Själv har jag också ett sjuttiotalsminne. Vi hade glömt lyssna på sjörapporten och efter några dagars stiljte gav vi oss - i en fyrameters roddbåt med en fyrajhästars snurra - långt ut från Gotlands ostkust för att pilka torsk. När det började blåsa var vi så långt ute till havs att Gotland bara var en skugga på horisonten. Som tur var var det en storm från ost som drog igång så vi kunde surfa på vågorna in mot land (men hade snurran stannat så hade jag inte skrivit det här. Man var ganska liten när båten låg långst ner i vågdalarna med en fem meter hög vägg av svart vatten med skum på toppen rese sig bakom aktern och det skådespelet upplevde vi några hundra gånger innan vi lyckades ta oss - helbrägda - i land.
En, på det stora hela taget, fin naturupplevelse ...