Varför vissa fryser mer – och varför det faktiskt går att påverka

[titantomten]

"Currently, we cannot definitively delineate the relative contributions of BAT and skeletal muscle to whole-body human CIT because of the challenges of measuring their separate metabolic activity in vivo.18,44 However, several more recent studies with longitudinal designs have shown that BAT accumulates, and CIT measured during non-shivering cold challenges tends to increase following cold acclimatization.25,45–49 Lee et al.47 showed a small increase of BAT abundance in young men following 1 month of mild cold sleeping conditions (19 °C, hospital scrubs and sheet, ~ 8 h/day), but this was not accompanied by a change in CIT during a 24 h stay in a warm and cold respiration chamber."
Ett utdrag av den här artikeln som sammanfattar flera separata studier: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC6449850/#S13 ( BAT är brown adipose tissue, d.v.s "brunt fett")

Dock är den artikeln från 2016, tror jag. Det är ju ett "hett" (😉) ämne med brunt fett, så det kan finnas mer aktuella studier... En slutsats här är att både brunt fett och mängden muskelmassa bidrar i olika grad till CIT , cold induced thermogenesis, och att en person kan förbättra sin CIT med köldträning, åtminstone första 3-4 veckorna. Dock har man inte undersökt personer med t.ex hypotyreos eller andra med nedsatt ämnesomsättning av andra skäl i några såna här studier jag kunnat hitta. Hormonella faktorer har troligen betydelse. Kroppens utformning tycks ju också spela roll, generellt: om man är kort/rund tål man kyla bättre än om man är lång/tunn, och det handlar väl om yta i förhållande till volym. Det är också ganska tydligt att CIT avtar med ålder, (vilket jag kan verifiera själv...)

 

[nicko_]

Sen några år tillbaka så har jag slutat ha jacka på mig på vintern när jag går till jobbet (10 minuter gång->tåg->7 minuter gång) -- upplever att detta har ökat min köldtålighet -- framförallt med kallbad en gång i veckan.

Dock tycker jag att jag mycket lättare fryser om händerna nuförtiden -- både vid bad och vid hela dagar med regn under fjällvandringar. Kan inte minnas att jag frös om händerna tidigare.

 

[Kvarnträsk]

När jag skulle göra lumpen i början på 90-talet sov jag utan täcke, med bara påslakan, nån månad innan inryckning och under hela lumpen, både hemma och på luckan. Jag upplevde att det gjorde mycket för min köldtålighet under vinterövningarna.

Sen har 14 års åretrunt cykelpendlande gjort att jag numer har väldigt varma händer, kan tex åka skogsskidor barhänt ned till ca -25 om vindstilla. Nackdelen är att jag alltid svettas om händerna när jag sitter på kontoret

 

[tango]

Anekdotiskt upplever jag att man kan vänja sig vid kyla, om man egentligen fryser mindre eller man bara bryr sig mindre vet jag inte säkert, vintern 90-91 då jag gjorde värnförmånen (som somliga ser som plikt) och var mycket ute och det var en kall vinter i södra sverige, då upplevde jag att jag inte frös så mycket efter ett tag, givet samma temp och likvärdiga kläder. Vid flera upprepade kallbad samma dag kommer jag fortare ner i normal andning vid andra och tredje badet. Däremot verkar jag tämligen återställd och åter på 15-30 sek flåsandning om det gått en vecka mellan kallbaden.
Apropå bad ås upplever jag också mindre kyla i badhus mellan dusch och vänta på att får börja simpass - numera kan jag stå och lufttorka utan att frysa i samma badhus, vilket borde ge "cet par" och det ogillade kroppen tidigare. Vet inte om det berodde på att jag inte ville stå där och frysa medan jag väntade eller om kroppen vant sig.
Vill minnas att jag hört ett radioprogram från SR vetenskapsradion om brunt fett men lyckas inte hitta det nu.

En annan anekdot från värnförmånen: En regnblåsig dag i december på Ravlunda skjutfält i Skåne, +2 och diagonalregn (Skåne-kallt) så kom några kadetter från K4 på besök och vi tänket att fjälljägare fryser väl sällan (inte när det är ovan nollgradigt) men de önkade sig tillbaka till torr kall snökyla som det var vana att hantera och vi frös broderligt i den skånska förvintern.

