Vandringsstavar eller ej

[millimeter]

Intressant, med stavar förbättras balansen och man behöver därför inte lika kraftiga/stabila kängor. Kanske är det då möjligt att spara lite av energiförlusten på lättare och mer bekväma kängor.

Utan stavar blir man (dvs jag) mer trött i ryggen eftersom man måste balansera allt själv. Med stavarna kan man, som NUI är inne på, flyta omkring på ett annat sätt även i jobbig blockmark (även med grövre kängor). Jag blir inte mer trött av att gå med stavar, om det inte handlar om plan mark där stavarna inte gör någon nytta (vilket det aldrig är i fjällen ). Så fort det blir knöligt eller utför så måste det vara mindre energikrävande att gå med stavar. Har man skidåkarvana så blir det även naturligt att använda stavarna i uppförsbacke.

Och som du säger, man kan spara ännu mer energi genom att gå med lättare skor.

 

[Avslutatmedlemskapx]

Skodonsvikten pga platsen lär påverka oss 4,5x mer än samma vikt på ryggen. Själv går jag vida lättare, längre och snabbare i skor än kängor, men föret och aktiviteten avgör vad som är lämpligast.

Go tur

 

[cmh]

Referens?

Det där med att ett kilo på fötterna påverkar oss fyra gånger mer än ett kilo i ryggsäcken har jag sett flera gånger på forumet men är det någon som vet var det kommer ifrån? Hur har man kommit fram till det? Någon som har en referens?

 

[millimeter]

Re: Referens?

Det där med att ett kilo på fötterna påverkar oss fyra gånger mer än ett kilo i ryggsäcken har jag sett flera gånger på forumet men är det någon som vet var det kommer ifrån? Hur har man kommit fram till det? Någon som har en referens?

Jag har ingen referens, utom mig själv som tycker att skillnaden är verkligt stor mellan gympadojor och kängor. Det är iofs svårt att avöga om 1 kg skor motsvarar 4 kilo i ryggan, men jag är inte så väldigt skeptisk. Så om jag ska gissa, så tror jag att det kan stämma (åtm för mig själv).

Men jag går ändå i kängor. Jag tycker stabiliteten är såpass viktig. Kliver ofta snett osv.

 

[Strykarräven]

Re: Referens?

Det där med att ett kilo på fötterna påverkar oss fyra gånger mer än ett kilo i ryggsäcken har jag sett flera gånger på forumet men är det någon som vet var det kommer ifrån? Hur har man kommit fram till det? Någon som har en referens?

Utan minsta referens så låter det fysikaliskt riktigt att en vikt belastar mer ju längre ut på momentarmen (benet) den sitter. Just därför stoppar jag kängorna i ryggsäcken och går i gympaskor, istället för tvärtom...?

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Re: Referens?

Det där med att ett kilo på fötterna påverkar oss fyra gånger mer än ett kilo i ryggsäcken har jag sett flera gånger på forumet men är det någon som vet var det kommer ifrån? Hur har man kommit fram till det? Någon som har en referens?

Det finns en tumregel om att 1 kg på foten motsvarar 5 kg på ryggen som funnits med i många år. Ursprunget är förmodligen Everest-expedtionen 1953 (förstabestigningen), där man konstaterat detta.

Försök har gjorts och jag har i ett annat sammanhang här på Utsidan citerat en artikel som bl a skriver följande:
"United States Army treadmill tests in 1969 determined that one
>additional pound on the foot was equivalent in energy output to
>3.5-5.25
>
>pounds on the back. A similar study published in Ergonomics in 1986
>concluded that increasing the weight on the foot by one pound was
>equivalent to 6.4 pounds of carried weight."

Sedan kan man naturligtvis fundera över hur dessa tester är gjorda och hur tillförlitliga de är och vilka decimaler som är mest korrekta. Men det känns som om faktorn 5 fortfarande är en användbar och någorlunda korrekt tumregel. Den stämmer ju ganska väl med olika personers erfarenheter.

Har på senare år hört (men kan ej hitta vetenskaplig källa) att man vid forskning kring varför östafrikaner är så bra på långlöpning funnit att de har en väldigt lätt benstomme, framförallt underben och fot. Detta skulle då vara en genetisk förklaring som kompletterar andra orsaker till varför de är så duktiga långdistanslöpare.

Att träna med viktmanschetter kring handleder och fotleder tyder väl också på att man anser att detta har en träningseffekt, dvs är jobbigare/mer energikrävande än en lättare belastning här.

Jag har läst biomekaniska förklaringar till varför det är på det här sättet. Om jag kommer ihåg och kan sammanfatta kärnan i det hela någorlunda så handlar det om att när man går så rör sig fötterna mera i vertikalled än torson. Något man har på fötterna lyfts alltså mot gravitationen i större utsträckning än det man har på ryggen. Ryggen rörs ju inte upp och ned när man går på planmark.

Det är alltså svårt att hitta något som man spar mer energi på än att hitta lätta skodon.

