Amarone skulle jag nog inte använda i mat, den är lite för fin tycker jag =)
Vin till gryta!
- Trådstartare idamartinssons
- Start datum
Amarone skulle jag nog inte använda i mat, den är lite för fin tycker jag =)
Tack!
Tack för alla tipsen! Ska testa lite olika konstellationer och se hur stor skillnad det är egentligen =) Man vill ju kräma ur mustigheten så mycket man kan!
Tack för alla tipsen! Ska testa lite olika konstellationer och se hur stor skillnad det är egentligen =) Man vill ju kräma ur mustigheten så mycket man kan!
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Det beror ju lite vad man är ute efter, men portvin eller Madeira är ofta bra, sötma beroende på gryta.
Det beror ju lite på vad som är tänkt att lagas, men jag lagar då och då Boeuf Bourguignon och då bör det ju vara en Bourgogne på Pinot Noir, men viktigare än vinvalet, tycker jag är fonden. Kokar man en riktig från märgben så får man en fantastiskt mustig gryta.
En besläktad italiensk rätt är Brasato och i Veneto gör man Brasato al Amarone. Fenomenet Amarone är ju dock intressant eftersom det är en i sammanhanget väldigt ny vintyp (uppkom på 30-talet som i princip en "nästan" utjäst Recioto) som rönt stora framgångar på marknaden, kanske för att de är ganska lättillgängliga med mycket smak och en del restsötma. Populariteten har dock inneburit att mindre nogräknade producenter kränger rätt kassa viner som Amarone, så ett råd är att vara lite försiktig när man köper Amarone, det finns en hel del fallgropar i de lägre prisklasserna. Liknande "begreppsinflation" ser man f ö även i begreppen Ripasso och Appassimento och producenten Masi som i princip skapade Ripasso 1964, har slutat använda begreppet pga att begreppet smutsats ner av mindre nogräknade producenter. Ett tips för de som gillar Amarone är att prova Sfursato från Valtellina-regionen i alperna. De görs med liknande metod men istället för de vanliga amaronedruvorna (som ex corvina, rondinella, molinara, oseleta m.fl) så används Nebbiolo, som är mest känd från Piemonte. (Metoden att torka druvorna först finns f ö på flera andra ställen i världen)
Piemonte med sina Barolo och Barbaresco-viner och Toscana är egentligen intressantare Italienska områden än Veneto. Barolo (Nebbiolo) är ofta fantastiska matviner pga en ofta ganska påtaglig strävhet (tanniner). Det gör dem också lagringsdugliga men kräver ibland ganska lång lagring för att mjukna. I kombination med mat så passar de inte heller optimalt till magra rätter utan kräver lite fett och på samma sätt som i Veneto finns ju varianter på Brasato al Barolo. Baroloviner ligger ju dock ganska högt prismässigt, men anses betydligt finare och varumärket är inte utsatt för samma varumärkesinflation som vinerna från Venetoregionen och trots att de kostar från ett par hundralappar och uppåt anses de ofta prisvärda i relation till andra viner från världens toppregioner.
Men som sagt, glöm inte att lägga mycket kärlek på fonden!!
En besläktad italiensk rätt är Brasato och i Veneto gör man Brasato al Amarone. Fenomenet Amarone är ju dock intressant eftersom det är en i sammanhanget väldigt ny vintyp (uppkom på 30-talet som i princip en "nästan" utjäst Recioto) som rönt stora framgångar på marknaden, kanske för att de är ganska lättillgängliga med mycket smak och en del restsötma. Populariteten har dock inneburit att mindre nogräknade producenter kränger rätt kassa viner som Amarone, så ett råd är att vara lite försiktig när man köper Amarone, det finns en hel del fallgropar i de lägre prisklasserna. Liknande "begreppsinflation" ser man f ö även i begreppen Ripasso och Appassimento och producenten Masi som i princip skapade Ripasso 1964, har slutat använda begreppet pga att begreppet smutsats ner av mindre nogräknade producenter. Ett tips för de som gillar Amarone är att prova Sfursato från Valtellina-regionen i alperna. De görs med liknande metod men istället för de vanliga amaronedruvorna (som ex corvina, rondinella, molinara, oseleta m.fl) så används Nebbiolo, som är mest känd från Piemonte. (Metoden att torka druvorna först finns f ö på flera andra ställen i världen)
Piemonte med sina Barolo och Barbaresco-viner och Toscana är egentligen intressantare Italienska områden än Veneto. Barolo (Nebbiolo) är ofta fantastiska matviner pga en ofta ganska påtaglig strävhet (tanniner). Det gör dem också lagringsdugliga men kräver ibland ganska lång lagring för att mjukna. I kombination med mat så passar de inte heller optimalt till magra rätter utan kräver lite fett och på samma sätt som i Veneto finns ju varianter på Brasato al Barolo. Baroloviner ligger ju dock ganska högt prismässigt, men anses betydligt finare och varumärket är inte utsatt för samma varumärkesinflation som vinerna från Venetoregionen och trots att de kostar från ett par hundralappar och uppåt anses de ofta prisvärda i relation till andra viner från världens toppregioner.
Men som sagt, glöm inte att lägga mycket kärlek på fonden!!
Det finns särskilda matlagningsviner, de funkar alldeles utmärkt. Jag håller med tidigare skribenter, man ska inte hälla drickbara viner i maten, det är slöseri. Häll i slattar eller matlagningsvin, effekten blir densamma.
jag tror ingen skulle dra en Romanée-Conti i såsen.. inte ens ett ganska mycket billigare vin.. Det finns en gräns där man kan bli kölhalad om man häller vinet i maten.. för mig går den gränsen vid 200:-, dyrare viner häller jag inte i såsen.. Däremot gärna direkt i munnen. Dock förstår jag att ni är mer välbeställda och driver viner i prisklass med bilar i såsen.. Alla har faktiskt inte de ekonomiska möjligheterna ;-)
Vi är helt överens, jag pratar inte om urvalet, typen utan att det finns en gräns för hur dyra viner man drar i maten?