/Patrik

 

[Skogslöparn]

Kanske ligger något i det här. Dock är ju problemet hur man ska hantera det när man fryser väldigt lätt om vissa delar av kroppen men inte andra. Jag fryser väldigt lätt om händerna och har gärna något över öronen, men är varm om över och underkroppen. Om jag är "lättklädd" om armarna så fryser jag ännu lättare om händerna.

 

[joanna]

Intressant tråd!
Att alla inte har samma utgångsläge är väl tämligen uppenbart, men varierar även vårt fysiologiska anpassningsutrymme?

Jag kommer att sluka alla "tränings"-tips, för jag verkar vara ett hopplöst fall. Växte upp i inlandsklimat med kalla vintrar, i dåligt uppvärmda gamla hus, med daglig utelek i snön (utan vantar, i tunn vindjacka och tygskor på fötterna). Ovanpå det började jag tidigt med uteliv och diverse vinteraktiviteter, med många utenätter inkl. snöbivacker på alpina turer i allt högre och kallare berg.

Inte fasen har det hjälpt. Jag är fortfarande en löjligt frusen stackare, och det gäller både termogenesen i vila (min verkar närmast obefintlig), och cirkulationen till mina extremiteter (enda skälet till att jag fick ge upp "blöt" vandring i minimalistiska barfotaskor, som jag helst hade valt annars).

Att vara så funtad har varit starkt begränsande för mycket jag älskar att syssla med, så jag har verkligen försökt "träna" enligt alla möjliga tips. Med ingen märkbar förbättring. Till slut fick jag en rätt dramatisk tankeställare under en oplanerad övernattning uppe på berget. Vi var erfarna och rustade för den möjligheten; mina kamrater sov gott och varmt, medan jag - med mer kläder och varmare sovsäck än alla andra - hamnade i ett potentiellt farligt tillstånd bortom "huttra"-stadiet.

Sen dess anpassar jag snarare min utrustning, säkerhetstänk och rutiner efter mina förutsättningar, än försöker pressa mina gränser. Samt accepterar att vinterbestigningar i riktigt höga berg och ensamma tältturer på vinterfjället är bortom mitt räckhåll.

Det som räddar mitt övriga uteliv är att jag faktiskt blir (mycket) varm av även måttlig fysisk aktivitet. Så problemet är bara rast/natt, plus skydd av de ändå alltid kalla extremiteterna. Allt detta är ju lösbart med anpassade rutiner, men inte ens på en sommarvandring har jag några uthärdliga mellanlägen mellan "gå" och "ligga i min varma sovsäck". Så jag äter oftast min specialanpassade lunch och mellanmål "on the go", och fixar frukost och kvällsmat i absiden, väl inkapslad i min sovsäck och dunjacka.

Det är faktskt mer svårhanterligt hemma, med mitt för det mesta stillasitande jobb. Mina sju tjocka klädlager mitt i sommaren är ökända bland kollegor. Min termiska jämvikt i vila inställer sig först vid ca 27 grader, gärna lite mer.

Problemet blir inte mindre med åldern. Jag håller hyfsat igång kroppen, men man tappar nog ändå muskelmassa, och jag väger flera kilo mindre nu än när jag var som mest aktiv och vältränad. Jag har samma låga blodtryck, samma kassa termogenes och uppenbart ännu lägre ämnesomsättning - och då var jag "billig i drift" redan som ung. Försöker jag äta mer, fryser jag inte mindre, utan bara går upp i vikt. Vilket kanske vore bra, jag hade en kort period av viktuppgång p g a sjukdom och då kunde jag plötsligt bl a långsimma i kallare vatten. Nu fixar jag inte längre att simma tvärs över viken vid vårt sommarhus, om det är under 22 grader i havet. Men viktökning har ju andra nackdelar och skulle starkt ogillas av mina risiga knän.

Proteinrik mat verkar hjälpa upp termogenesen tillfälligt, så jag tänker på det när jag sätter ihop min fjällproviant.

***
Vet ej om det nödvändigtvis hänger ihop, men jag trivs i vilken ökenhetta som helst bara jag får dricka tillräckligt och det inte är 100% relativ luftfuktighet (då kan man inte längre kyla ner kroppen via avdunstning från huden).