Jörgen

 

[MP-Moller]

Tog med mig stavarna på tredagarstur i Västra Tatra, ett område med branta vandringar.

Kan inte säga att jag kännde att jag förbrukade mer energi än vanligt.

Stavarna hjälpte mot knäontet eftersom detta kom först på andra dagen. Normalt dyker det upp efter 5h vandring, nu först efter 9 + 4.

Den största förtjänsten var att antalet nära ögat halkningar i nerförslut reducerades kraftigt.

Tänker helt klart ha med mig stavarna i fortsättningen.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Vore intressant att höra om någon har provat stavar på övernattningsvandringar och sedan beslutat att inte använda dem fortsättningsvis.
Någon?

Jörgen

 

[Martin Fjäderlätt]

Vore intressant att höra om någon har provat stavar på övernattningsvandringar och sedan beslutat att inte använda dem fortsättningsvis.
Någon?

Jörgen

Räknas vanliga vandringsstavar av trä?
I så fall har jag provat, och tänkt "vafanken ska jag släpa på den här pinnen för? Jag är inte Gandalf"

Men jag är ändå öppen för att det kan vara bra med stavar, och kommer förmodligen att testa "på rikt" nån gång. Hustrun har ett par motionsstavar.
Problemet är att jag, om jag fastnar för det, ju måste köpa ett tält som är avsett att resas med stavar.

 

[flindra]

Stavar = tummen upp!

Nyss hemkommen från 7 dagars vandring, och jag använde mina stavar hela tiden. Har ett par billiga (300kr) stavar från Everest som jag köpt på Stadium. Jag har tagit bort de stora klumpiga klossarna och ersatt dem med de mindre gummiplopparna man kan köpa. Stavarna är inte lättvikt på nåt sätt, men de känns robusta och de har ett jättebra grepp! Många vandringsstavar har slalomstavsgrepp. Det tycker jag känns på tok för klumpigt.

Vad som hände var att jag, som är ganska så otränad om jag ska vara riktigt ärlig, hade lite småkänningar hela färden i knän och fotleder. Men det höll sig på en uthärdlig nivå, och med stavarnas hjälp tog jag mig över stock och sten fint ändå.

Min man däremot hade inga stavar, och han är riktigt vältränad, men har inte vandrat med packning i terräng sen lumpen. Efter fyra dagars vandring smällde det till; Han fick jätteont på utsidan av båda knäna. Vi beslöt att gå Kungsleden sista biten istället för att gå på "riktig" fjällvandring, och tur var nog det.

Jag säger inte att min man fick ont i knäna för att han inte hade stavar; Naturligtvis fick han ont för att han var otränad på terräng + packning. Det var ju jag också! Konstigt ändå att jag som är väldigt otränad klarade mig bättre än honom. Jag har ganska svaga knän av naturen, så jag borde ha pajjat mera än han gjorde.

Stavarna åker definitivt med nästa gång jag vandrar också. De må väga lite, men å andra sidan släpar jag ju inte fotoutrustning som många andra gör.

 

[alven]

Re: Stavar = tummen upp!

[...]
Jag säger inte att min man fick ont i knäna för att han inte hade stavar; Naturligtvis fick han ont för att han var otränad på terräng + packning.
[...]

...kanske dags att överge packåsnefilosofin...?

 

[Avslutat medlemskap]

Hej

Nu får jag dock lite ont på utsidan av knät när jag går mer än 5-6h och läste här på någon tråd att stavar tar bort lite av belastningen på knäna.

Läste dock också att man förbränner 20 procent mer energi när man använder stavar och något jag också brukar ha
En normal vandringstur för mig varar ca 7-8h med minst 1000m höjdskillnad på leder i stenig bergsterräng.

Så frågan, spara knäna och slösa energi eller det motsatta? Andra råd motages också...

Detta med energiförbrukningen gäller antagligen
motionsformen stavgång,där man skjuter ifrån
med stavarna, för högre fart och intensitet.
Vid vandring är det oftare så att man
tar emot med stavarna, speciellt utför;
uppför flyttar de en del av ansträngingen från benen
till armarna, vilket har åtskilliga fördelar.

Jag har knäproblem, nu på ålderns höst.
Det är en förslitnignesskada av ännu okänt slag.
Med den gick jag i Italien 18 dagar i juni,
och 11 dagar i Norge juli. Speciellt på den första
turen kände jag inte mycket av mina problem,
tack vare bandage och stavar. Hemma har det varit av och till och jag avstod en planerad tur till Andorra
i spetember.

Men förra helgen gick jag tre dagar i Östgötaskogarna,
ungefär lika långa etapper som i fjällen.
I skogen kan man knappt ha stavar så jag lämnade dem hemma och efter tre dagar hade jag så kraftiga
besvär att jag tog buss och tåg hem.

Jag var nog mer besvärad än under mina bergsturer,
trots att jag t ex i Norge kom att hamna i
extremt knälig blockterräng väl många tillfällen.

Jag är alltså mer övertya än nånsin om stavarnas
förträfflighet när det gäller slitage och belastning
på leder.