddus) på vintern, via norra Padjelanta. En nätt liten tur på en 35-40 mil där man i princip inte passerar en enda vinterled eller stuga! |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-05 11:33
från
undvall
: Nåja, "extrem" äventyrare är väl mest en relativ sak. På den tiden då jag fyllde i det hade jag och en kompis som vana att vara ute på långa vinterturer kring nyårskiftet (lägsta temperatur i tält under -50 i Alaska) och så vidare. Nu för tiden är det väl sällan man gör något speciellt extremt :-) Sant som det är sagt, att det underlättar när man har en fru som är nästan lika stark som en själv! Och visst är man långt ifrån de där lättviktsfanatikerna. Men med ett tvåmannatält på 1.7 kg (dvs 850 gram per person), liggunderlag på 430 gram med R-Värde 5.7 (marknadens lättaste vinterliggunderlag så vitt jag vet) och dunsovsäcker med 900 + i fillpower finns det inte jättemycket kvar att spara på utrustningssidan. Förutom att lämna kameran hemma och liknande. Nej vår stora "akilleshäl" är definitivt mat + kök. Vi torkar i princip all mat hemma, vill kunna baka eget färskt bröd varje morgon (kalljäser över natten i stekpannan) när vi är på tur och skulle jag föreslå att ta bort lyxfika med chokladboll på eftermiddagen fick jag nog gå själv. Sen har vi alltid med ett gäng lyxmåltider som kräver stekpanna och hela matlagningskittet. Men så blir ju ryggsäcken sådär härligt lätt i slutet av vandringarna :-) |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-05 08:50
från
undvall
: Aha, ja då kan jag verkligen rekommendera en tur i oktober, trots de förment aggressiva rentjurarna. Misstänker väl att den primära skillnaden är att renskötarna av naturliga skäl oftare inkräktar på det som en pilsk rentjur kanske anser vara sitt privata territorium!?!. Dvs håller man sig bara på behörigt avstånd och låter djuren vara i fred så anfaller de i princip aldrig. Har även vid flera tillfällen sett stora älgtjurar i Oktober och en gång näst intill tvingats tälta i en brunstgrop utan att det hänt något dramatiskt! Sen var det faktiskt lite enklare att ta sig från sjön 443 än vad vi fruktade. Vi gick tillbaka samma väg som vi kom och även om det var en del hällar med såphal svartlav som vi tvingades passera så är det ju mycket enklare när man går uppför. Dessutom så går det att slingra sig fram så man helt slipper passager med små 2-3 meters stup nedanför sig, vilket är skönt för nerverna!! Sen kan jag även nämna att vi alltid går med rejäla turstavar vilket förbättrar både balans och grepp + att det är skönt för knän och ben :-) Måste för övrigt bara tillstå att jag snarare är imponerad av hur lätt packning du hade! 26.5 kg för 15 dagar, så lite har vi aldrig lyckats komma ner till på en så lång tur!! Senast vi gjorde en längre tur livskamraten och jag så snittade vi 40 kg i startvikt (jag 45 och hon 35) på en 21 dagars tur. Och då delade vi på ett Hilleberg Anjan och har typ de lättaste sovsäckarna som man kan köpa för pengar osv. Men å andra sidan har vi dryga 1 kg mat med oss per dag och undviker så långt det går torrskaffning. |
|
